Oorganiserad loppis

Av , , 4 kommentarer 2

 

Igår klarade vi oss till huset utan fallolyckor…men å andra sidan, hade någon av oss halkat då, så hade i landat mjukt, eftersom vi bar fyra kassar med kläder.
 
Nu har jag inte alla skåpar kvar att städa och torka ur, i köket, där borta, det känns skönt, men det ser fortfarande ut som en mindre oorganiserad loppis. Tyvärr, så är det i detta hus, inte bara ett kök, utan två, samt två toaletter med dusch. Så det är lite som ska göras, innan det är klart.
 
Köket däruppe är ett riktigt retro kök, med snedtak inne i skåpen, där ska vi inte göra något annat än att byta ut kaklet ovanför diskbänken och sätta dit ny kran. Ni ska få se bilder därifrån, då det håller på vara klart. Toaletten ska också få nya väggar och golv, samt en ny dusch hörna, toalettstol samt handfat.
 
Samma sak blir det därnere, men med nytt kylskåp, nya tapeter och en ny färg på väggarna i köket, sovrummet och tv rummet. Och slutligen en hel renovering av det före detta badrummet, som nu enbart ska innehålla en dusch, då själva rummet är så litet ändå, utan badkar.
 
Myrorna verkar inte vara sugna på att hämta in lite möbler, jag mejlade till dom för flera dagar sedan men dom har inte svarat, irriterande med företag och dylikt som ids lämna ut en mejladress, men att svara på saker dom får, det gör dom inte. Varför har man då en mejladress, om jag får fråga? Men kommer inte dom och hämtar sakerna så få vi göra oss av med dom på annat sätt, ut ska dom då.
 
Idag ska vi ut och gå, i vanlig ordning, sen har jag en träff med Lisbet Olofsson…minsann, så får vi se vad hon har att säga 🙂 Efter det, ska jag bara vara ledig, inte engagera mig i någonting, inte ens gå över till huset, jag ska vara hemma och ladda inför helgens 20 arbetstimmar, det kan behövas.
 
Ni får ha en fin torsdag, nu ska jag spurta ner i källaren och slå igång två maskiner med tvätt.

Mera hovvaligen

Av , , Bli först att kommentera 5

Du hall på å vaal te åra, når du int länger tyttj att nanting jer könstet

Betyder:Ålderdomen börjar, när du slutar att förundra dig

Fast jag skulle nog ha översatt det till: Du håller på vara gammal då du inte längre tycker att något är konstigt.

Men å andra sidan…vi får ju höra konstigheter varje dag, oavsett hur gamla vi är.

Visst svinn får man räkna med

Av , , 4 kommentarer 6

 

Igår hade chefen en fika dejt på lasarettet, så vi åkte dit. När fikat var över och vi skulle åka så frågade jag henne om vi skulle ta en sväng till tågstationen, ni vet den där nya vid lasarettet, så skulle hon få se hur det ser ut där. Ja, det ville hon, så vi travade iväg dit.
 
Jag och Åke har ju varit där förut, men inte åkte vi hissen då, utan vi tog ju rulltrappan. Nu var det hiss som gällde och jag lokaliserade en glasdörr med en hiss innanför. Styrde in chefen och koncentrerade mig på vilken knapp jag skulle trycka på, när chefen säger : Jösses!
 
Vad är det, säger jag, och vänder mig framåt, ser en glasdörr på andra sidan, men detta är ingen vanlig hiss, den går inte rakt ner, utan den glider ner precis som en rulltrappa. Hissen startar med ett knyck och rullstolen puttar till mig, sedan går färden nedåt och jag tyckte jag fick en känsla av Willy Wonkas chokladfabrik. Nä, den hissen var verkligen cool, och vi undrade hur den skulle bete sig när den skulle stanna, men det gick så lugnt och fint, så det var ingen sak.
 
Nicco hade en kompis här på middag igår, så vi tog oss en kaffe efter maten, inna vi gick iväg till det omtalade huset.
 
Jag hade sagt till Åke att varje gång vi går dit så tar vi med oss två kassar var, fyllda med saker som vi faktiskt inte behöver just nu, så är det ju det mindre, dagen D. Så jag hade slängt (lagt) ner en massa porslin, tallrikar och dessert fat, muggar och en del glas, i fyra kassar.
 
Det går ju bra att ta dit saker när man röjt plats och vet vart det ska vara, så vi gick förnöjsamt iväg, Åke klagade lite på tyngden i hans påsar, men men…
 
När vi kom utanför dörren säger jag till Åke, det är inte läge att halka nu, förstå vad som händer om man vevar runt en sån här påse ett varv och släpper ner den i backen. Du, säger han, den här påsen vevar man inte runt. Hinner gå 300 meter så lägger Åke omkull sig i en liten svag högersväng, och gissa om det klirrade i kassen. Nämen Åke, säger jag, vi skulle ju inte halka. En kille som stått vid sin bil för att ta bort isen från rutorna kom fram och undrade om det gick bra, jadå svarar Åke, såg det inte snyggt ut, då jag la omkull mig?
 
Sen säger han, för att förklara *kraschljudet*, vi håller på att flytta så därför bär vi kassarna. Jag undrar just vad han tänkte sedan, vilka korkskallar som bär flyttlass med porslin och glas i en vanlig platspåse, men saken är den, att det hade gått hur bra som helst…om det inte hade varit så halt, just där, eller om han hade parerat med fötterna efter sladden, med stor risk att han faktiskt hade snurrat ett varv med påsen, nu damp den bara ner en gång och det var bara en tallrik och en skål som fick sluta sina dagar där…lite svinn får man allt räkna med.
 
Önskar er alla en fin onsdag!

Varsågod, en idé till någon…

Av , , 4 kommentarer 5

 

En irriterande sak med rullstolarna, och jag kan inte vara ensam om att tycka det, är handtagen som vi som ska styra på, ska hålla i. Snacka om felvinklade, dom sitter ju som på en skottkärra, men med den skillnaden att en skottkärra puttar du ju på från sidan av höften, men rullstolen har du ju framför dig.
 
Ingen har väl sett en barnvagn, med såna handtag? Nä, dags för någon att söka mönsterskydd på min lilla idé. Jag skulle önska att handtagen såg ut precis som på barnvagnarna, det vore betydligt skönare och mer besparande på våra händer, vi som nu går och styr på rullstolarna.
 
Kolla in dom här fina klädhängarna som är kvar sedan Åkes barndomstid, jag har aldrig sett såna förut, gissa om dom ska få en hedersplats någonstans, när vi sedan är färdiga.
 
Vi var ju där igår kväll (håller på kännas tjatigt att skriva det), och jag kastade bort alla blommor som sett bättre dagar, stötte återigen på denna lilla orkidé, som tydligen stannat i växten, trots mitt ihärdiga vattnade. Men nu vet jag varför…det är en tygblomma, inte konstigt att den ser likadan ut, hela tiden.
 
Och till sist, ingen som vill ha ett svensk uppslagsverk, på en 31-32 böcker?
 
Annars åker dom till myrorna. Hör av er om ni är intresserade. Önskar er alla en bra tisdag!
 

Trägen vinner…förhoppningsvis

Av , , 6 kommentarer 4

 

Det blev en lång och tung dag igår…det hjälps inte, tio timmars arbete är minst två timmar för mycket, i alla fall med det jobbet man har. Så, då är det ju tur att detta endast inträffar en helg av fyra. Synd bara att jag bytte bort min helg som jag egentligen skulle ha haft till nyår och det är den jag jobbat in nu, vilket innebär att kommande helg, även den, är min. Tio timmar på lördag och likadant på söndagen, puh! Fast å andra sidan, jag blev ju långledig vid nyår så jag ska inte klaga.
 
Vi hade ju främmande (konstigt ord det där, främmande, när man pratar om någon man känner, hm…kanske skulle heta bekantingar istället) i lördags. Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil. Vi drack kaffe och pratade om livet i allmänhet. Vi fick oss en fin bukett rosor, som var både från Gunilla och Åkes andra moster, Vivan, Niccolina har fotat den buketten och bilderna är så fina att jag tycker ni ska kolla in dom, här är länken: niccolinah.blogg.se/category/bilder.html
 
Min moster, Linnea, ringde igår kväll för att beklaga sorgen. Hon talade om att hennes man fått ett års Internet av deras söner, och nu hade det installerats en dator. Ja, sa hon, hon hade sett att jag googlat…fast hon menade nog att hon sett bloggen. Datorn är knäpp, fortsatte hon, ibland kunde hon inte få igång den och andra gånger startar den av sig själv. Rätt var det är, och mitt i natten, så står skärmen där och lyser som en ficklampa, sa hon, andra gånger, då den inte kan stängas av, så är det bara att slita ur sladden.
 
Ja, sa jag, men ni lär er ju snart hur det fungerar. Haha…sa hon, det är inte vi det är fel på, det är det där j-kla datorn. Sam har nog suttit där och ibland hittar han något att läsa och till och med har han hittat att han fått ett mejl, men nästa gång vet han inte vart han hittade det. Jaja, trägen vinner nog, och jag tror att dom kommer på det…till slut. Man bör nog sitta någon gång varje dag för att det ska fastna. Ja, Theresé, jag kommer nog ihåg hur det var för oss också, dina kära föräldrar, i början 🙂
 
Nu får jag önska er en fin måndag, jag slutar då i alla fall klockan två och det känns skönt, sedan har vi bastun ikväll och jag tror at jag går ner dit en snabbis, sen ska vi nog till huset, allt som är gjort är ju gjort.
Maria Lundmark Hällsten