Dom såg oss inte

Vi kom fram till stugan runt halvtio, Emma (lillsyrran) och Johan, hennes sambo, hade precis kommit hit stunden före oss. Mamma hade sagt till Johan då vi dök upp, att dom ju måste ha kört om oss på vägen upp, men det hade dom inte.

Vi klurade ut att dom svängt av i Vormsele, den vägen är närmare men aningens sämre, och där kom dom förbi oss.

Jag kunde ju inte låta bli att säga till dom, då dom kom upp för kvällsfika i storstugan, att ni måste ju vara blind, såg ni inte när ni passerade oss? Dom såg ut som två stora frågetecken. Vart då? Körde vi förbi er, nääää….

Jooo…sa jag, hur kan ni missa en stor jädrans buss mitt på vägen. Ja, till slut var Åke barmhärtig och sa att jag bara ljög, och då såg Johan lättad ut, han kunde sluta fundera på vart tusan dom skulle ha kört om en buss, efter en väg som det knappt kör en bil på, ens på dagtid 🙂

Vet ni hur skönt det är att vakna upp i en buss och det är jätte varmt och skönt i sängen och sticker du ut foten så fryser du? Finns inget bättre, men nu har vi kravlat oss upp, Åke är redan ute och ínandas frisk luft (röker), jag har kokat kaffe och farsan sitter och kör runt med traktorn, fråga mig inte vad han sysslar med.

Ni får ha en fin dag! Här lyser i alla fall solen även fast dagen i sig, inte kommer att bli så rolig, med begravning på agendan.