Mitt nya namn…

 

Nu har bensinmätaren i Jeepen börjat vandra igen… upp och ner, hela tiden. Jag påpekade det för Nicco igår, när vi skulle hämta upp Theresé och gänget på flyget. Jag sa att vi passerade Bermuda triangeln och därför började den att varna… Nicco sa att jag…JAG är en vandrande Bermuda triangel, jahaja, inte helt otroligt ändå, med tanke på allt som går sönder då jag är i närheten.
Är det inte p-automater som får spel, så är det som min nyinköpta mobiltelefon som, trots att jag valt ringsignaler, spelar helt random signaler så jag vet aldrig om det är min mobil som ringer eller någon annans.
Bilarna uppför sig som ufon, då allihop, Buicken, Camaron och Jeppen, uppför sig precis som dom själv önskar. Förklara hur det kan komma sig att vindrutetorkaren på Camaron, bara funkar då halvljuset fungerar… och det är inte alltjämt. Varför Buicken låter som den ska dö, då man gör en skarp vänstersväng… och Jeepen, ja den har jag ju skrivit om förut, och den är väl värre med tanke på all elektronik som finns instoppad i den.
Nä, hon har nog rätt, Nicco… mitt nya namn blir härmed: Maria Bermuda Hällsten…. Sådeså!
Det blev en trevlig tillställning igår, då man fick träffa kusiner man inte sett på över 14 år, min faster Gunvor, var det x antal man såg också, och farbror Bosse. Men det blir så, då man bor långt ifrån och inte har kvar samma knytpunkt som tidigare… farmor och farfar. Theresé hittade förresten en bild på det hus där min farmor bodde som liten, i en bok över Västerbotten, ser ju pampigt ut:
Nu laddar man för dagen idag, det finns ju en viss risk att den blir tung även fast man vet vad som kommer att hända och vad som redan hänt. Musiken som spelas, människorna som sitter och gråter, folk man knappt känner som dyker upp och beklagar… ja det blir mycket, på en gång. Och därför kan det kännas bra, då det är över och minnesstunden efteråt, brukar ju vara så mycket trevligare, då man pratar minnen, skrattar och umgås.
Jag fick blommor hemkörda igår också, denna gång från min arbetsgivare, så jag avslutar dagens lilla, med att tacka för alla blommor som folk har skickat, kommit förbi med och hängt på dörren, tack så mycket! Önskar er alla en fin fredag!
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

6 kommentarer

  1. Lena

    Det är så många år sedan jag mötte dig och din familj …de varmaste kondoleanser till er. Din far och min far var arbetskamrater i skogen då det begav sig. Christer var charmig,trevlig och omtänksam ..så minns jag honom.Min pappa gillade honom skarpt ! // Lena

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Lena (2012-11-09 08:51)
    Hej Lena, och tack för din hälsning, kan inte påstå att jag kommer ihåg dig, eller…bodde din familj i närheten av slöjdarnas hus, man svängde ner efter den vägen, eller den andra, efter bron, och vi var hem till er, med husvagnen? Hm… nu blev man ju nyfiken 🙂

  3. Tina Florin

    Ja, vad säger man, när jag vill fråga dig om hur det gick igår…? Hoppas att det blev ett bra farväl, så gott det nu kan bli det, när din far lämnade alldeles för tidigt…

    Minnesstunden efteråt tycker jag brukar samla till ytterligare tunga tårar, för då brukar det läsas upp så fina, sista hälsningar…

    Undrar även hur du har det med hälsan idag, börjar det lätta upp med envisa förkylningen?

  4. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Tina Florin (2012-11-10 07:08)
    Jodå, det gick bra,har precis lagt ut ett inlägg om det 🙂 Min förkylning är väl lite lite bättre, igår kändes det bara som jag svalt en tandborste som satt sig på tvären 🙂

  5. Lena Lundgren

    Hej !
    Jo vi hade sommarstugan vid denna väg bortanför slöjdarnas hus. Det huset är numera ett Vandrarhem efter att mina föräldrar sålde sitt sommarparadis. Det var ju längesedan vi möttes så att du inte tiktigt minns oss lan ju bero på att du var liten då 😉 Maila mig gärna om du vill. JAg bloggar också men just nu är jag inte så aktiv…vinmatolat.blogspot.com
    // Lena

Lämna ett svar till Lena Lundgren Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten