Vi har nån att skylla på

 

Vi har en lånare på jobbet…det försvinner saker lite då och då och dom tycks heller inte komma tillbaka. Denna lånare är i dagsläget begåvad med en våffeltång (för håret), otaliga mängder med olikfärgade sockpar, en hög med lakan, nagellack, lite verktyg och nu även med tyget som en gång låg på soffan. Jag undrar just hur denna lånare ser ut, men visst är det bra att vi också har någon att skylla på 🙂
Det blev mycket ett tag då vi var ute och gick i förrgår, chefen och jag, vi hade inte bara två tider att passa, en hos frissan och en uppe på vårdcentralen, nä, jag fick sms från den ena och den andre, och mobilen ringde, jag hade ett möte där och rörmokare skulle komma då och då.
Näpp, sa jag till chefen, nu tror jag att vi bokar in en resa till Bahamas… vi struntar i det här och drar iväg, fyra veckor blir vi borta, vi kan skicka ett vykort med oss på, sittandes med paraplydrinkar i händerna, om två veckor, om vi ids, och där ska det stå: Ring inte oss, vi ringer er! Ja, chefen hade inget emot det alls, så vi är fri att åka, närhelst vi vill 🙂
Jag noterade att vi har ett litet projekt på gång här hemma, smultronen måste nog skördas snart:
Och stora är dom också… och goda.
Sen blev jag så glad då jag såg alla rosorna som kommit på buskarna jag planterat ifjol och gott luktar dom så man blir alldeles euforisk men vad skådar då mitt norra öga, bladen ser inte alls frisk ut och på baksidan sitter det små vita avlånga saker, sååå typiskt, och vad är detta för monster och hur blir man av med dom? Måste man klippa ner hela alltet?
Jaja, nu är i alla fall Camaron lastad, det gjorde vi igår efter en snabbvisit uppe på Gammlia, där det var mycket folk trots att det regnade, så nu ska bara Junioraren upp på släpet och moppen. Det blev en sen kväll och det känner jag idag, jag skulle lätt kunna hoppa i säng igen, men tyvärr, det går inte, ska ju jobba idag också… men sen så 🙂
Önskar er alla en fin torsdag och sen får vi se om det blir det utlovade åskvädret vid två tiden, det saknar jag, lite buller, smällar och blixtar.
Maria Lundmark Hällsten