Cirkus härhemma
Igår gjordes det inte mycket, och det är ganska så skönt det också, att bara få vara hemma och njuta av att man har tak över huvudet, värme i elementen och kaffe i termosen. Jo, jag gick på affären och handla och Åke var över till sin pappa, men annars så. Fast värme i elementet var också en lätt överdrift, åtminstone då det gälle Niccos rum. Hon hade sjutton grader därinne igår, med fullt ös på elementet, sen kändes det som fjorton, så vi ska fixa dit en mer pålitlig termometer innan vi går vidare med detta. Något är i alla fall inte som det ska, i hennes rum. Ifjol, då det var som kallast, så fick hon komma ut hit för att värma sina händer.
Så satt vi då, i godan ro framför tv:n igår kväll, Enya ligger på fotpallen framför Åke och Eloise är utom synhåll. Så hörs det ett ljud inifrån hallen och Enya sprätter upp och spetsar sin öron. Kommer det någon, frågar vi henne, men hon svarar inte (inte så konstigt kanske), hon hoppar ner på golvet och försvinner.
Sen hörs det ett prasslande och jag tänker precis säga, att vad har dom nu hittat för någonting att krafsa och bita på, då jag uppfattar att Enya krupit in i deras ”lekrör”, och det prasslar som en plastpåse, men jag fattar ändå att det inte är det som låter på den platsen som Eloise befinner sig på. Jag hoppar upp ur soffan och går mot hallen, då toalett dörren sakta sakta öppnas, Enya har kommit fram ur röret och sitter inne i tv rummet med blicken fastfrusen mot toadörren, ut kommer så Eloise, nästan krypande i slow motion, hon har en kasch hängande runt halsen och ser för dråplig ut:
Jag hade lagt in kaschen på toan för att sätta ner i vår lilla sophink som vi har där, men hade tydligen inte hunnit längre än att lägga in den där och nu ville hon väl testa om hon kunde krypa genom handtaget…eller vad hon nu hade tänkt sig.
Det lustiga är ju att hon gjort så där en gång tidigare också, det har jag berättat förut, men då var påsen inte i plast utan i papper, och det var då hon hade ett race mellan köket och tv rummet i 120, medan Enya satt med tefats ögon och stirrade på henne, och jag trodde att hela köksskåpet hade rasat i golvet, det lät nämligen nå hemskt då hon trampade på påsen. Den här gången tog hon det väääldigt försiktigt, jag hann knäppa ett kort sen tog jag snabbt av henne påsen innan hon skulle lägga benen på ryggen. Det kan vara cirkus här hemma ibland.
Eller hur Torsten…eller var det Kalle eller…Theresé!!! 🙂
Önskar er alla en fin dag.
Senaste kommentarerna