Vattenpölarnas häxmästare

 

Igår vart det Bahco i Enköping, jag ville ha en sax och Åke investerade i ett nytt bälte och några verktyg (fråga mig inte vad dom heter). Billigt var det, betydligt billigare än ute i andra affärer, men rätt så osynligt, kanske inte många som vet av det där stället.
När vi kommer ut från Bahco, ser Sally den minsta vattenpölen i Enköping… gör en tjurrusning dit och hoppar i den så det stänker om fötterna. Vad är det med barn och vattenpölar?
Jag, Theresé och Sally rullade vidare till Maxi medan Åke och Anders skulle besöka Bo-Lage, jo, det finns såna gubbar här också 🙂 In på parkeringen rullar en inte så snygg raggarbil, med två yngre killar i samt en något äldre… herre. Ölburken lämnas framme på instrumentbrädan och dom går till uttagsautomaten.
Och vem tror ni uppmärksammar bilen, jomen Sally förstås. –En gaggabil!!! Säger hon, ger mamma ”shoppingvagnsnyckeln” och hoppar glatt iväg och ska kolla in gaggabilen. Näää, stopp, säger Theresé, jag tror inte dom är så sugna på att prata bilar med dig Sally, vi åker hem istället och ser om Bompanina är vaken, och det går hon med på.
Sedan blir det lunch, Nicco och Rickard åker in till Uppsala, vi dricker kaffe ute vid huset och ställer iordning bord, ljus, etc, Sally ramlar utför den tillfälliga trappan och lyckas hitta av en ännu mindre vattenpöl, så hon blir blöt på hela benet, hon hoppar upp och hinner göra tre hopp i den pölen också, bara för att. Sen åker tillbaka och fixar till oss och sedan ut dit igen.
Efter det kommer en efter en dit ut, grillen är i full gång och det är även Theresé som sköter grillandet. Maten var jättegod och även jordgubbspajen som värmdes på ute på grillens eftervärme. Det serverades välkomstdrink, öl i kvadrat, whiskey för dom hugade och päroncognac (några såna slinker ju lätt ner). Vi började dra oss till bussen vid halvtolv tiden, då var vi trötta, men festen fortsatte och vi vet inte än, hur länge.
Nu är det kaffe ute i solen, jag har kokat en kanna och Åke har precis spillt upp termosen. Önskar er alla en fin dag!
 
Maria Lundmark Hällsten