Ettan

Öhman gjorde ett påpekande igår, det var nu inte han som myntat uttrycket ettan, utan det var Brälla, som tyckte att Blomstrevägen från det här hållet, blir ju ett, fast den i själva verket börjar längst ner efter vägen och inte med nummer ett, utan elva med elva. Ha, precis som på Näckrosvägen, där finns ingen etta, men där var det tydligen meningen, en gång i tiden, att det skulle ha blivit en förskola, och då hade den fått nummer ett.

Det blev en lugn valborg för oss, vi satt ute mest hela dagen, fick kaffefrämmande från Kittelfjäll, sen dök mina föräldrar upp med några bekantingar som ville kika in och se hur vi bodde. Vi hann också med två svängar med Camaron, och när jag satt och tittade på den, när vi parkerat den här på gräsmattan, så kunde jag inte annat än kläcka ur mig – Med den storleken som det nu är på hjälmen, så inti fasen behövs det då något nack och halsskydd, jag får ju vara glad om huvudet går in mellan framrutan och ryggstödet på förarstolen 🙂

Och i vanlig ordning, sittandes härute, så var det många som höll på hamna i olycka men dom klarade sig. Några bilar provade på att gena i korsningen och det kan ju sluta med en ände av förskräckelse. Andra knepiga bilister struntar i att det faktiskt är ett trafiklyse och stannar ändå, med en viss risk att andra inte uppfattar det utan stirrar sig blinda på lyset. En hel del "fin" bilar har nu också tinat fram och det känns som rena uppvisningen då vi sitter här och kan kolla in dom.

Nu önskar jag er en lugn och fin söndag!