Tandakuten, jojmensan.

Av , , 2 kommentarer 15

 

Jo, försäkringskassan ringde upp igår, men inte efter 16 minuter utan efter 30, så jag var precis på väg in till vårdcentralen. Jag fick då säga till att jag ville friskskrivas från och med i tisdags, så jag inte blir återbetalningsskyldig på något sätt, och det tackade hon för.
Sjukgymnasten gick igenom ett litet program jag ska köra, får se nu om det blir 2 dagar i veckan och sedan 3, eller hur jag lägger upp det, beror lite på hur jag jobbar och vad annat jag ska göra. Skrev upp mig för att träna imorgon, och det höll på stupa med en gång.
Jag fick nämligen ringa till tandakuten, har ni hört att det finns något som heter det? Egentligen så är det så att jag bet sönder en tand, under tiden pappa låg på lasarettet. Det har inte ramlat bort någon bit, men det gör ont då jag tuggar på den och jag ser att det är en spricka rätt över.
Nu hade jag inte tid… just då det hände, att ringa till någon tandläkare, utan jag har låtit det vara, vilket jag vet är dumt, men det har inte känts som om jag kunnat pressa in den tiden någonstans, men så igår, tog jag mig i kragen och ringde dit jag brukar gå.
Hon gav mig en tid i februari, och det tyckte jag lät liiite långt borta, så jag sa att jag hade en tand som jag inte kunde använda och då tipsade hon om just den här tandakuten. Ringde dit och får alltså komma imorgon. Hade fått komma redan idag, men halv tre och då jobbar jag ju, så det gick inte.
Ni håller på vara gamla, sa Nicco, då jag berättade vart jag ska imorgon, om nu tänder är ett mått på ålder… ja kanske, fast jag har ju sagt det förut och kan säga det igen, lite beror det ju på anlagen man har, mina tänder är ju gjorda av marsipan och då pallar dom inte mycket 🙂
En gång i tiden levde vi ju inte längre än ca 40 år, så våra tänder är inte gjorda att hålla i 100, och det kan man ju förstå. Kommer du ihåg tandläkaren vi gick till, frågade jag Nicco, hon var utländsk, möjligtvis från Ryssland eller nåt liknande ställe och hon blev jättestressad över att Nicco var livrädd för tandläkaren, något hon var då hon var liten.
Näpp, Nicco kom inte ihåg det och det var inte så konstigt kanske, jag tror inte hon var äldre än 3-4 år, och hade nåt litet hål som dom inte behövde borra i, men rengjorde och sedan skulle fyllningen dit.
Nicco grinade och skrek, om vartannat, och jag fick sitta och hålla i henne. Till slut brann nog någon ledning av för denna tandläkare, då hon håller fram verktyget med lagningen på spetsen till mig, och säger att jag ska sätta dit fyllningen!!! Say what??? Nähä du sa jag, jag är väl ingen tandläkare heller. Och det hela slutade med att vi fick åka hem med outrättat ärende och nästa sväng hade vi fått byta till en ”riktig” barntandläkare.
Och i och med bytet så fick Nicco, inför varje besök, ta en dos med lugnade så hon var så glad och pratsam då vi åkte hem från tandläkaren, och sedan försvann skräcken över dom, ja, vad var det för sak. Hoppas ni får en bra torsdag… nu så här, dan före dan, före dan före dan före dopparedagen!

Dra nåt gammalt över er…

Av , , 8 kommentarer 13

 

Jag skickade hela två, julkort igår, och då brukar jag använda mig av posten.se, där man kan ladda upp egna bilder, skriva text och sedan sköter posten resten.
Gick hur bra som helst, skulle så fortsätta göra exakt samma sak idag, men se, nu har posten.se bestämt att jag inte får använda den där bilden, så här står det och jag kopierar texten:
Du ansvarar för att vykortets utformning inte strider mot exempelvis upphovsrättslagen. Det är inte tillåtet att använda bilder med pornografiska eller rasistiska motiv. Läs mer i tjänstevillkoren. Slutkopierat.
Men ta ni och dra något gammalt över er, jag har inga pornografiska eller rasistiska bilder jag vill vidareförmedla som julkort… jag har inga såna bilder alls, i vår dator. Så nu tänker jag, i ren protest, inte skicka några julkort.
Så till er alla som vi känner, och till alla er som läser min blogg vill jag med dessa bilder (som posten.se inte godkänner), önska er en riktigt God Jul & En händelserik, otroligt fantasifull fortsättning på året som kommer.
ps. fotograf är fortfarande Nicco Lundmark Hällsten ds.

Knappfingers syndromet slog till

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Slår 0771-524 524 för att få prata med en handläggare på försäkringskassan: Får nu välja mellan 5 olika alternativ. Jag vill inte ha självbetjäning. Sedan får jag 3 till alternativ, sedan en fråga om jag kan tänka mig att medverka i en undersökning, blablabla, och till sist säger dom att det är för många som ringer just nu, var god försök senare. *Suck*
Ringer upp igen, samma visa, men ingen förfrågan om undersökningen, däremot vill dom att jag ska knappa in mitt personnummer, gör det och sedan får jag veta att det är 157 stycken före mig i kön, beräknad väntetid, 16 minuter. Puh!!!
Men får då ytterligare ett altenativ, lämna mitt nummer så ska dom ringa upp mig då det är min tur. Ska bli roligt att höra nu om dom ringer mig inom den tiden.
Men någonstans här på vägen har jag tappat bort ordet INGEN självbetjäning, jag ville ju inte göra något själv, jag ville bara prata med en människa, och lik förbenat har man fått knappfingers syndrom innan man svarat och valt allt man kan välja mellan. Knepigt!!!

Palt, paltare, paltast

Av , , 4 kommentarer 11

 

Undrar just varför man säger harpalt, om harar, vad har palt med dom att göra? Och det här med påskhararna, som lämnar ägg åt barnen… återigen, varför? Sen när lägger harar ägg?
Sade det vid middagsbordet igår och Nicco hade faktiskt aldrig hört ordet harpalt, hon trodde att jag skämtade med henne. Givetvis kom tanken upp då vi faktiskt åt, just palt igår… men utan harar till 🙂
Det gick bra att jobba, det roliga var då jag kom hem och hade fått sjukintyget skickat till mig, läkaren hade sjukskrivit mig till och med igår, så nu måste jag väl ringa till försäkringskassan och säga till att jag inte ska ha något för igår… då kan dom ju tro att jag försöker lura dom på något sätt.
Igår kväll så skulle vi ta dom traditionella julkorten med katterna, och det är lika roligt varje gång. Och man blir påmind om skillnaden på en hund och katt. En katt äger du inte, utan den äger dig, och gör precis ingenting som inte blir en belöning för dom, medan en hund svansar runt och gör allt för att du ska bli nöjd (ja nästan i alla fall).
Enya vägrade göra en fin pose på fällen som Nicco lagt ut, hon struttade runt och gömde sig bakom granen, hoppade upp på soffan och stack under bordet, allt detta medan Eloise, precis som ifjol, satt utanför dörren och tittade på oss med en frågande min i ansiktet, hon undrade vad vi höll på med.
När vi släppte in henne i rummet, smög hon omkring och pep med jämna mellanrum, även hon stack bakom granen och sedan upp på soffan. Men till slut lyckades då Nicco fånga dom på två stycken fina nanosekundsfoton, så här blev dom:
Enya…knappast medveten om den lilla tomtemusen ovanför hennes skalle. Och Eloise, något frågande till allt ståhej, och stilla i… en sekund.
Fotografen är ju givetvis Nicco.
Idag är det sjukgymnasten som gäller, hon ska få visa mig på nåt bra träningsprogram och sedan har jag tänkt börja gå dit och träna igen, precis som jag gjorde förut, det är faktiskt så att jag saknat det. Vet att man kände sig så bra då man gick därifrån. Önskar er alla en fin onsdag!

Förenat med livsfara…

Av , , 6 kommentarer 16

 

Att öppna ett skåp här hemma kan ibland vara förenat med livsfara… man vet aldrig vad som hoppar ut. Ibland är det ju porslin och andra gånger kan det vara plastpåsar, eller något ätbart.
Man kan freda sig genom att hålla upp en hand innan du öppnar skåpet, eller så kan du hoppas att det är något mindre hårt som kommer ut. Om inte annat så får man ju träna på reaktionen.
Som för några dagar sedan då jag drog ut kaffepaketet och fick med mig ett öppnat spagetti paket, och det ramlade så stråna kom ut genom öppningen men… där var Maria snabb som fanken och satte upp en armbåge mot skafferidörren och lyckades med konststycket att pressa fast hela paketet med allt innehåll på väg ut, mot skafferidörren.
Och det spelar som ingen roll, hur än jag försöker hålla efter och kasta bort, stöka undan och hittar nya platser så är alla våra skåp för små. För att inte snacka om lådorna vi har i köket. Är det någon här som har tänkt på det, att ju äldre en lägenhet eller hus är, ju mindre var lådorna på höjden.
Som köket i storstugan, byggt 1936, uppe i Malå, den diskbänken är anpassad efter en människa som inte var längre än max, 1,55. Lådorna i lägenheten vi hade, kanske var gjord för en på 1,65-1,70, och det huset var byggt 1965. Det här huset byggdes 1957 och nu har lådorna krympt igen, eller rättare sagt höjden på diskbänken.
Undrar vad standardmåttet på en diskbänk är idag… för människorna blir ju onekligen inte bara äldre och äldre, utan växer en del på höjden också.
Detta medför då vissa problem. Knivarna som rymdes i vår ”gamla” knivlåda i lägenheten, ryms inte i knivlådan här, utan då kör man fast lådan med jämna mellanrum då man ska dra ut den, vilket i sin tur innebär att andra knivar får lämna plats för tomrum men sedan behövs ju en ny plats till dom…och där kan vi då snacka om rockad på alla saker. Jaja, i-landsproblem har man ju också hört talas om, och det är väl just det här.
Nu är det frukostdags och sedan tid att åka iväg på jobbet. Önskar er alla en fin tisdag!

Vi bedrog oss…

Av , , Bli först att kommentera 13

 

Börjar med att lägga ut en länk där det finns en tävling som man kan vinna en kalender i, man ska gissa vad det är för fågel: http://alafoto.se/blogg/?p=20357
Vi for ut en liten sväng igår, på den där utförsäljningsmarknaden dom har på Coop, och vi gick inte tomhänta hem. Där fanns ju en sån där STOR, brevlåda, som jag snackat om att vi skulle köpa, mest för dom stunder vi är borta på sommaren, för då ryms det ju en hel del i den… tänkte jag.
Syftet med en sån stor brevlåda borde väl ändå vara att allt ska få plats, eller hur? Men ack vad ni då bedrar er, lådan invändigt är lika liten som en ”vanlig” brevlåda, men Åke ska göra en specialare så den blir som vi vill ha den.
Den låda vi använder idag, är nyckeln borta till så jag får köra ner hela armen för att fiska upp posten, och det går väl an, men roligt var det då jag beställt en bok och några andra saker som brevbäraren fått ner i lådan men det gick baske mig inte att dra upp samma väg.
Men man blir ju aldrig rådlös, jag öppnade paketet inne i lådan och tog upp sak för sak, men det såg förmodligen korkat ut 🙂 Värre blir det då med den nya lådan, om man tappar bort nyckeln vill säga, för där får du inte ner någon arm i lådan, och eftersom posten dessutom ska längst ner i botten så lär inga armar räcka dit heller, sååå… Men den var billig, jodå.
Annars vart det inte gjort så mycket igår, Åke var ut i omgångar och skottade, men det ligger lik förbenat snö därute. Skönt att veta i alla fall, att vi inte är ensamma i eländet. Kul också att se hur dom prioriterar att få parkera utanför Lottas, istället för att bilar ska få köra på vägen. Vi kom där igår och för att passera dom parkerade bilarna var man tvungen att köra på cykelbanan… jätteklokt!!!
Idag har jag inget speciellt planerat, ett besök på apoteket som jag vet, och imorgon har jag tänkt mig att börja jobba igen. Ingen skillnad i händer och fingrar, så vad gör man, man kan ju inte gå här och tro att något ska bli eljest. Vi har i alla fall fått lite hjälpmedel på jobbet och det är ju bra.
Sen väntar jag på provsvar från läkaren, han lovade ju att ringa så vi får se om han gör det då, nu under veckan. Och på onsdag ska jag till sjukgymnasten. Önskar er alla en fin måndag!

Sport, fritid och lek

Av , , 26 kommentarer 11

Det är dagens tema i fototrissen, så jag började genast gräva i arkivet. Börjar med något som får stå för sporten, för min del. Monica Öberg som blir uppassad inför ett 200 meters race, uppe i Piteå. Och här ska ju tilläggas att bilder är bara blaha blaha, jämfört med att stå bredvid då en Top fuel dragster, gasar iväg:

Det är ju på fritiden vi håller på med dragracingen så den här bilden får stå, både för sport, då det är en viss teknik och sport att få in Camaron i bussen, och fritid då, då fritiden ägnas till både i och urlastning samt körning:

Sedan avslutar jag med en kattbild, för katter är ju livet att äta, sova och leka. Här har Enya och Eloise en kartong dom roar sig med att leka kartongleken med:

Vad andra nu har för bilder till sport, fritid och lek, det kan ni gå in här och kolla runt på: http://fototriss.blogspot.se/

Är det inte mer rasistiskt att …

Av , , 6 kommentarer 14

 

Denna lilla text har jag nu läst lite överallt på nätet:
Disney tar bort scener. Inför årets traditionella Kalle Anka på julaftonen, har Disney klippt bort två korta sekvenser som man anser speglar stereotypa bilder av svarta och judar.
Och jag kan inte begripa varför??? Jag tycker som Nicco, att det är mer rasistiskt att faktiskt plocka bort dom än att ha dom kvar. Precis som om dom inte ska få finnas där. Alltså herreminje, det är tecknade figurer och inget annat.
Och pepparkaksgubbarna i luciatåget, även dom ifrågasätts, och vi som käkat pepparkakor i detta land flera hundra år innan vi säkert ens visste om att det fanns människor med annan hudfärg. Och nu kan alltså även dom upplevas som rasistiska, med sin korintögon och hattarna på sned.
Brun som en pepparkaka, brukar man säga men då syftar man oftast på en som suttit ute i solen och fått färg, åtminstone är det då så jag upplevt det, eller så har jag missuppfattat alltihop.
Ni kom ihåg den lilla debatten om Kinapuffarnas logga, som även den skulle tas bort…. Än så länge har då inget hänt eller så har lagret av puffar inte sålts slut än, jag vet inte jag, men i Kina säljs det godis med påsar som ser ut så här:
Ska vi tåla det… ser dom inte lite knäpp ut, dom där figurerna, eller? Har vi verkligen så där stora och breda skallar och… nä, löjligt tycker jag att det är. Ska vi inte döpa om lakritsen också, det namnet kan ju misstolkas nå hemskt.
Jaja, man får väl låta dom hålla på, jag ids då inte, för mig kommer det att vara precis som det alltid har varit och skulle jag någon hamna i en diskussion gällande boken, dom tio små negerpojkarna så kommer jag att säga vad boken heter utan att ens ändra en min, jag tycker inte att det är konstigt, däremot skulle jag tycka att det var mer knepigt att helt plötsligt kalla den för något som den aldrig hetat.
Nu är risken extremt liten att jag ens skulle hamna där, jag har aldrig läst den boken och har inga planer på det heller, utan det var bara taget som ett exempel.
Ja ni, snart kan man inte gå ut utan solglasögon heller, med tanke på hur mycket snö vi fått (lite hånfullt, skrev jag det där). Man blir ju bländad av ljuset, ju… eller mja. Skulle i så fall vara från adventsstaken då, med sina tre ljus tända 🙂
Önskar er alla en trevlig, tredje advent!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten