Ambulerande discobil

Av , , 2 kommentarer 12

 

Det var verkligen cirkus igår, med Jeepen… eller man kanske skulle kunna kalla det för ambulerande disco. Bilen indikerar att bakdörren är öppen, fast den inte är det och det hjälper inte heller att jag säger det till bilen. –LÄGG NER NU, dörren är stängd. Men inte då, den blinkar och har sig.
Jag hade då tur att den höll sig mörklagd under tiden jag jobbade, och jag hann faktiskt tänka att den kanske gett sig för den här gången då jag åkte hem, men när jag passerat under E4:a bron, så satte den igång. Undrar just vad mötande och bakomliggande bilar tänkte… att jag satt och lekte med inne belysningsknappen, eller? Den flaschade, blinkade och pep, jätteroligt!
Och ingen kan ju ha gått miste om all snö vi fått, men egentligen, kolla in höjden på vårt staket:
Gör man det så inser man att det faktiskt inte är så jättemycket, men det ser mycket ut då dom inte kör undan drivorna utan bara puttar upp snön så långt dom kan, och snart kan dom inte det längre, för det kommer att rasa ner på vägen igen.
Chefen skulle upp på centrum igår eftermiddag, det var också spännande. Det första vi gjorde var att köra ner elstolen i en grop (brunnen ligger därunder), och det vart absolut tvärnit. Sedan körde vi fast i uppförsbacken, och slutligen, två meter innan ingången till centrum där vi körde fast för tredje gången och då var det tur att det kom förbi en tjej som hjälpte till att putta lös stolen, den slirade bara och satt fast som gjuten i cement.
På vägen hem, höll ”stortraktorn” på att ploga, när vi närmade oss den, så stannade han av, öppnade dörren och frågade vilket nummer vi skulle på, så skulle han röja väg till oss, det var ju otroligt snällt av honom, och detta trots att han var tre timmar sen, sa han. Nu behövde han inte hjälpa oss, vi hade ju tagit oss ut därifrån, så nog klarade vi oss tillbaka, men tanken var ju god.
Nu kan jag inte annat än längta till ikväll, då man kommit sig hem och får njuta av helgen, hoppas att det klarnar upp till imorgon så man slipper det här snöandet, och kanske återigen kan skymta någonting blått däruppe. Önskar er alla en fin fredag!
 

Men så nödvändigt då!!!

Av , , 4 kommentarer 9

 

Vad skulle detta vara bra för??? Något man säger varje gång snön vräker ner och vi redan har alldeles tillräckligt av den varan. Vad tror vi egentligen, att någon däruppe ska lyssna och sluta släppa ner snön, eller?
Nähä ni, vädergudarna är precis som katter, totalt laglösa och gör precis vad som faller dom in, ha…
Litegrann som jag, faktiskt 🙂 Jag har sladdat ut och in från gården 8 gånger hittills idag, och inte har det blivit mindre snö vid infarten för det, nejdå, men tydliga sladd spår syns där. Jag tar bara sats, någonting ger sig till slut.
Förmodligen känner Jeepen det också, för nu vägrar den stänga av belysningen inne i bilen, kul kul, sen indikerar den att bakdörren är öppen fast den inte är det…jädrans knäppbil. Just för tillfället är den mörk, så jag smyger bara förbi den, säger ingenting, tittar inte ens på den, så kanske den förblir släckt tills jag ska iväg på jobbet, jag vill ju inte vara strömlös då. Önska mig lycka till…tack!

Lååånga ledningar

Av , , 4 kommentarer 7

 

Jag hade en trevlig lunch igår, med Helena, där det avhandlades både det ena och det andra. Intressant att lära känna en annan person, så här, öga mot öga. Vi har alla en historia att berätta, saker man gjorde som ung, vad man arbetat med, intressen osv. Ps. Helena, på tal om dåligt minne och lätt förvirrad, jag hade köpt salladsost, speciellt till oss, men vart tror du den tog vägen, mjo, den står kvar därinne i kylskåpet den 🙂 ds.
Jag talade om för henne att vi fått en faktura, igår… ett krav, från T3:
Notera att gårdagens datum var den artonde, och vilket datum kravet skulle vara betalt:
Dessutom, fanns inget fog för kravet, den fakturan hade jag redan betalat, om än, aningens försent. Så jag ringde dit och undrade HUR långa ledningar det är mellan banken och deras fakturahantering, samt HUR dom kunde skicka ut ett krav med detta betalningsdatum.
Jag betalade fakturan den 5/1, dom fick in pengarna den 9/1, sedan hörde jag inte vad hon sa, men kravet måste ju ha gått ut den 9… och sedan får vi alltså skylla på posten, jojo, lika säkert ni, som man får fakturan från Radiotjänst, sådeså. För det tog då i alla fall nio dagar för det brevet att nå oss, hm, kanske dom inte hittar hit på slätten?
Jag ska nu hämta Nicco på skolan om 1½ timme, hon ska till tandläkaren den här gången, sedan jobbar jag eftermiddag. Så ska jag hinna få något gjort innan dess så bör jag kanske sätta fart. Önskar er alla en fin dag i den vita härligt fluffiga snö som kommit och fortfarande faller ner (skrev hon ironiskt, men en trevlig dag kan man ha i alla fall, snön till trots).

Värre än svartpepparn

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Dagen igår, försvann i ett nafs. Jag hämtade upp Birgitta, Inge-Gerd och Kerstin, klockan tolv, för vidare färd till Svenska Hem, den där nyöppnade affären ute på Ersboda/Mariedal, vad nu den där vägstumpen tillhör för område. Gick ett varv därinne och sedan åkte vi förbi på Home.
Där har nämligen min mamma köpt en tvålpump, som man bara fyller med en tredjedel tvål och resten vatten, ut kommer sedan skum, då man trycker på den. Med andra ord sparar man in en hel del tvål som man annars bara sköljer ner i handfatet. Men vad hjälpte det att hon hade köpt den där… den var slut och dom visste inte ens om dom får in den igen.
Sen ville dom att vi skulle åka förbi buketten där dom köpte ett gäng med tulpaner som mamma fick då vi kom upp dit.
Där satt vi sedan i två timmar och pratade om världsproblem… ja, både lokala och världsliga. Kom in på att smörja in sig med krämer och vi kom fram till att smörjer man in sig med liniment, ska man passa sig för att stoppa fingret i ögat, mm.
Och med det sagt, kom jag ihåg när jag var runt 12-13 år. Min farmor hade alltid en godisskål på öppna spisen i tv rummet. Dit in letade man sig alltid, helt obemärkt, trodde man, men farmor hon visste nog allt, och hon såg dessutom till att alltid ha något i skålen.
Just den här gången, var mina små kusiner där, Anders och Gunnar. Anders som vid det tillfället kanske var runt 4-5 år, hade hittat något intressant däruppe på spismuren… en mortel. Jag vet inte av vilken anledning den stod där, kanske hade farmor alltid haft den där… bara för att, eller så hade den hamnat där av någon annan anledning.
I alla fall så tyckte Anders att den såg lockande ut, kanske trodde han att den innehöll små små godisar, för när han kikade ner i den såg han ingenting, så han tog bort stöten, höjde morteln upp över sitt huvud och vände den upp och ner för att kika in i den. Och detta gjorde han förmodligen aldrig mer om, farmor hade ju använt den flertalet gånger och där var det rester från både svartpeppar och andra starka saker, och givetvis for det rätt ner i hans ögon. Jag kommer ihåg gråten efteråt… och skriken. Så kan det gå om man är för nyfiken 🙂
Idag ska jag ha lunchgäst, här hemma. Jag tyckte att jag skulle bjuda hit Helena Springare, hon bjöd ju mig på lunch sist, och idag är ju en bra dag för det, då man är ledig och gör vad man vill. Det ska bli trevligt!
Önskar er alla en fin onsdag!

Fy… på oss

Av , , 6 kommentarer 7

 

För några dagar sedan hade jag köpt en grillad kyckling, i väntan på förberedelserna inför middagen, låg den på diskbänken och väntade. Jag satt i tv rummet, med dörren stängd och hörde helt plötsligt ljudet… från en påse som blev slickad.
Jag studsade upp från soffan, greppade handtaget på dörren och slet upp den, lagom för att hinna se Enya, hoppa ner från diskbänken. Det var det det, nu blev Maria så där tokless, så hon gick in till datorn, letade upp sidan hon hittat förut och beställde en självutlösande fy spray, sådeså.
Sprayen hämtades ut igår, och medan jag riggade flaskan hade jag en nyfiken åskådare, Enya satt på stolen och stirrade, jag råkade utlösa sprayen några gånger varvid hon flyttade sig ut till hallen istället, där hon fått sällskap av Eloise:
Mycket försiktiga och nyfikna, satt dom där och funderade säkert på vad som nu skulle hända. Jag satte upp den på köksbordet och lämnade köket, och väntade…väntade och väntade, inget ljud därinifrån. Däremot kom Nicco hem från skolan efter ett tag och då hon passerade köksdelen utlöste hon sprayen, jag hörde ett litet skrik då hon gick förbi.
Sen försökte vi få Enya att gå upp på bordet, för att se reaktionen, men inte då, hon satt på stolen och åmade sig. När vi ledsnat skulle jag följa med Nicco upp och jag passerade den där grejen så den sprutade till, Enya såg vi bara svansen på, då hon försvann ut genom dörren.
Och sedan var det Åkes tur att sätta igång sprayflaskan, då han kom hem från jobbet. Hahaa… vi var dom enda på hela dagen och kvällen som fick den att spruta till, katterna kom aldrig så nära. Men nu har jag justerat till den lite så vi ska inte få igång den. Tilläggas ska också att spayen är lukt och giftfri, det är bara själva ljudet som ska skrämma dom. Och skrämd blir man, tro mig, jag vet ju 🙂
Jag skrev ju tidigare om hur vi nu ställer för symaskinen för kattluckan, då dom ska vara därnere i källaren, och jag tycks minnas att jag skrev att katterna skulle förtjäna en pokal om dom tog sig förbi den… nu gör dom det *STOR SUCK*.
Jag stod i köket i förrgår och kokade kaffe, mina föräldrar skulle komma förbi, så katterna hade fått gå dit ner. Helt plötsligt hör jag luckan falla igen och in i köket kommer Eloise smygande. Jag hojtar till så hon stannar i steget och gör en helomvändning till luckan igen. Jo, symaskinen var flyttad från dörren.
Och det konststycket lyckades dom även med igår morse, så för tillfället står den nu utanför dörren, dom ska inte ha tillräckligt med kraft att forcera luckan samt flytta maskinen… tycker jag ju. Men jag har tyckt mycket, jag.
Tänk vilket uppvaknade vi kunde ha fått om symaskinen med låda, skulle ha rasat utför källartrappen… jojo ett brutalt uppvaknande hade det nog blivit.
Idag ska jag hämta upp granngänget, vi ska till det nya möbelhuset och kolla in det stället, sedan ska mamma bjuda oss på kaffe. Önskar er alla en fin dag!

Jag… en get

Av , , 2 kommentarer 6

Klickade på en länk som lämnats i en kommentar, och hamnade på en sida om horoskop. Där fick jag minsann veta att jag är en get… enligt kinesiska horoskopet, annars är jag född i tvillingens tecken. Och detta ska då vara speciellt för geten:

Geten

Geten

 

 

Geten
Elegant och optimistisk, snäll och lättsam, beskriver en Gets personlighet. De kan även vara spekulerande och missnöjda, redo att kasta in handduken så fort det blir problem. De kan vara charmerande utan att avslöja sina egentliga känslor. Geten är både talangfull och fantasifull och har god hand med allt som rör kreativitet.

Positiva egenskaper: Empatisk, förstående, lyckosam, för sig väl
Negativa egenskaper: Pessimistisk, konflikträdd, känslig, opraktisk

Motto: ”Jag beror

Mja, en hel del stämmer nog in, men att jag skulle vara konflikträdd vet jag inte om jag håller med om, däremot har jag blivit kallad för "diplomaten" och det tar jag som en komplimang 🙂

Ett ställe att ”bara” hänga på…

Av , , 2 kommentarer 9

 

Apropå skjulet, fjortisarnas mötesplats, som jag bloggade om igår, så hade vi, på Mariehem, också en möteplats, fast inte riktigt lika öppen och offentlig. Det är nämligen så att det uppe vid vattentornet, finns ett skyddsrum… en liten rund kula under en kulle.
Det där stället hade jag vetat om lääänge länge, som barn hade man alltid funderat vad som kunde gömma sig bakom den fyrkantiga, armerade dörren i kullen. Och nu, just den där dagen då jag och en kompis passerade, så stod dörren på glänt.
Och givtevis… ni behöver inte fundera, så kröp vi in där. Det var en smal liten gång, kanske en meter i takhöjd, och efter ca två meter kom man fram till en större öppning, och där var det runt som en kula med träbänkar runt om, därnere.
Det var vatten på botten och luktade rätt så skarpt, vi hade en snabb överläggning och sedan gav vi järnet hem och hämtade städgrejer och hinkar och slutligen ett lås (vilken tur att detta nu är preskriberat).
Vi fixade till stället rätt så snyggt, bjöd in speciellt utvalda till vår lilla kula och när vi på kvällen gick hem så låstes pansardörren… med vårt lås. Detta pågick väl under några veckor, men fick ett abrupt slut då vi kom dit en dag och låset var utbytt, hm…
Nå, jag begriper ju idag att detta var ingen lekplats, än mindre ett tillhåll för tjuvrökande fjortisar, och förmodligen var det någon med tillstånd, som varit där från början med uppdrag att göra något där och sedan mötts av en låst dörr, ja jag vet ju inte, men jag gissar på något sådant. Vad man kan hitta på, med lite fantasi. Men där ser vi också vilket behov det egentligen finns för ungdomar att ha en mötesplats, där man ”bara” kan hänga, utan att betala för det.
Jag fick byta arbetspass idag så jag jobbar förmiddag, och det är den enda anledningen till varför jag sitter här nu, annars hade jag faktiskt legat och sovit.  Önskar er alla en fin dag… i regnet, jo, för det regnar just nu, enligt säkra källor, Åke har varit ut på trappen och rökt.
 

Hemlig mötesplats… i skjulet!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Så hade man packat undan julen… Granen fick jag ta ner i källaren i tre delar annars hade jag aldrig orkat den, och som ni säkert känner igen så snålar man, eller som Åke sa, man är lat, och kan inte gå med en hand tom, utan man plockar med sig det man kan för att slippa gå en extra gång och då kan det helt plötsligt bli besvärligt.
Och som om det inte räckte att nedersta granbiten är bred som sjutton, tung som attan och otymplig nanting, så ska katterna stå framför fötterna av ren nyfikenhet, dom vill kolla in vad man håller på med, då man kommer stapplande nerför källartrappen.
Åke träffade på en gammal bekant när han var ute på jakt efter en bildel till Mazdan. Dom hade stått och surrat om vilka dom kände gemensamt och vad dom hade sysslat med, ”back in the days”.
När han berättade om mötet igår kväll så sa han att dom då säkert hade suttit i skjulet tillsammans. Skjulet var ett förråd med tre väggar och ett snedtak, som stod nere på lekparken här på Västerslätt. Och i det skjulet hade lektanterna alla leksakerna som barnen använde sig av på dagtid.
I skjulet tjuvröktes det… garanterat, och säkert planerades vissa illdåd 🙂 Det var i alla fall en av alla mötesplatser för dåtidens ”fjortisar”.
Lektanterna var en historia för sig. Tänk er att Umeå kommun, hade utplacerat lektanter på lekplatserna, där dom höll ett öga på alla barn som vistades där. Alltså inte ett dagis utan för hela allmänheten. Så skulle det ju få vara idag med, åtminstone vid dom större lekplatserna, för nog kan det gå rätt så vilt till där, ibland.
Inte så att föräldrar ska strunta i att följa med, det är ju en åldersfråga, men en som har uppsikt utöver alla andra, vore inte dumt. Precis som det borde finnas ”extra personer” på alla skolor, som bara är där för att se och höra. Det vore nåt det.
Önskar er alla en fin söndag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten