Som ett hommel

 

Jag vet att jag är som ett hommel…ibland, och igår gjorde sig den åkomman påmind. Jag har fått ett jättefint armband av Theresé, som hon påtat ihop själv, som ser ut så här:
 
Och igår, dagen till ära (jag skulle upp till morsan på Mariehem), så hade jag satt på mig det på vänstra armen. Sitter och kör bilen upp mot lasarettet, ni vet på 70 sträckan, ska dra till reflexbandet som också sitter på vänstra armen, och *tjopp* så hade min högra vante fastnat i glittret på den vänstra armen.
 
Då har man någon hundradels sekund på sig att bestämma vad man ska göra, dra sönder vanten, alternativt så går armbandet sönder, slita av sig vanten och låta den hänga kvar på armbandet, eller strunta totalt i åt vilket håll bilen åker medan man försöker trassla ut tjorven.
 
Jag valde alternativ ett, och nu hade jag en sån där turdag, ingenting gick sönder, utom möjligtvis en liten tråd i vanten. Vilket förövrigt, inte gör någonting då vanten redan ser ut som den gör 🙂
 
Nu över till något helt annat. Åkes favorit smör har alltid varit Flora, och för något år sedan så byttes ju denna Flora ut till Milda, men det var sagt då, att det bara var namnet som ändrades, annars var allt precis likadant.
Så nu har han haft det smöret sedan Flora försvann från hyllorna. Ni som nu hängt med vet att Flora idag, åter finns på hyllorna, en gammal favorit har kommit tillbaka….men varför?
 
Smaken och lukten är exakt likadan, men innehållet, hör och häpna, är inte likadant som dom sa då Flora försvann, det var ju bara namnet som byttes ut. Näpp, Milda, det röda paketet är nyttigare, med bara 60% fetthalt gentemot Floras 80%. Samt att Milda innehåller Omega grejs och andra nyttiga saker. Till sist, ännu en sak som gör att Milda faktiskt är bättre, det är också billigare. Så jag kan då inte begripa varför dom ens ids göra en comeback på det smöret, om det inte är så, förstås, att dom tror att vi vill ha tillbaka allt som det var förut.
 
Exakt som dom gjorde då den gamla goda Nynäslimpan försvann, och man hade fullt sjå att hitta ett annat alternativ till den. Nu finns den igen…men skivad i dom tunnaste skivorna vilket gör att limpan bara smakar kanter och torkar ut med en gång, så för vår del så får den ligga kvar på hyllan, sorry.
 
Idag ska jag och Nicco på förskolan och hälsa på, där jag praktiserade och där Nicco har sina första år, sen ska vi åka och shoppa lite inför kvällen, och Nicco ska ha sig ett linne. Dom ska uppträda med hennes street dance gäng, den 14/12 på sagateatern, och då behövs tydligen ett linne. Önskar er alla en fin fredag!
Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

8 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Jan A (2010-12-03 08:47)
    Haha…jag var faktiskt tveksam där ett tag, om man kunde skriva så, och om jag stavade rätt, men rättningsverktyget i word, opponerade sig i alla fall inte, vilket förvånade mig 🙂

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Jan A (2010-12-03 09:51)
    Ooops, så du menar att jag beskrivt mig själv som en kastrerad bagge 🙂 ok…ännu roligare var att när jag först läste vad du skrev så fick jag det till kastrerad skalbagge, kan just undra hur dom bär sig åt för att kastrera en sådan. Hm, min syn kan ju inte vara helt perfekt…än.

  3. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Jan A (2010-12-03 10:48)
    Hehe…man skulle kanske kunna tro det, tyvärr är glögg ingen jätte favorit, ska vara en vit sådan i så fall blandad med whiskey. ”Gammbossen” bjöd på det för flera år sedan men nu kan ingen av oss komma ihåg vad det egentligen var för något, och…det berodde inte på för stort intag :-)utan vårat dåliga minne.

  4. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Helena Nilsson Springare (2010-12-04 10:48)
    Det kan jag ju förstå, nu, vis av erfarenhet. Tycker dom är ganska så roliga, fick även med en påse med berlocker som jag får byta ut…när jag vill och om jag kan.

Lämna ett svar till Jan A Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten