Hästbett, getingstick eller hamster…hugg?

 

Nicco körde en liten lektion igår över namnen på olika piercingar, som till exempel, Snakebite, två piercingar på var sin sida av underläppen. Angelbites, två piercingar på var sin sida av överläppen. Spiderbites, två piercingar på samma sida av underläppen. Dock inga hästbett, getingstick eller hamster… hugg. Fast nu har ju jag kommit på tre nya piercingar 🙂
Hon har en kompis som funderar på en Septumpiercing/Tjurring som är en piercing gjord i septum, dvs hudväggen mellan näsborrarna. Nu har jag säkert skrivit detta förut men min mamma fixade sig en sådan piercing under 50-talet… kan hon ha varit en av dom första som gjorde detta?
Nä, troligtvis inte och den piercingen var rätt så ofrivillig, hon frågade en läkare en gång, varför hon hade ett stort hål i näsväggen, och fick till svar att detta är ett fenomen som man kan se hos dom som sniffat eller som legat för nära en fotogen kamin, som barn, och det var precis vad hon gjort, inte sniffat, men hon var den som fick ligga närmast kaminen.
Ämnet gled sedermera över på tatueringars vara eller inte vara, och varför man gör en tatuering. Anledningarna är säkert många, en del med namn eller ansikten på människor som betytt eller betyder mycket för den personen. Men egentligen för att vara riktigt snusförnuftig och tråkig, om vårat hus brann ner, så är det viktigaste av allt, att vi allihop står utanför.
Och det vi har i huvudet, är ju alla minnen av saker som hänt eller människor man träffat under sin livstid. Visst kan ett fotografi vara en minnesväckare, man kommer ihåg då man ser kortet, men fortfarande… om man inte kommer ihåg det utan att se bilden, så vet man ju heller inte om det, och är därför inget man saknar.
Man kan också undra varför man bygger upp sitt liv med en massa minnen, man vill inte kasta det för det har man fått av den personen, den här saken var med om det och detta kort föreställer den och den. Vi är nog så, allihop, mer eller mindre, men egentligen så skulle man väl ägna sig åt att leva livet som det ser ut idag… se framåt och inte gräva i gamla saker. Men det är svårt att låta bli 🙂
Och jag som skrev att vi inte trodde på snö, här i Umeå, tji fick jag, nu snöar det men risken att man får plocka fram snöslungan är väldigt liten, för att inte säga, obefintlig. Önskar er alla en fin lördag, vädret till trots.
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

8 kommentarer

  1. Mormor

    Ikke bare i Umeå det kom sne.
    Her også 🙂
    Nå fikk jeg ny kunnskap om piercinger. Takk skal du ha.
    Og jeg deler ditt syn på å leve nå og hverken i fremtiden eller fortiden.
    Akkurat nå er i grunnen alt vi har, med sikkerhet.

    Ha en deilig weekend

  2. Anne-Marie Mäkelä

    Människor är alltid viktigare än saker, det är då helt sant. Ibland känns det som att vi är lite väl prylfixerade i detta samhälle. Men oh så jag gillar att titta på fotografier, just för alla minnen som kommer fram. Minnen som inte syns på bilden men som väcks när man ser den. Ha en skön helg mitt i snöovädret.

  3. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Anne-Marie Mäkelä (2012-05-05 08:36)
    Det är ju så… om huset skulle brinna ner/upp, och man hade chansen att välja en sak att rädda, så blev det fotoalbumet. Men om man utvecklar tankegången jag hade, så rymdes det inte så många foton på kroppen, om man skulle tatuera dit alltihop som betydde något 🙂 ha det gott, Anne-Marie!

  4. Charlotta

    Tack för kommentar hos mig. Din ordlösa bild i förra inlägget är fantasieggande – kommer tallen att falla på killen där borta…

    Skrattar smått åt dina nya piercing-varianter. 😀 Hamsterbettet ser jag framför mig, går nog att jämföra med att vara kaninbiten (som min kompis blev när de vaktade våran kanin en sommar – bokstavligt i fingret…)

  5. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Charlotta (2012-05-05 21:28)
    Killen där borta är min man… och han klarade sig 🙂 Det första jag tänkte på var faktiskt kaninbett, men ändrade mig, du, man kan nog hitta på en massa olika varianter 🙂

  6. Helena Nilsson Springare

    Det är tur att vissa saker (som bilder) går att spara digitalt numera så att de inte tar så stor plats 🙂
    Dessutom tänker man ju inte MINDRE på sina nära och kära bara för att man inte har tio kilo foton liggandes i en låda 🙂

  7. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Helena Nilsson Springare (2012-05-06 08:54)
    Det är ju som natt och dag, idag, att ta bilder, det kostar ju nästan ingenting och ingen behöver stå uppställd i parad för att det ska knäppas kort. Visst är det roligt med minnen… men jag begriper ändå inte varför 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.