Hon tog till bredtejpen
Jag hade bestämt mig för att ta tidernas längsta sovmorgon imorse. Jag vaknade först tre minuter över sex, då klev nämligen min käre make upp, sedan slumrade jag om, och vaknade nästa gång då han låste dörren, vid halv sju. Fick övertala mig själv om att jag verkligen behövde denna sovmorgon så jag tjurades och låg kvar, somnade förmodligen om och vaknade nästa gång klockan sju.
Låg och lyssnade efter något livstecken, från Nicco, som skulle vara på skolan senast tio i åtta, men jag kunde inte höra ett ljud, så jag studsade upp ur sängen och for ut genom dörren som en virvelvind, lyset var på i tv rummet och toadörren var stängd, aha sa jag, så du är vaken. –JAA, svarar hon, skulle inte du ha sovmorgon? *suck*
Gick tillbaka in i sovrummet och kastade mig på sängen, och sedan har jag legat och vridit och vänt tills jag slutlige gav upp, kvart i åtta. Något rekord i att sova länge, blev det med andra ord inte.
Jag har boken hovvaligen, liggandes vid datorn och tänker att många av orden som står i den, på bondska, liknar dialekten dom har uppe i Malå, med vissa små förändringar. Och med Malå i mina tankar så kom jag osökt att tänka på lanthandeln i Springliden. Dit vi varit otaliga gånger med börsen fylld av lördagspengen.
Springliden hittar man tre kilometer från vår stuga och det var alltid lika roligt att gå in på denna lilla affär. Irene heter hon som drev denna lanthandel i alla år som jag kan minnas och fler därtill. Hon har aldrig, under tiden hon jobbade haft en semesterdag, då är man verkligen dedikerad sitt arbete. Hon lade ner då hon slutligen tyckte att Ica inte gjorde mycket för att hjälpa henne och åldern brukar också ta ut sin rätt, vissa kyldiskar behövdes bytas ut och då tyckte hon att det var lika bra att låta lanthandeln gå i graven.
Jag har fått berättat för mig att vid ett tillfälle, då hon hade många barn som var där och sprang i butiken och en av pojkarna var helt hopplös, han skulle ta i allt han såg och grejer föll väl ner på golvet. Nu skulle ni egentligen ha fått höra hur hon lät då hon pratade, för att få en riktig uppfattning om hur hon är, hennes uttryck och gester. Nå, hon ledsnade på att hålla efter pojken så hon tog helt sonika fram bredtejpen och tejpade ihop hans fingrar och förklarade att detta gjorde för att han var så jädrans klåfingrutt, så nu skulle han väl låta bli.
Haha…jag kan se hela scenen spelas upp inför mina ögon och kan inte annat än skratta, hon var en görare och inte en betraktare.
Jag träffade, by the way, Lisbet igår, mycket trevligt att få se och prata med henne, man tycks ju på ett sätt känna dom människor, vars bloggar, man läser. Och en sån här gång får man se och veta lite mer. Jag återkommer senare om vårt lilla möte och vad jag har för planer att göra framöver. Hoppas ni alla får en fin och lyckosam fredag!
Senaste kommentarerna