Vi hittade hem
Vi köpte oss en GPS, när vi var i Uppsala, dels för att, förhoppningsvis, få en mer korrekt hastighetsmätning och lite för att alla surrar om deras gps:ars vara och inte vara.
Ett förbehåll från min sida var att den inte, skulle köras med ljud….finns väl inget mer irriterande än nåt som ska låta i tid och otid, för låg volym och du får sitta och grunna på vad som sas, för hög volym och du hör inget annat.
Vi hann en kilometer så kom det ett konstigt läte från ett obestämt håll i bussen. Sedan återkom detta ljud (tutande) med jämna mellanrum. Åke gav mig GPS:en för att jag skulle skriva in destinationen, jamen om jag gör det, sa jag, så kommer den garanterat att börja surra. När jag tar i apparaten så tutar den igen och nu ser jag anledningen till detta ljud, det var ju en varningssignal för hastighetskameror *suck*. Fattas bara sa, jag, att den nu skulle ha sagt: jaha ja, och där kom ni nu med på bild!
Ljudet gick givetvis att stänga av och det gjorde jag också, för så fort jag skrivit in vår adress så satte tjattret igång. Lite intressant var det väl att veta att längst upp på skule, så var vi 201 meter ovanför havet, och på höga kusten bron kom vi oss 50 meter ovanför ytan. Den visade även på den totala tiden hem, och vad av den tiden som var faktisk körtid, och en medelhastighet. Nå, hem hade vi förmodligen tagit oss utan apparatur, det har vi ju fixat förut, men nu blev det med lite fakta i bagaget också.
Här kommer lite kort på busungen, Sally:
Här har hon fått syn på katten Diesel, som krupit in under bussen:
Och slutligen, en bild på den sista och enda entusiasten, som fortfarande, en vecka efter att tävlingen är avslutad i Piteå, har kvar bandet runt handleden som visar att hon är förare/mekaniker:
Och med dom önskar jag er en fin dag!
Senaste kommentarerna