Ett klick på Hej knappen
Niccolina har ju provat att blogga här på vk, några gånger men har aldrig tyckt att det varit speciellt kul. Hon tycker att man inte kan göra sidan, riktigt som man skulle ha önskat osv. Men på blogg.se, där hon nu finns, så kan man ju inte hitta igen en bloggare om man inte har dess specifika adress, och det är väl inte roligt, anser jag.
Vi hade en liten diskussion om detta i förrgår kväll, och just den kvällen hade jag haft 855 besökare, vilket jag fortfarande tycker är helt otroligt, jag kommer nämligen ihåg då jag började blogga och hade trettio besökare…wow, sa jag, undra vilka dom är. Tio stycken kunde man väl skrapa ihop, som man visste, läste min blogg, men vilka var dom övriga tjugo. Och nu får man verkligen fundera. Nå, i alla fall så sa hon att även om hon bara hade tjugo-trettio besökare till sin sida, så var det så mycket roligare, för dom kommenterade hennes blogg.
Hm, men tänk sa Åke, om alla 855 skulle ha lämnat en kommentar, då hann man aldrig läsa igenom dom, sant, men det hade varit roligt 🙂 Då tänkte jag på det här med tummen upp, som man kan klicka på för att visa att man gillar det någon har skrivit, eller varför man nu gör tummen upp. För mig känns det helt ok att lämna en tumme om man verkligen tycker om det någon har skrivit, ska villigt erkänna att jag sällan lämnar en, fråga mig inte varför, det beror inte på att jag inte håller med eller inte tycker om vad jag har läst, men dom flesta gångerna lämnar jag nog hellre en kommentar.
Vad gör man om någon skriver att dom förlorat en vän eller liknade, känns det inte knepigt då, att lämna en tumme upp? Jag fattar ju vad dom menar, det ska föreställa ett typ av stöd, men en tumme upp känns lite malplacerad vid ett sånt tillfälle. Jag tycker att dom ska införa en typ av Hej! Knapp istället, att klicka på, det vore väl trevligt? Bara ett sätt att visa att man varit där, och lämnat ett avtryck.
Och med det sagt kommer jag också ihåg den första dragracing tävlingen jag var på. Gissar på årtalet 1983 och det var uppe i Piteå. Jag följde med två kill kompisar från Malå som bestämt sig för att göra en liten äventyrstripp. En av bilarna kraschade och det var någon sekunds tystnad, sedan klev nu killen ut eller om det var så att han gjorde en tumme upp för att visa att han var ok, då sa speakern att vi skulle ge honom en applåd…say what??? Var min allra första tanke, varför skulle vi applådera att han kört åt skogen, men sen förstod jag ju att det var för att visa att vi alla tyckte det var skönt att han klarat sig, och inget annat.
Jaja, det var då och idag är idag. Jag tvättar nu på morgonen och har redan hunnit vara ner i källaren, sen jobbar jag i vanlig ordning, 14-21, bör skotta när jag kommer på jobbet, sen får vi se vad ”chefen” hittat på att vi ska göra för något idag. Förhoppningsvis håller vi oss hemma, ser inte så himla trevligt ut, på utsidan av fönstret. Vi får se…sa blinda Sara, och sen såg hon. Önskar er en trevlig fredag!
Senaste kommentarerna