Kändisar och kossor

Av , , 4 kommentarer 8

 

Jag har beställt en bok… den där jag skulle få av min förra arbetsgivare i födelsedags present, och det blev Robert Gustavssons bok, från vaggan till deadline. I beskrivningen av boken står bland annat följande, och jag citerar: Det är en historia om dödsångest, relationsproblem och om hur en bild på ett koarsle blev en vändpunkt i hans liv.
Nu kan jag ju inte låta bli att reagera då jag läser koarsle. Ni vet, jag läste ju Jokkmokks Jockes självbiografi för chefen, och i den boken finns en historia om just en ko. Dom klädde ut sig till en då dom skulle smuggla in lite alkohol och dylikt från Finland, men blev upptäckta av en tjur, jojomensan.
Och nu är vi i slutspurten på Leif GW Perssons bok, Gustavs grabb, och även han, hör och häpna, skriver om en ko… som han färglade i skolan, det var en tävling och han vann en raketost.
Vart kommer alla kor in i människors liv… och framför allt, varför? Nåt att klura vidare på, så här på tisdags förmiddagen, om man inte har nåt annat att göra, förstås 🙂
 

Kaffe, decibel och goda nyheter

 

Jag tror det blev kaffe för hela slanten igår. Först tog jag med termosmuggen och for på ”gammgården”, sen skulle jag upp till mamma, och där satt vi ute på deras gård, jag, syrran och morsan, sen tillbaka på ”gammgården” där Ingegerd bjöd på kaffe. Och hemma igen så var det dags för 16 trafiken på Timotejvägen.
Theresé tycker att jag kan ha en direktsänd radiokanal från 1:an på västerslätt, där jag kan referera hur tät trafiken är, om det helt plötsligt kommer en bil (som det gjorde igår) och passerar hela kön ända bort till rondellen, genar på vänster sida av rondellen och försvinner Skolgatan ner, tur att han inte fick möte där, minsann.
När hon sa det till mig så råkade jag ju sitta där ute och då, helt plötsligt kommer det en flärpande fjäril och ur min mun hoppade det några svordomar (ni vet ju vad jag tycker om dom där läskiga saker), då ändrade hon sig litegrann, om det här med radiopratandet, inte får man svära och helt plötsligt byta samtalsämnen då man snackar i radion 🙂
På tal om bilar, så dök det upp en lustigkurre igår, på mina föräldrars gård. Den Volvon hade allvarliga problem och om Camaron inte går igenom besiktningen på grund av ljudnivån, så skulle denna bil fått körförbud. Den lät som en folka fast 10 gånger värre, och det var inte bara bilen som lät, utan det gnisslade från bakhjulen, så man trodde att hela bilen skulle falla sönder.
Den försvann efter ett tag men dök upp igen, föraren sprang in i trappen och helt plötsligt slog stereon igång och det var inte måttligt på det ljudet, det dunkade så rutorna höll på poppa ut, och människor som passerade nere vid höghuset, 2-300 meter längre ner, kikade och vände sig om så dom höll på stå på näsan, kanske trodde dom att det var vi som satt och spelade dunkadunka på någon radio. Dessutom noterade vi att det satt en kille i bilen, då föraren kom tillbaka, men han kan ju inte ha varit annat än döv, då vi knappt hörde vad vi sa till varandra trots at vi satt 15 meter bort.
Nåja, kanhända var vi inte bättre själv, i den åldern, det skulle låta om allt, stereon, bilen, och hade man tillgång till en bärbar stereo så kunde man kånka runt på en sån med, bara för att kunna vrida upp ljudet och poppa lite, där man befann sig… skulle jag aldrig i livet göra idag 🙂
Mera kaffe blev det på kvällssidan då jag frågade om inte Jan A hade en decibelmätare i hans mobil och om inte han kunde komma hit och titta på våra blåbärsbuskar… och inte glömma att ta med mobilen. Så han och Ingegerd kom förbi… och tittade på buskarna :), drack en kopp kaffe och sedan mätte vi upp ljudet på Camaron, 90 decibel, och efter att Åke satt dit ett ändmunstycke, 85 decibel, så nu får det räcka, tycker vi.
Och slutligen… när jag ändå är inne på detta med kaffe, min kusin André, ringde för att tala om den goda nyheten att Dungers konditori, i Malå, öppnar igen, i ny regi, med bättre och längre öppettider, det låter ju fint det, så kan man få fortsätta njuta av livets goda på Dungers, i sommar. Önskar er alla en fin tisdag!
 

Det borde vissla då han pinkar…

Av , , 2 kommentarer 4

 

Jag undrar över en sak… det här med hanhundar, och varför dom ska måsta skvätta överallt, varför? Jag kan förstå att det handlar om ett revirtänkande, men det är ju sällan dom lever i flock, idag, utan vanligast är väl att dom är ensam.
Har dom då ensam tänkt muta in områden som är större än Umeå om man jämför med våra tomter vi äger och har, och sedan försöka upprätthålla sin makt över dessa revir? Det är ju omöjligt, med tanke på alla hundar som finns idag och som rör sig i samma områden, dom får ju förbaske mig inte göra annat än att skvätta.
Min chef har nämligen en hund, och ja, det är en hane. Hon fick den som valp ifjol, och från början verkar det ju inte som om detta med revir och småskvättande finns i deras beteenden, men sedan… då dom lärt sig att lyfta på benet.
Jisses, ibland tycker jag att det ska vara så tomt i urinblåsan så det skulle vissla då han försökte sig på en märkning. Och varenda liten planta i skogen som är högre än hans bakben, ska besprutas, och det är inte bara 2-3 stycken, det är en djungel därute.
Och varför gör inte honorna på samma sätt? När det gäller katter så är honorna mer revirtänkande än hanarna. Men ändå är det hanarna som skvätter. Och varför en hona kan vara mer aggressiv är just därför att det är ju hon som får ungarna.
Sen tänkte jag på detta med att det ligger i generna, för ingen har lärt denna hund att pinka så där. Men är inte det samma sak som med vissa saker man ärver, att i efterhand kan detta försvinna eftersom dom egentligen inte har någon användning av det? En vildhare eller vildkanin äter ju inte potatisblasten eftersom den är giftig, men en tamkanin, kan göra det, för dom vet inte bättre.
Nå, det är ju tur att detta inte gäller vi människor, vilken syn om killar/män sprang in på varenda toa i stan, varenda dag dom var ute bara för att märka upp sitt revir 🙂 Jodå, jag vet, dom skulle förmodligen inte använda sig av toaletterna utan pinka där det behagades, usch då ba`. Och med detta pinkinlägg lämnar jag er och önskar er alla en fin måndag!

Träd

Av , , 14 kommentarer 4

Träd ska det vara i dagens fototriss, så träd får det bli. Börjar med ett pilträd med en besökare i, det är Nicco som hänger och slänger där:

Fortsätter med en av våra tallar, hurven, kallt, snöigt och blött ser det ut:

Och avslutningsvis, en av våra andra tallar som vi sågade ner i april, för att få in mer ljus på gården samt att slippa liiite av allt barr det blir på höstkanten:

Mera träd hittar ni här: http://fototriss.blogspot.se/

Herreguu´se modigt

Här är stjärnorna som vågar visa sig utan smink, det var överskriften på msn.se och en av deras kändisnyheter, eller vad man ska kalla det, och sedan kunde man kolla in vilka som "vågade" vara sig själv.

Men se töntigt… ursäkta språket! Vadå våga??? Oj så modig du är då som törs vara utan mascara idag, är det så man ska säga till dom som är utan, eller jösses människa, vilken stursk typ du är som inte har läppstift på dig idag.

För mig låter det som om man inte ser riktigt klok ut, utan allt smink och därför är man modig som törs vara utan. Är det inte bättre att dom som vill måla sig får göra det och vill man vara utan så är man det… helt valfritt, med andra ord, och modig är man väl oavsett, för hur du än är sminkad så finns det säkert många därute som tycker det är fult, för mycket, fel färg etc.

Det blir väder, var så säkra!

Av , , 4 kommentarer 7

 

Nicco tog sig iväg igår morse och hamnade rätt dessutom, på Arlanda, där Theresé hämtade upp henne för vidare färd till Tierp arena där dom skulle kolla in lite dragracing. Första meddelandet jag fick var: Dom har toaletter med vatten här!!! 😮
Ja, det är man inte bortskämd med häruppe på tävlingarna, det finns varken spolande toaletter eller vatten att tvätta sig med efteråt, tur då att man har buss med tillgång till vatten 🙂
Sedan frågade jag henne om det var bra väder där och om dom fått köra lite ännu. Fick till svar, från 10-11, har vi fått se tre motorcyklar (detta var klockan tolv) så med andra ord regnade det, och dom fick inte se mer heller. Men dom med biljetter skulle få gå in idag också. Så dom kanske skulle dit igen, beroende på vädret då, förstås.
Såg på vk.se att väder får vi räkna med till midsommar, det låter inte alls som en varm utesittarkväll, utan kallt och regnigt, men jag kan inte låta bli att undra varför dom ska behöva tala om det NU??? Vädret verkar ju vara lika lättpåverkat som… blodtrycket, det kan ändra på någon dag, och varför ska man då gå runt och tycka att det kommer att bli sk-t om man inte får sitta ute, eller man går och ser fram emot en varm helg som sedan visar sig bli helt tvärtom.
Det lär man ju få se då den dagen kommer, man kommer ju inte flytta till Bahamas bara för att det stänker på midsommarafton eller för att det inte kommer att komma snö förrän på julafton. Varför har alla blivit så begeistrade av vädret, man kan ju ändå inte påverka det, förutom möjligtvis, planera för att sitta inne?
Nå, nog om vatten och blöta, vi får se det från den ljusa sidan, idag behöver jag inte vattna blommorna här ute, inte heller behöver någon bränna sig i solen. Jag jobbar, därav den tidiga timmen då jag sitter här, usch, jag har inte alls sovit bra, var jättetrött klockan tio igår kväll så jag gick i säng, men somnade ändå inte förrän tolv och har vaknat varenda timme *suck*, men en annan är ju ledig tre dagar efter den här helgen så det känns ändå bra. Önskar er alla en fin söndag!

Avlånga blåbär?

Av , , 4 kommentarer 8

 

Det räckte inte att jag viskade igår, när jag skrev att Buicken var friskförklarad, det var den inte alls det. Men jag tog mig till dom ställen jag skulle, men väl hemma på gården igen så var det samma visa som tidigare.
En fripassagerare fick jag med mig, den ville hänga på från Åhléns:
Och om jag säger att det finns en tjej som fyller två år 29/6, så kanske ni förstår vart den har tänkt flytta sedan 🙂
På eftermiddagen hämtade jag upp Anna, en arbetskompis, för vidare färd till smultronstället, där vi mötte upp Annelie, en annan arbetskompis samt ”chefen”, vi hade bestämt att vi skulle träffas innan semestern, och ta en fika, så det fick bli därute. Mycket trevligt och vädret var perfekt.
Vi fikade och pratade ju naturligtvis om blommor och växter, och kom ju osökt in på mina runda bollgurkor, som jag fick fram ifjol, och tänk sa jag… om jag kunde fixa fram runda gurkor, vad är det så som säger att våra kommande blåbär blir runda??? Dom kan ju bli avlånga för tusan, bara för att, tänker jag 🙂
Efter middagen parkerade vi oss härute och det tog inte speciellt lång stund innan vår närmaste granne kom över och frågade om vi ville komma till deras altan, och dricka kaffe, Tord och Ebba var också där (grannarna längre bort). Så vi gick dit och satt och surrade bort en timme eller två.
Idag jobbar jag, arbetshelg är det, Nicco har vi bokat in på ett flyg till Arlanda, hon ska hälsa på storasyster och Sally och Anders, i Järlåsa, hon blir där till tisdag och det är också därför Åke är uppe och vandrar på just nu. Han får äran att ta henne till flyget på morgonen. Önskar er alla en fin lördag!

Det sa bara *slask*, hon skrek…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Nu är Buicken friskförklarad… (sånt man aldrig ska skriva eller säga, jag vet, så jag viskar), Åke bytte slang och öppnade upp den där andra returledningen som var strypt, och vid provsvängen igår, tjuvstannade den inte.
Camaron däremot, är inte utskriven och godkänd än *suck*, lampinställningen var fortfarande för låg och ljudet… ljudet var för högt. Men hallå, sa jag, det ska ju låta. Jaja, vi får väl köpa oss en snäll ljuddämpare då, och sätta dit den så den går igenom, lätt som en plätt, men irriterande då man ska måsta ut med 200:- till, bara för nåt som han inte godkände men aldrig heller mätte upp, det var vad hans öron sa.
Sedan lyckades Maria rasera inne i garaget då hon skulle (notera att jag skriver om en andra person, det var inte jag, hehe) köra ut bileländet. Jag ringde Åke och frågade om jag skulle lägga ut några brädor framför bilen, det är nämligen en rätt stor kant vid garagedörrarna, ja stor i förhållande till höjden under Camaron, ja sa Åke, lägg ut brädor.
Så jag gjorde det, lade in driven och det blev tvärnit, den tog i under, då framdäcken passerat kanten. Jag backade tillbaka och fyllde på med nå brädbitar inne i garaget också, sen gasade jag *pang* så åkte hela j-kla listen ut och några betongbitar, men ut kom jag, fast jag kunde inte stänga igen dörrarna sedan. Nå, det är fixat nu i alla fall, tur man har en händig karl 🙂
Jag satte ute med kaffekoppen i hand och skickade upp ett sms till Nicco och frågade om inte hon skulle komma ut i solen också, jag hade tänkt skriva att härute finns det då inga ormar, men jag gjorde det inte. Hon kom ut, satte sig på bänken med datorn i knäet… efter 4 minuter sa det bara *slask*, hon skrek och viftade ner datorn på altangolvet och studsade upp från bänken.
Kan ni gissa vad som kom flygandes från himlen? Mjo, en mask, en daggmask, och den landade på hennes arm (paniken). Jag kunde ju inte annat än skratta, och hur stor är oddsen på att det ska hända då? Antingen var det en kamikaze mask som häckat uppe i tallen och inväntat rätt tillfälle, såg Nicco sitta där och, –Haiiijjja!!!, så hoppade den eller så var det ett offer för någon fågel som tappade greppet. Jag gissar ju på det sista alternativet.
Önskar er alla en fin fredag!
 
Maria Lundmark Hällsten