Brev till samhället

Av , , 2 kommentarer 3

 

Jag låg och läste en bok igår kväll av Eric Ericsson som heter brev till samhället. Jag kan knappt titta i boken så skrattar jag och igår grät jag så tårarna rann…han är så knäpp så man kan inte annat. Han har skrivit och skickat in brev till olika instanser och myndigheter, sedan har han kopierat sina brev samt svaren han fått, och det är dom man får läsa. Här ska ni få ett smakprov.
 
Björklunda katthotell
 
Mitt namn är Eric Ericsson och jag är en av personerna bakom föreningen Thomas Olssons vänner. Du kanske känner igen namnet Thomas Olsson? Du kanske läste om honom i kvällspressen i början åttiotalet, då det skrevs en hel del om honom. Thomas Olsson var från början byggarbetare men skadades svårt av en truck. När Thomas Olsson vaknade ur koman trodde Thomas Olsson att han var en katt, och har sedan dess trott det. Vi har nu gett upp hoppet att han skall bli ”människa” igen och vi har nu beslutat att han mår bäst utav att leva med andra katter, därav detta brev. Vi söker ett kattpensionat som kan ta hand om honom på hel eller halvtid. Vi skulle vilja komma över med Thomas Olsson den 17 december för att ni skall träffa honom, och så att han skall få träffa era katter, och framför allt så kan vi diskutera vidare vad det skulle innebära för er och vad ni skulle vilja ha för ersättning. Om inte ni kan den 17 december så är det bra om ni hör av er omgående om en ny tid.
 
Varma hälsningar
Eric Ericsson
Föreningen Thomas Olssons vänner
Mailbox 344
11 7 Stockholm
 
Detta är svaret han fick.
 
Till föreningen Thomas Olsson vänner
 
Hej Eric Ericsson
 
Ang ert brev meddelas att vi inte har möjlighet att hjälpa er enligt eran förfrågan vare sig nu eller i framtiden.
 
Med vänlig hälsing
 
Björklunda Katthotell
 
Boken är full av tokigheter och han skänker nog en hel del panik åt dom han skickar breven till, då han ofta skriver att han i princip är på väg till dom. Jag sa till Åke att man kanske skulle lägga om taktik då man söker jobb och skickar in ansökan, man skriver som Eric istället för att sjåpa sig, att jag kan börja jobba imorgon klockan åtta, om inte den tiden passar så meddela ny tid snarast…typ.
 
Idag kastar vi loss och åker upp till Piteå och ska köra årets sista tävling, önska mig lycka till. Men vi får verkligen hoppas att vi slipper dyngan från ifjol:
 
Och med dom orden så önskar jag er alla en trevlig helg, återkommer på söndag eller måndag!

Halvblind och fattigare

Av , , 2 kommentarer 4

 

God morgon! Jag har under tre dagars tid haft salva i ögonen, ja, jag har vaglar i bägge ögonen och är så där lagom road av det. I måndags var jag och köpte en salva som ska in i ögonen morgon och kväll, under tre dagar. Nu är det äntligen över, tre dagar har passerat.
 
Det är inte speciellt kul att gå omkring i en dimma, man gör allt för att kunna se ordentligt. Men jag kan inte påstå att det var någon dunder medicin. Nä, den största och mest irriterande har vuxit så nu gör den så ont att jag får ont i skallen av den. Däremot har dom andra lagt sig lite latent sådär, och kommer garanterat att poppa upp vid något annat tillfälle.
 
Nu kan man fundera lite över allt slöseri det är med mediciner, salvor och annat hopkok, som finns. Den här tuben som nu har gjort sitt skulle garanterat räcka till tre personer till, med samma dosering:
 
Sen vet man ju att detta inte är något specifikt med just den här salvan, det gäller ju massvis med mediciner som vi får hämta ut på våra apotek och droghandlar, man använder hälften och sedan ska resterna lämnas tillbaka för att förstöras, eller vad dom nu gör med all överbliven medicin.
 
Jaja, jag är i alla fall glad över att slippa sk-ten, nu har jag gjort mitt för att bli av med vaglarna.
 
Igår blev jag upplyst över något jag faktiskt inte vetat om. Jag såg att min utbetalning från a-kassan skulle bli några hundralappar mindre än vanligt och försökte genast få tag i någon jag kunde fråga om detta. Sökte efter kontakt på hemsidan men där fanns enbart ett ställe där man kunde skicka mail. Jag gjorde naturligtvis det och var rätt så irriterad över att det inte fanns något telefonnummer ute.
 
Jag sökte ändå vidare och se, på unionens hemsida, inte på a-kassans sida, så fanns ett telefonnummer till a-kassan. Jag ringde upp och frågade vad dom nu hittat på, jag dubbelcheckar nämligen ALLTID mina kassakort så dom ska vara rätt ifyllda för att slippa trassel. Fick till svar att jag nu har stämplat i 200 dagar och då sänks ersättningen från 80% till 70%. Ok, sa jag, tack så hemskt mycket, då vet jag.
 
Snopet, men det här har säkert stått att läsa lite överallt, det är förmodligen så att jag inte idas läsa om det för det är så mycket annat man har i skallen då man blir arbetslös och aldrig får man heller veta eller läsa något positivt.
 
Jag kommer nu att få 800:- mindre, varje månad.Vad jag undrar över, när dom nu har bestämt att det ska vara så här, är om dom tror att det blir billigare att leva efter 200 dagar på ett stämpel bidrag? Eller tror dom att jobben då helt plötsligt dimper ner precis lika många som vatten dropparna som föll igår. Man får så svårt att välja vilket jobb man ska ta att man kan bli utbränd av bara tanken (skrev hon och himlade med ögonen på ett *ironiskt* sätt).
 
Näpp, det är bara att gilla läget, som vanligt. Sen ställde jag två frågor i mailet jag skickade till a-kassan, tror ni dom dög till att svara på mer än en fråga? Nä, det kunde dom inte och här har jag kopierat mina frågor och deras svar:

 
Gick in på Internet banken idag och ser att jag kommer att få en utbetalning imorgon men det saknas pengar. xxxx:- är vad jag får för två veckor, morgondagens utbetalning är på ca xxxx:- . Jag vill veta av vilken anledning? Alla dagar var ifyllda som arbetslös, och det vet jag med säkerhet eftersom jag ALLTID, kollar en extra gång innan jag skickar i kortet, för det är inte första gången det strular.
 
Sedan vill jag veta varför det inte finns ett telefonnummer som man kan ringa, utsatt på hemsidan?
 
Hälsningar//Maria Lundmark Hällsten
 

 

Hej,
Då det har gått över 200 dagar av din ersättningsperiod har din ersättning gått ned till 70 procent av din normalinkomst.
 
 
Vänliga hälsningar

 
Det lustiga är ju att så här har dom gjort flertalet gånger tidigare, dom kan inte svara på mer än en fråga i taget, undrar just varför.
 
Idag ska jag ut med Kerstin, hon och Janne har flytta tillbaka från stugan nu så då får jag sällskap på promenaden. Önskar er alla en fin dag!
 
 
 
 

Theresé foton

Av , , 6 kommentarer 3

Kan inte låta bli att lägga ut två av korten som Theresé har på sin blogg, det är Sally i farten. På första bilden ska dom tydligen till  affären och det ser hon ju verkligen ut att digga:

Eller kan det vara så att Theresé har tänkt poppa lite i bilen, på väg till affären, AC/DC, kanske?

På andra bilden ser hon verkligen ut att ha något liggande på lur, hon tänker ut vad hon ska hitta på när ingen ser 🙂

Min lilla teori

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Jag tror, gissar och kan därmed inte säga att det faktiskt är på detta viset, men till viss del kan det ju stämma. Att nyutexaminerade läkare av yngre kaliber, är mer nyfikna, vill göra rätt, vill veta mer och så vidare, så därför kan dom vara bättre, än en läkare som suttit på samma stol i 30-40 år, och på något sätt ledsnat på allt gnäll, alla olika symtom och diagnoser, samt allt som dom säkert får höra, dagligen dags.
 
Å andra sidan, en äldre läkare med erfarenhet och som kanske specialiserat sig på ett ämne, kan ju vara hur bra som helst, men varken han eller någon annan ska någonsin låta saker gå på rutin, det är när man tror sig veta och har gjort samma saker i åratal som man kanske gör felet och släpper ner garden en stund och sen är katastrofen ett faktum.
 
Jag vet att det finns väldigt duktiga läkare, nu senast fick jag höra av en jag känner som har ständig kontakt med en onkolog (cancerläkare eller vad man kallar dom), hon berättade att han sitter, en gång i månaden, i en telefonkonferens som sträcker sig runt hela världen, och där diskuteras nya rön och upptäckter. Det är ju ganska fascinerande att dom kan göra det, och att det kan rädda liv, vad någon säger på telefon från andra sidan jordklotet.
 
Det kommer aldrig att finnas felfria människor…och skulle det mot all förmodan, en dag göra det, så vet jag inte om jag vill vara med längre. Alla har och gör fel, men det borde aldrig få drabba en annan person, vilket det tyvärr gör, ibland. Och en del av alla dessa feltolkningar och diagnoser, kommer från just läkare. Ung eller gammal, kanske inte har någon betydelse, det alla behöver är ett jobb som dom brinner för, då borde det vara lättare att göra rätt.
 
Det var det om min lilla teori, nu ska jag ta mig en frukost, Nicco har redan susat iväg till skolan.

And let there be light!!!

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Igår, den 24/8, klockan tio, hade jag ju fått tid då jag skulle vara på filmstaden på ett informationsmöte om praktikplatser. När jag satt vid middagsbordet i måndags, den 23/8, klockan 17.00, fick jag helt otippat ett sms, från arbetsförmedlingen. Tiden för träffen är ändrad till imorgon, den 23/8 klockan 11.30.
 
Jag såg förmodligen ut som ett stort frågetecken, vilka siffror var nu dom rätta, datumet eller tiden??? Ringde genast upp ett telefonnummer som stod på inbjudan (vad fint det låter med inbjudan va, precis som om man inte var tvungen att gå dit), jag talade om vad som nyss hänt och slutade med att säga att detta måste ju vara ett stort skämt. Hon letade på datorn men hittade ingenting om någon träff, överhuvudtaget.
 
Jag fick då ett telefonnummer som jag skulle ringa på tisdags morgonen, dom öppnar klockan åtta, sa hon, så det är bara att ringa dit. Det var det första jag gjorde igår morse, ringde till arbetsförmedlingen, bara för att finna att numret hon gett mig gick till en fax…fint!
 
Provade att ringa min handläggare, direkt, men där var det bara ett telefonsvar, ringde upp växeln igen och sa att jag ville ha det riktiga telefonnumret den hr gången och det fick jag. Sa till hon jag kom fram till, att jag vill prata med en människa och inte en maskin, för jag vill veta vad det är som gäller idag. -Ok, sa människan, jag kopplar dig till kontoret!
 
Och på kontoret var det en maskin som ville att jag skulle tala in ett meddelande, *hmph*
Ringde upp igen och sa att det var minsann ingen levande sak som svarat och jag vill prata med någon som kan andas, och det helst innan klockan tio. Då skulle hon sitta kvar i luren och ringa upp någon tills det svarade. Fem minuter senare svarade någon med grötig röst, jag hörde inte ens vad hon sa. Jag berättade snabbt vad jag var ute efter, hon lät väldigt frågande och jag kunde nästan se framför mig hur hon satt och rynkade ihop ögonbrynen.
 
Ja, jag vet då inte varför dom kopplade dig till mig, jag vet inget sådant och dessutom så är jag hemma. Jamen vad fint, sa jag. Men hon skulle iväg och jobba så hon tog mitt nummer och skulle be någon som var på plats att ringa upp mig…omgående. Det tog väl ett tag men sedan ringde min handläggare upp, i egen hög person, han sa att det var världens strul, och massvis med människor hade ringt upp och undrat samma sak som jag.
 
Träffen var i alla fall igår, halv tolv. Mötet öppnades med en ursäkt från en ur personalen, som hade suttit och skickat iväg 250 sms, och det hade tagit två timmar, och givetvis hade hon skrivit in fel datum. Ursäkten godtages, men jag fick minsann också offra en del tid för att få tag i den rätta tiden, liksom alla andra 250 personer.
 
Åke har nu fått generatorn på plats, med hjälp av Jan B, som bistått med handräckning, förslag och idéer, igår kväll skulle den då testas men hur än dom gjorde så visade den inte på någon laddning. Så dök Brälla upp, drog i nån sladd och…där hade han kunnat sträcka sina händer i luften och sagt: -Varde ljus så blev det ljus!
 
Men det gjorde han inte, däremot hittade han felet, det var en liten sladd som låg och jordade, som nu ska bytas ut idag. Sedan, borde allt fungera, eller hur?
 
Nu ska jag fixa frukost till Nicco, återkommer senare med min teori om läkare. Ha det gott, så länge!
 
 
 
Maria Lundmark Hällsten