Det är ju världsligt…

 

Att vara på rätt tillfälle vid rätt tidpunkt eller fel ställe vid fel tidpunkt, det var gårdagens lilla diskussion. En olycka sker ju inom loppet av någon sekund, ibland inte ens det. Hur många gånger har man inte sagt, tänk om jag varit tio sekunder tidigare, då hade det där varit jag… eller tvärtom.
Tänk om vår pappa, hade sett en fågel, där han stod och svetsade, kanske han då hade tagit ett steg tillbaka, och undvikit järnbalken som föll över honom. Ponera att stegen INTE hade stått bredvid honom då hade den inte varit det lilla skydd som krävdes för att han faktiskt finns här idag, om än, svårt skadad.
Jag vet att detta resonemang är ett sätt att bearbeta, för allt som oftast får man inga svar, man gissar, tror och det känns bättre om man har en förklaring. Och saker händer, utan någon som helst tanke bakom… så är det bara.
Jag har ju en klok liten vän, hon som har en son som varit jättesjuk, hon sa en gång, att hon var så less på alla som sa att allt hade en mening, för hon kunde för sitt liv inte begripa hur hennes sons sjukdom skulle kunna ha en mening.
Men ok, sa hon, nu hade sonen skrivit under att han efter sin död, ville donera sina organ, och då kan det ju faktiskt vara så att ett av hans organ skulle ges till någon som behövde det, som sedan födde ett barn… som i sin tur fick ett barn som någon gång i framtiden, löste världsfreden, DÅ, har ju allt detta en mening, och min son skulle vara delaktig i något stort.
Men hur stor är sannolikheten för detta, sa hon, och aldrig får jag veta det heller…
Men just det… kanske är det som är meningen. Vi ska inte veta allt, vi ska heller inte förstå allt, då kanske det med blir galet. Hur det än är så vet i alla fall jag att detta är något av det värsta vi alla i familjen varit med om, och det jobbiga är all ovisshet.
Ingen kan svara på hur det kommer att bli, men vi har i alla fall fått lite glädjande besked och det kändes jättebra och upplyftande, och att han har en fruktansvärt lång väg tillbaka, det vet vi också, fast då tänker jag, att han har ju all tid i världen… så tiden blir ju en världslig sak, precis som mycket annat har blivit den senaste tiden.
Jag önskar er alla en fin dag!
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

6 kommentarer

  1. Anne-Marie Mäkelä

    Hur många gånger tänker man inte ”om bara” eller ”om det bara inte”, man vill så gärna hitta svar, men det är nog som du säger. Vi ser inte svaren på allt, men händelser för med sig andra händelser som för med sig andra händelser så någonstans kanske svaret finns.
    Jag hoppas allt går bra med din pappa. Kram

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Anne-Marie Mäkelä (2012-09-19 08:12)
    Det är ju så man brukar säga: Om bara… inte fanns. Jag tror på min pappa, och jag fortsätter göra det så länge han orkar kämpa på, han är en tjurskalle, det vet vi, och det kan man komma långt på.

  3. Annika

    Kramar till dig och alla runt din pappa , vi är nog många som hoppas och tänker på honom och er, förstår att allt annat blir liksom världsliga saker,men vi vet också att han är en kämpe som inte ger upp i första taget! Kramar Annika o Åke

  4. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Annika (2012-09-19 13:43)
    Hej Annika! Om jag nu inte är helt ute och cyklar så tror jag att du och din familj, var dom som var först på plats, och då ska ni veta vad tacksam vi alla är för att ni kunde åka dit och ordna allt ni gjorde, innan ambulansen kom. Mamma säger ofta det, vilken tur att Åke var där, inte alla som kan med pappas traktor 🙂 Nä, vår pappa ger nog inte upp, så att så länge hans kropp hänger med, så gör även han det. Tack för hälsningen!

  5. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Lisbet Olofsson (2012-09-19 14:11)
    Hm… ja, jag frågar nog inte heller… men jag funderar och klurar 🙂 Mina frågor får jag ju ändå inte svar på, det vet jag. Och det är roligare att köra framåt än att att ha i backen. Tack Lisbet 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.