Stackars katten

 

Vi brukar som bekant, ha våra kattmonster nere i källaren under natten, sedan, på dagtid får dom rumstera i källare, hall/trapphus, stora hallen och köket. I vårat sovrum och matrum är dom portade men i tv rummet får dom vara då vi är där, på kvällstid.
När jag öppnat dörren ner till källaren så brukar dom först rusa ut, sedan kommer dom som stora, lurviga raketer och passerar mig på vägen ner, då är det ju dags för frukost. Efter det så brukar Eloise lägga sig framför tv rumsdörren i förhoppning om att jag ska släppa in henne där, även fast hon vet, att det hittills aldrig har hänt och det kommer heller inte att hända.
Jag är inte härinne för jämnan (bara när jag sitter vid datorn, som nu) och jag vägrar lämna dom här utan tillsyn, Enya har redan hittat en väg under soffan och där har hon inget att göra…enligt mig, men frågar ni henne så tycker hon säkert att det finns hur mycket soffa som helst att riva på, därunder 🙂
Nå, nu hade Eloise i vanlig ordning vräkt ut sig framför dörren. Jag höll en macka i ena handen och kaffekoppen i den andra. Samtidigt som jag snackar med henne och undrar varför hon ska måsta ligga mitt i vägen, så kommer jag emot henne, då jag ska passera, så ska jag mota henne med foten så hon inte smiter in och försöka mig på att öppna dörren med armbågen…och då…
Halkar Maria på blanka golvet, burnar fram till dörren och slår kaffekoppen rätt in dörrlisten och kaffet rinner ner efter dörr, list och golv…Eloise ser jag inte röken av, hm…konstigt då. Hahaa…

 

 

Etiketter: , , , ,

8 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.