Det brann iaf inte

Har gått runt och kikat i fönstren för att lokalisera den där lastbilen med backvarnare som aldrig tyckts ha nåt fram till slutdestinationen. Tills jag gav upp och gick ut i trapphuset, där tjöt det ännu värre.

Tog ett tag innan jag hade räknat ut ungefär vart tjutandet kom ifrån, närmaste grannen. Jag ringde på för kunna konstatera att det var hennes brandvarnare som trodde att det brann.

Hon sa att det tjutit länge men hon visste inte numret till felanmälan och själv kan hon inte ta sig dit upp. Då fick Maria rycka ut med högpallen och ta mig upp under taket, men att få den där tyst var inte det lättaste, snacka om enerverande ljud.

Men till sist infann sig lugnet och tystnaden. Hon trodde nu att det är så där det sa låta då batteriet håller på vara slut, nej sa jag, det där var en varning för brand, när batteriet håller på vara slut så ska den bara pipa till med jämna mellnrum, din varnare har förmodligen blivit knäpp…då skrattade hon och jag sa att våran varnare slet jag ner för flera år sedan då den satte igång att tjuta klockan ett på natten, utan anledning. Hahaha, har du en förklaring till det, Jan A?

Etiketter: , , , , ,

2 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Jan A (2011-02-18 12:20)
    Ja, vi bor ju vägg i vägg, för vi kan ju inte skylla på hsb:s fina present, brandvaranare som skulle hålla i tio år men för vår del höll den bara i max ett år, grannens var ju inte heller tio år gammal. Inte för att dom skulle gå sönder utan det var väl mest för batteriet, men ändå. Man kan ju undra varför vi alltid ska vara utsatta för alla måndags exemplar…ju 🙂 Nä, det var ju det vi inte längre skulle behöva fundera över, urnan finns ju fortfarande i vår ägo, hm…men jag har som svårt att kasta bort den också.

Lämna ett svar till Maria Lundmark Hällsten Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten