*hurven*

 

Igår var vi upp och tränade, chefen och jag. När hon satt och trampade cykel, lätt uttråkad och undrande när hon cyklat klart, så frågade jag om hon inte kände vinden i ansiktet. Mja, nästan… eller inte, sa hon.
Egentligen skulle dom ha en liten fläkt där framför, sa jag, lite ljud från bilar som passerar, fåglar som kvittrar och helt plötsligt ett bröööl från en älg, och då… får man lägga på en rem. Smart va? Hahaa… älgen fick jag nog ifrån den där trion som dom sett uppe på Carlslid, inte långt från min arbetsplats.
Vad skulle man göra om man stötte på dom, förhoppningsvis skulle dom flytta på sig, men jag tror att man skulle vara något försiktig och hålla ryggen fri.
Ja, jag vet att jag tjatar, och nu vet ni ju att jag ser på Svenska hjärtan, då jag har tid och lust. Vad jag noterat, i flertalet avsnitt, är att dom dricker en hel del cognac. Hela tiden, så fort det är något -Nämen nu tar vi en cognac, och så spiller dom upp en cognacs kupa med denna lätt brun/orangea drycken, och jag kan inte hjälpa det, jag tycker det ser så gott ut.
Igår gjorde jag slag i saken och plockade fram några små varianter av cognacskupor, och letade fram en flaska som stått här och skräpat, kokade kaffe och kände mig lätt upplyft av vad som väntade…
Nämen fy sjutton, säger jag, snacka om att dricka fotogen, och det brände hela vägen ner i magen, usch, det där gör jag inte om. Möjligtvis om det är en päroncognac, så långt kan jag sträcka mig, men det där, *hurven*
Idag vet jag inte vad som står på körschemat, en sväng på återvinningen kanske, med skräp från källaren. Ja, nog hittar vi på något alltid, och om inte så blir det en lugn dag. Önskar er alla en fin lördag!
 
Etiketter: , , , , , , , ,

6 kommentarer

  1. Anne-Marie Mäkelä

    Jag mötte en älg i skogen en gång när jag var ute med hunden. Denna stora hund, briard, strosade omkring en bit framför mig och helt plötsligt kom hunden rusade mot mig, sprang förbi och försvann bort i fjärran. Då såg jag älgen stå och titta på oss. Sprang gjorde jag inte,men jag gick fort,fort. Vovven återfanns hemma framför ytterdörren; han ville in, in, in….han var räddare än jag, det var tydligt!

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Anne-Marie Mäkelä (2012-02-11 09:03)
    Nog har vi träffat på älgar, men aldrig utan att ha suttit i bilen, och kunnat spana in dom därifrån, det är skilland det. Dom är ju mäktiga som få, och inget man vill ha i hasorna. Jag förstår hunden 🙂

  3. Helena Nilsson Springare

    *skrattar högt* Nästan så att man kan säga att det är tur att det inte smakar så bra? Annars hade det kanske blivit en väl lång säsong av svenska hjärtan haha..

    Återvinningen är ett kul ställe. Man lämnar MASSA skräp och hittar ett eller två små fynd. En trevlig ekvation!

  4. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Helena Nilsson Springare (2012-02-11 11:06)
    Hahaaa… jag kanske hade varit tvungen att se om hela alltet… från början igen, om det hade smakat bra 🙂
    Jo, jag såg nog vilket fynd du gjorde till Viggo, fast det känns inte som om vi behöver något mer, men man ska aldrig säga aldrig.

Lämna ett svar till Maria Lundmark Hällsten Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten