Sjukt, sjukt!!!

Av , , 2 kommentarer 8

Visst är det märkligt… jag ringer på vårdcentralen för att höra hur och när, röntgen kommer att kontakta mig, får till svar att jag bör nog ringa upp på röntgen själv, och puscha på dom.

Jag gör så och får först veta att detta kommer inte att göras innan sommaren… say what??? Jag får prata med en annan som jobbar där och jag säger att jourläkaren sagt, att detta skulle göras, så snart som möjligt, helst nu i veckan och nu får jag höra det blir först efter sommaren, hur kan det stämma?

Hon bläddrar i några papper och frågar om det går bra på tisdag, klockan tio. Jamen självklart, men vad had hänt om jag suttit här och förväntat mig att dom skulle höra av sig? Och här snackas det om att folk som är sjukskrivna, ska utredas snabbt för att få komma tillbaka till jobben, men sedan räknas en akuttid på röntgen, att ta några månader, vart tog den snabbheten vägen då?

Och som många sagt förut, och säger än idag, man får inte vara sjuk för att klara av att vara sjuk. Man ska ha ork, tid och man ska veta vart man ska vända sig, för att "bråka" och hålla ordning på alla instanser där man kan hamna… det om något, är verkligen sjukt!

Vi, på världsutställning, jojo :)

 

En riktig utedag blev det igår, jag fick besök härute av Jan B, och när han åkte sa han att jag kunde ju komma till ”gammgården” och sitta där en stund, så jag tog mig lunch, sedan kokade jag en termos kaffe och gick över dit.
 
Det dröjde inte länge innan vi var snudd på fulltaliga, Fred, Birgitta och Marianne kom och satte sig, Ingrid kom knallandes, Britt och Margareta på 26:an kom ut… ja, det var som på den ”gamla” tiden, dom som saknades var ju Kerstin, som just nu befinner sig i utlandet med Jan B:s syster, och givetvis Jan A och Ingegerd som är söderöver och har firat en pigg 70 åring, men annars så.
 
När jag kom hem satt jag ute och inväntade Åke, det är rätt så galen trafik här, vid fyra halvfem tiden och många som hejar, vinkar och tutar. När vi så sitter och spanar så kommer det plötsligt två snubbar, en med ett kamerastativ på axeln, och den andre med en kamera i handen, en av dom frågar lite försynt om vi pratar engelska, mjo, litegrann säger jag och då kommer dom ända fram.
 
Han tar fram en lapp ur fickan och säger på svenska: Får jag fotografera du…er? Vi undrar ju givetvis varför och dom berättar att dom håller på med ett projekt som ska avslutas med en exhibition/utställning, dom har i 14 års tid, åkt runt i olika länder och fotat människor av olika de slag, vilken kategori vi föll in i, omtalades aldrig 🙂
 
Dom undrade över Buicken som står här och ville att vi skulle posera framför den (så Lisbet, nu är din gamla bil kanske snart med i en världsutställning), och det ena gav det andra, och dom ville se Camaron och vi fotades ännu mer tillsammans med den, och klart att dom ville höra hur den lät också. Vilken grej egentligen, och vilket spännande projekt dom håller på med. En av dom skulle mejla mig bilderna om jag kontaktade honom via hans hemsida, vilket jag nu gjort, så bilderna lär ni nog få se sedan 🙂
 
Efter middagen blev det ju ett väldans hallåande då vårruset passerade strax utanför, så vi tog kaffet utomhus, då kom en Sven förbi och sedan Brälla och Öhman, när dom sedan for så tog vi en liten promenad och invigde den nya lilla bron, borta vid nyhusen på Sandåkern och gick över till Brälla och Lena för att se vad dom gjorde. Ja, vad Brälla gjorde visste vi redan, han skulle tvätta en bil, han.
 
Jag har inte hört något från röntgen än så jag ska ringa till vårdcentralen idag och höra om dom vet något mer som jag inte vet. Och med dom orden avslutar jag detta lilla blogginlägg och önskar er en trevlig fredag!

Honk the horn

 

Eftersom Buicken snart ska in för besiktning så har väl Åke börjat fixa lite småfel, som till exempel tuten, som lagt av… bara så där, under vintern.
 
Igår nämnde Nicco att det minsann var många som hade tutat på pappa under kvällen, hon hade suttit på sin balkong och det tutade titt som tätt.
 
Jag kopplade genast vad det hela handlade om, eftersom jag varit hemma och egentligen var det nog mest Åke själv, som orsakat tutljuden, men det visste ju inte Nicco. Och jag skrattade högt och gott åt hennes förvånade min, över alla som tycktes känna Åke.
 
Sa till honom då vi gick i säng att jag hört att det varit många som tutat åt honom på kvällen och han såg lika förvånad ut som Nicco (ett släktdrag kanske), men då jag påminde honom om vad han sysslat med under kvällen så gick det upp ett ljus för honom med.
 
Men, dagarna som det varit tutfritt här, är lätträknade, fast nu lät det väl extra högt och nära inpå varandra 🙂
 

Skenet bedrog, hon är avslöjad.

Av , , 2 kommentarer 8

 

Jag fick komma på vårdcentralen igår, till en jourläkare som vill skicka upp mig på röntgen, han sa att det är svårt med ryggen, eftersom det kan vara muskelfästena, det kan vara njurarna eller annat, som det onda beror på. Han jobbade verkligen effektivt, tyckte att vi skulle ligga ett steg före så jag fick gå på provtagningen med en gång, för, sa han, om dom vill göra en mer avancerad röntgen, så kan dom göra det med en gång, om du har alla prover klara.
 
Dessutom, då han satt där och pratade så skulle jag lägga upp min arm på skrivbordet, jag drog ner ärmen för armbågen och han hann notera min psoriasis som jag råkar ha på den enda fläcken. –Har du psoriasis? Har du gjort en ”blattablattanågontingnågongång”??? Näe, sa jag och såg frågande ut.
 
Vet du att psoriasis kan man få invärtes och det kan sätta sig på leder och i rygg och överallt, så vi tar ett prov för det också. Äntligen, säger jag, så händer det saker, nu återstår att se då jag får komma upp, men han ville att det skulle göras nu, i veckan, så vi hoppas på det då.
 
Nu har stackars Eloise fått flytta ner till oss, och Enya, den lilla skurken, får numer vistas i trapphuset, i köket hos Nicco och nere i källaren. Kolla vad försynt och gullig hon är, den lilla Enya som igår intog Niccos tvättkorg:
 
Vi har ju alltid tyckt att hon har varit speciell, den lilla söta dunbollen, och Eloise har blivit beskylld för allt som händer. Hon, Eloise, fick ju smeknamnet Pip Larsson, eftersom hon gick och pep på nätterna… tills den där kvällen då jag skulle kolla hennes reaktion, då jag smög upp ur sängen, höll handen på dörrhandtaget, och slet upp den då katten satt nedanför och jamade… det var ju inte Eloise, det var Enya… den boven.
 
Sen har jag ju berättat att en av katterna helt plötsligt vägrar skita på kattlådan, mm, så jag köpte varsin låda åt dom, men inte det hjälper heller, men det är inget pink på golvet, bara skit. Jaja, det är ju Eloise, resonerar vi, eftersom hon nu haft så ont i benet så kanske det har gjort ännu ondare då hon ska in och göra nummer två, så därför lämnar hon det på golvet istället.
 
Sedan har jag då, för att underlätta för henne, tagit bort den där plastdörren som sitter för ingången till lådan. Men nu visade det sig att hon än en gång fått skulden för något hon inte gjort… under tiden hon nu vistats däruppe, med kattlåda och allt, så har det fortfarande legat skit utanför lådan därnere i källaren och nu finns ingen annan att skylla på än Enya, HA… busted!!!
 
Där ser man hur skenet kan bedra, även vädergubbarna kan bedra, då dom lovar fint väder men det blir tvärtom, men nu ser det ju ut att bli bra i alla fall. Önskar er alla en fin torsdag!

The time has come…

Av , , 4 kommentarer 7

Dom spelade den här låten på radion igår kväll, då vi gick i säng, och jag hade tidigare på kvällen fått mejl med skrämmande läsning och kunde inte låta bli att koppla en del av texten till allt jag fått veta:

Beds Are Burning – Midnight Oil

Lyrics
Out where the river broke
The bloodwood and the desert oak
Holden wrecks and boiling diesels
Steam in forty five degrees

The time has come
To say fair’s fair
To pay the rent
To pay our share
The time has come
A fact’s a fact
It belongs to them
Let’s give it back

How can we dance when our earth is turning
How do we sleep while our beds are burning
How can we dance when our earth is turning
How do we sleep while our beds are burning

The time has come to say fairs fair
To pay the rent, now to pay our share

Four wheels scare the cockatoos
From Kintore East to Yuendemu
The western desert lives and breathes
In forty five degrees

The time has come
To say fair’s fair
To pay the rent
To pay our share
The time has come
A fact’s a fact
It belongs to them
Let’s give it back

How can we dance when our earth is turning
How do we sleep while our beds are burning
How can we dance when our earth is turning
How do we sleep while our beds are burning

The time has come to say fair’s fair
To pay the rent, now to pay our share
The time has come, a fact’s a fact
It belongs to them, let’s give it back

How can we dance when our earth is turning
How do we sleep while our beds are burning

Självskryt, jojo!!!

 

Ni vet ju hur jag skröt över min körning av Mazdan, jo kolla här vad fint jag fått in den efter kantstenen:
 
Men jag undrar hur det är med vanan att köra förhållandevis, små/korta bilar:
 
Jag måste ju ha haft en Buick i åtanke då jag backade in 🙂
 
Nå, gårdagen tillbringades bland annat hos Helena, och som vanligt hade vi mycket intressanta saker att tala om, och kaffe med bullar bjöds det på. Däremot skippade vi sjöutsikten på grund av diverse åkommor och jag är glad för det idag, har ännu mer ont i ryggen så jag ska ta och ringa till vårdcentralen och höra vad dom säger.
 
Åkte ner på Maxi och handlade då jag liks var åt det hållet, hade sedan ett paket att hämta ut, på Preem, med en jacka som jag beställt, som från början var svart, men jag blev uppringd av företaget och där sade dom att svart var slut, kunde jag tänka mig en grå/vit, ok, jag provar… men tror ni jag fick det? Näpp, den här är korallfärgad och kommer att få åka tillbaka med en gång, inte min färg.
 
Kommer ut och ska starta upp Buicken… tror ni det funkar då? Näpp, inte det heller, startmotorn bara surrar och det händer inte ett endaste piss (ursäkta uttrycket). Tur i oturen så befann jag ju mig på Västerslätt och hade ju inte alltför långt hem, en kasse i vardera hand med mat, tog jag och knatade hem, kan ju också vara orsaken till att jag idag inte har så bra i ryggen, det kan ju vara det som tog knäcken på den, igen.
 
Åke plockade ut startmotorn igår och det var en rejäl spricka i godset, jag undrade om det inte gick att byta ut godset från den gamla startmotorn och det var precis vad han gjorde, samt skimsade en liten snutt och nu lät den perfekt, återstår att hålla en tumme för att det ska hålla den här gången. Men hey, går den sönder, så lovar jag att jag inte kommer att bli ett dugg förvånad, sånt är livet.
 
Önskar er alla en fin onsdag!

Jag bad en bön!

Av , , 2 kommentarer 7

 

Är tvärt inne för att hämta andan, det är varmt därute… ju. Och om en halvtimme drar jag vidare. Kom bara osökt att tänka på, apropå att sitta härute, det gjorde jag nämligen förra veckan också, och samma dag hade jag och Nicco ett möte vi skulle på.
 
Väl framme så börjar jag leta efter mina mobiler och hittar inte en enda av… alla två. Jag chansar på en vildgissning att dom halkat ur väskan och ligger inne i bilen.
 
Efter ett tag kommer jag på vart dom är, hemma… på bordet, på uteplatsen *suck*. Inte kan jag hämta dom, och Nicco säger att jag ska vara glad att det inte regnar, fast hade det regnat hade jag inte suttit ute och då hade dom inte legat kvar på bordet.
 
Själv hoppas jag bara att ingen ska skicka ett sms, då jag har en sms signal som SKRIKER: MEESAGE MESSAGE MESSAGE, och det blir bara högre och högre. Och givetvis ber jag också om att ingen ska ringa, min ringsignal är inte heller att leka med: Det ringer, det ringer, hör du inte att det ringer, det riiiinger, det RRRRRRIIIINGER, ÅÅÅÅÅHHHHH…RING!!! Moahaha… min bön hjälpte, ingen hade sms:at eller ringt och ingen hade heller noterat att mobilerna låg därute så dom fanns kvar 🙂

Med sorg i hjärtat, kan jag nu meddela…

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag klarade uppkörningen precis som om jag aldrig gjort något annat, har aldrig backat in så snyggt och precis efter kantstenen hemma heller, ojojoj, vad jag klappar mig själv på axeln *stolt*, det var till och med lite roligt att gasa upp och växla så vem vet, det kan bli fler turer det.
 
Mazdan däremot, klarade inte testet, bromsrören måste bytas, men det var också det enda. Nu har vi ju tänkt ställa bort den under sommaren då vi har andra bilar att köra så jag vet inte hur Åke tänkt lägga upp det där, om han lagar den, besiktar och ställer av, eller ställer av, låter den stå, lagar den i höst och sedan ombesiktar, vi får se.
 
8/6 är det dags för Camaron och dagen innan midsommar Buicken… det är mycket nu, men sen är det gjort och med dom två bilarna får det ju gå två år mellan varven.
 
Det är med stor sorg i hjärtat jag nu kan meddela att det anrika konditoriet Dungers, efter storgatan i Malå, har begärt sig själva i konkurs. Vad tråkigt, vad blir nu en semester däruppe utan kaffet på Dungers…
 
Dom skulle aldrig ha petat på inredningen, och dom skulle aldrig ha byggt ut heller, det var precis som ett kult kondis skulle sett ut, men det är några år sedan nu. Man kunde också köpa deras bröd på Ica och Konsum, men jag tror att det försvann i samband med butikernas bakeoff eller vad det nu heter. Då dom bakar själv finns det ingen anledning att ta in från något annat ställe, och det är ju också synd.
 
Det fanns ju inget godare än deras nybakta franska eller limpa. Och tänk er en hemmagjord filmrulle/dammsugare, jojo, det var nåt att hänga i granen det.
 
Min bästa kompis under 7:an, 8:an och 9:an, var just ett barnbarn till han som grundade Dungers. Så jag har både varit hem till honom, Ulf Dunger, och blivit bjuden på glass, kan ni tänka. Och gissa om det var imponerande att få öppna frysen och välja vilken glass man ville av alla sorter som fanns i början på 80-talet, och inte behöva betala en spänn, mm, det ni 🙂
 
Och lånat hans lilla båt, med en 1 hästars motor som höll på sjunka då jag och Urban var ute på en liten sväng och inte hade full koll på hur man tog svängarna, hur liten båten var och hur stor vi var i förhållande till båten, *fniss*
 
Nåt som heller inte kommer att gå av för hackor är planerna för idag, bloggHelena tänker ta med en termos med kaffe som vi ska avnjuta vid en sjö, undrar just vilken sjö det kan tänkas vara, hm… börjar nog på N och slutar på A, det tror jag det. Nå, nu önskar jag er alla en fin tisdag, det tänker jag försöka mig på, i alla fall.

En varning!!!

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag har fått det eminenta uppdraget att besikta Åkes Mazda…hm, på min sovmorgon, och inte bara det, kan ni gissa hur längesedan det var jag körde en manuell växellåda? Evigheter sedan, vi har haft en enda bil med manuell låda, på våra snart 28 år, och det var kanske 26 år sedan, under en kortvarig period.
 
Så det blev ett till litet uppdrag innan sängåendet igår, att testköra, men det är kanske lite som med att cykla, har man en gång gjort det så är det inget man glömmer bort. Men, jag höjer bara ett varningens finger till er som är ute i morgontrafiken: Ser ni en bil som hoppar i starten och kör lite ryckigt i början så håll avståndet, det är förmodligen jag 🙂
 

Ja katten också!!!

Av , , 2 kommentarer 7

Ja katten fick följa med hem igen… hon mår under alla omständigheter, med andra ord, oförskämt bra. Det var en stor operation, sa veterinären, och den här katten är allt annat än ett offer, hon tar i så hon överanstränger sig, men det ser stabilt ut i alla fall.

Hon fick ett stort bandage runt benet som då ska göra att hon blir förhindrad att röra benet som hon vill… får se hur länge det sitter kvar, men ändock. Jag var ju lite orolig över att hon skulle ha saboterat alltihop, men så är alltså inte fallet, hon mår prima. Då vet ni, och kan släppa alla tummar 🙂

Maria Lundmark Hällsten