Missanpassade… nå hemskt

Av , , 4 kommentarer 11

 

Jag tror jag stod på benen i åtta timmar totalt igår, av tio arbetstimmar, det känns, kan jag säga. Min rygg är ur led och fötterna något ihop plattade, men nu, mina vänner har jag varit och tränat… och int´ i fasen kändes det nåt bättre.
Det är ytterst sällan jag måste gå och lägga mig efter jobbet, men igår var det en sån gång. En halvtimme i sängen bara för att avlasta en stund, och hade jag varit schemalagd att jobba idag, hade det varit tvärnit. Tur att jag har tre dagar ledigt nu då.. eller ledigt och ledigt, det var ju ett skämt, det med.
Jag ska till tandläkaren om en timme, och det absolut värsta man gör hos en tandläkare är att sitta i deras missanpassade stolar. Jag måste preparera med nån typ av smärtlindring innan jag åker dit… men nä, ingen alkohol, det får bli nåt i tablett form istället, som börjar på I och slutar på N.
Deras stolar måste ju vara byggda för folk över 1.70, dom säger ju alltid att man ska hasa sig upp så huvudet kommer på kudden, men då jag gör det så får jag svanken 10-15 cm ovanför glipan där ryggen egentligen ska börja, och hur skönt är det då, på en skala.
Och då stämmer inte heller armstöden, dom hamnar för långt bort, vad stackarn ska man då hålla i för att man ska låtsas vara oberörd 🙂
Nå, efter det besöket har jag bara Winstone att bry mig om. Imorgon börjar dagen med tandläkaren igen, hur dum kunde man vara som accepterade det då… fy. Men då är det ju en himlans tur att tiderna där inte är så långa och när man är klar så kan man känna sig nöjd.
I lördags då jag åkte hem från jobbet tyckte jag att jag satt i obalans i Jeep stolen. Jag provade att vicka lite hit och dit och fram och tillbaka, men bestämde mig för att jag förmodligen inbillade mig. Igår, var det samma känsla fast hundra resor värre. Jag fick hålla i ratten i rondellerna i tron att sätet skulle lossna.
Åke fick i uppdrag att kolla in det då jag kom hem och det var ett litet fel, minsann, inte bara i mitt huvud 🙂 Två skruvar var lös under sätet, jamen jisses, vad säger man, skrev hon och skakade på skallen.
Önskar er alla en fin måndag!
 
 

Som en krokodil

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Som jag skrev igår så var jag och chefen ner på strömpilen, tre timmar spenderades där, i olika affärer och lunch intogs på Finas. Inte alls dumt, så där en helt vanlig lördag. Idag har vi bestämt att det ska kokas choklad kola, och plockas in påskris, en lämplig söndags syssla.
Tänker på när man var barn och det var påsk, vår mamma satte då upp påsk gardiner och hela faderullan, själv är man glad om man byter ut en duk och lägger fram ett påskägg och kanske någon kyckling, det räcker som, påsken är ju dessutom så kort.
Ja, jag får väl göra det till tradition att pynta syrenen vi har på gården, den har jag nu klätt, dom två påskar vi bott här, med både fjädrar och några ägg, gäller bara att komma ihåg vart jag lagt påskpyntet… jag vet, jag är hopplös på sånt där, att komma ihåg alltså.
Winstone, har visat sina talanger att vara lättlärd, han kan redan, vid 11 veckors ålder, sitta och INTE flyga på matskålen då han ska äta, utan han väntar tills man säger varsågod, om än något otåligt. Han visar verkligen sina känslor också, glad som en ,jag vet inte vad, då man kommer hem, han gör jättehöga hopp och studsar runt på bakbenen, så det är bara ogjort att han ska tippa baklänges.
Nästa sekund ska han ha dragkamp med leksakerna, då morrar han, och slänger med huvudet som värsta krokodilen som ska göra dödsrullningen. Jag sa till Åke igår kväll, att han kommer att göra som hundarna på roliga klippen, som hoppar upp och biter sig fast i ett rep och slänger runt och gungar med fötterna uppe i luften, det skulle inte förvåna mig ett dugg.
Han är ett energiknippe, men det är fortfarande bara på eller av, inga mellanlägen här inte.
Hoppas ni får en fin söndag, ser ju bra ut med vädret i alla fall… än så länge.

1 eller 2 skruvar lösa, kanske fler

Av , , Bli först att kommentera 15

Åke hittade en liten liten skruv på tv rumsbordet i förrgår kväll, och det första han sa då han pekade på den, var: Är det här Niccos?

Ehhh, det är en skruv, sa jag, så det hoppas jag väl inte att det är. Hahaa… ja, då såg även han det, han trodde först att det var nåt från någon av hennes piercingar.

Nu har jag och chefen varit 3 timmar på strömpilen, på golvet i ett av hennes rum, hittar jag en skruv, lika liten som den som låg hemma. Nämen, sa jag, vems är den här då, hunden, har du tappat en skruv, är det en grundbult, och i så fall till vad.

Hm… och nu när jag skriver det, kommer jag på, hemska tanke, en liten skruv hemma… och nu plötsligt här… är det jag som går och dräller skruvar och vart är i så fall läckaget, mohahaha…

Ljus, ljusare, ljushuvud :)

Av , , Bli först att kommentera 13

 

God morgon! Kändes tungt att vakna till väckaren/mobilen. Jag jobbar helg och börjar därför klockan sju, piiip. Men det brukar ju vara så, att har man bara väl kommit sig till jobbet så går tiden i alla fall och tjopp så var den dagen gjord.
Det var ändå ett tag sedan jag steg upp just den här tiden och nu märkte man verkligen skillnaden på ljuset ute. Förra gången, för fyra veckor sedan, fick man famla sig fram i mörkret, och, för att inte ljuset från hallen skulle strömma in till sovrummet så stängde jag alltid den dörren då jag skulle ut och slå igång motorvärmaren… nu behövs inte det längre.
Apropå ljus (förutom att jag själv är just ett ljushuvud :)) så stod jag härute med Winstone, för 1½ vecka sedan, det var mörkt ute och jag gick en bit upp i snön, vid vår husknut och blir plötsligt varse ett ljus, in emot husväggen.
Hinner tänka att det skulle vara en lampa i källaren som lyste men kommer snabbt på att där sitter minsann inget fönster som skulle ge det ljuset ute vid knuten. Men gissa vad det var?
Vi har glömt att ta in en av dessa solcellslampor som är så populär, och nu lyser den, hur stackarn har den överlevt vintern, all snö och denna kyla som varit några dagar. Och hur hinner den få så pass med solljus på dagtid att den lyser upp på kvällen, hm… stora frågor som vi inte kommer att få svar på.
Annars blev det en trivsam fredag igår, Tina bjöd både på kaffe och omelett, jag fick en fin ljusslinga av henne (bild kommer sedan) som numer pryder hyllan i hallen. Intervjun av Folkbladet gick snabbt, vi hade betat av en del i telefonen, två fotografer var här samt en reporter. Det var ett gäng yngre förmågor och en av fotograferna skulle fota dom andra då dom gjorde intervjun.
Ska kolla hur det sedan ser ut då tidningen kommer och då kommer jag förmodligen att skriva här, om det är något jag tycker skulle ha tagits upp. Vi får se. Nu önskar jag er alla en fin lördag och fortsätter med mitt, ha de…

Jag måste vara den enda…

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Jag måste ju vara den enda människan i världen som kan få musiken i bilen att utesluta vissa bakgrundskörer. Jag har spelat, under en lång tid, låten: California dreaming, en bra låt, tycker jag. Men allteftersom så försvann vissa ljudeffekter och sedan saknade jag som skrivet, doakörens olika nynnande.
Jag fattade absolut ingenting, ett tag trodde jag att jag spelade låten från en annan cd skiva och att det var ett plagiat som inte lät som originalet, men det stämde ändå inte, jag hade ju dom andra låtarna där, som skulle vara där.
Men så, kom dagen då vi satt i bilen, både Åke, jag, Nicco och Rickard, och så började Åke fippla med stereon, han mumlade nåt om varför jag ändrat inställningarna, blablabla… och plötsligt, låter ju låten exakt som den skulle, ha… jag som inte ens visste att man kunde ställa om ljudet på det sättet.

Här har alltså jag suttit flera dagar, jag till och med veckor, och trott att jag kanske fått ett hörselfel, unikt i hela världen, och bara vissa ljudeffekter i den låten, var det enda jag inte längre kunde höra, hm…
Men den är rolig, den där stereon. När jag ska höja volymen så kan den ibland bli helt knäpp och fortsätta höja så det blir järnet och det går då heller inte att sänka, så jag får kasta mig på avstängningsknappen istället, för att inte bli döv på riktigt. Varje gång jag försöker sänka, så blir det högre… jaja, nu brukar jag många gånger stänga av stereon innan jag stänger bilen, så får jag inga överraskningar då jag startar, haha… jag är ju smart jag, skrev hon och log lite lätt klurigt, så där.
Idag ska jag hem till Tina och dricka lite kaffe, hade vi bestämt, och sen får vi se vart det barkar av. Måste ju i vilket fall som helst, ta hand om hunden samt vara hemma då Folkbladet kommer hit. Önskar er alla en fin fredag!

Jojo…

Av , , 4 kommentarer 13

Jag blev uppringd av Folkbladet idag, på förmiddagen. Hon presenterade sig och jag tog för givet att hon skulle sälja in en prenumeration, men så var inte fallet.

Det här kommer kanske att låta konstigt, sa hon, men… jag har läst din blogg. Hon hade googlat på byggfusk, kan ni tänka, och hittat mitt inlägg om Niccos badrum, och nu ska dom komma hit imorgon och göra ett reportage… haha, jojo, så kan det gå 🙂

 

Jag glömde…

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Det här är så irriterande… jag visste vad jag skulle blogga om idag… igår… men nu är det helt borta, *poff*, och hur jag än försöker så poppar det inte upp någonting. Jag vet, jag har skrivit det förut, och tidigare så gjorde jag det också, skrev små stödord i mobilen eller på papper, så jag inte skulle glömma, men… så blev jag alltså övermodig och trodde i min enfald att jag skulle komma ihåg, men icket.
Nå, så får jag väl skriva om gårdagen, jag och mamma åkte på plantagen, där jag köpte denna fina blomma:
Får se hur länge den står sig nu. Lättskött skulle den vara så då borde den ju rimligtvis överleva i min vård, eller hur?
Här är en bild på den där rosa julkaktusen som ändrade färg till vit och nu blommar överdådigt:
Och slutligen, julstjärnan som kämpar på, ännu har inget blad lossnat från den, och den här då, som egentligen ska vara så känslig för både det ena och det andra, hur rimmar det då?
Den tål inte drag, och den står närmast vårt skafferi, och där är det drag kan jag säga. Ni kommer väl ihåg då jag skrev att jag förvarat en potatispåse därinne och den frös, det var minusgrader i skafferiet, och blir väldigt lätt kallt därinne om det är minus ute.
Och då kan man ju tycka att julstjärnan borde ha kackat in för längesedan, men… den härdar. Hittade följande lilla mening på Wikipedia: Växten kan sparas som krukväxt även efter julen för sina gröna blads skull, men det är svårt att få den att blomma om.
Ok, men den här har då uppenbarligen inte blommat färdigt än då, eftersom den fortfarande är röd och fin. Vilken tur vi har 🙂
Nu investerade jag även i blomnäring, något som våra blommor absolut inte är bortskämda med, så kanske man kan skaka liv i några plantor som ser halvdana ut.
Köpte även ett 5 meters rullkoppel till Winstone, så han ska få komma sig en bit ut i terrängen, och det gör han minsann. Det första han gjorde var att kolla hur långt 5 meter var, inne på vår gård, och där… längst bort vid tallen, satte han sig och gjorde numero 2, tack så mycket för det, televerket!
Det var ju bara att plumsa ut och ta rätt på det, men jag får skylla mig själv, jag vet, jag ville ju att han skulle få gå lite längre och utforska omgivningarna, Dessutom är ett rullkoppel bättre på det viset att det är mer följsamt, han lindar inte in sina tassar i kopplet, lika ofta som tidigare.
Idag är det möte på jobbet, klockan 13, så det är väl bara att åka ut då, och se vad dom kan ha att diskutera om. Önskar er alla en fin torsdag!

Ordspråk

Av , , 2 kommentarer 9

Theresé mejlade några västerbottniska ordspråk hon hittade i en årsbok från 1921 på Västerbottens museet.

NÅGRA VÄSTERBOTTNISKA ORDSPRÅK.

Han sköl sä mest, han skittin jär (användes i bemärkelsen att den urskuldar sig mest, som ej har så rent samvete).
Hä vär löcka, Gu gäv änt skallut-koen1) hörna (om den som hotar med vad man vet att han ej kan uträtta).
Jordtuva äktä2) skorvluva (om när det ekonomiska fått spela för stor roll vid giftermål).
Ingen ger dommlammet3) att dricka med dommlammet menas det snälla lammet, som tiger och ej begär föda).
Större fågel än kråkan är också skjuten.
När maten börjar lida, börja svinen strida.
Lyft ej mössan, förrän du ser herrn.
Få först och flå sedan.
Det har inte gått lås för byttan än (om en oavgjord sak).
Störst i hoppet och minst i vettet (om ungdomen).
Guldet är ej så rött, att det ej går ut för mat i hungersnödstider).
I haven försökt att vara unga men ej att vara gamla.
När du kommer på min ålder, får du veta vad mig våller (säger
den gamle).
Det lider med bonden, då han börjar köra dynga i klädeskavaj.
Den som sätter sig på en sten, blir två gånger belåten (när han trött sätter sig och när han får stiga upp från den hårda platsen).
Den geten, som skriker mest, mjölkar ej mest.
Du är nog en get mindre, när du kommer igen (när någon går åstad med stort övermod).
"Större fågel än kråkan är skjuten". Spänn ej bågen för högt,
förhäv dig ej — det är bondevisdom.
Att ålderdomen sitter inne med livserfarenheten och med kunnigheten är en gammalgermansk uppfattning, som även möter i våra ordspråk. Om ungdomen gäller: "Störst i hoppet och minst i vettet".
I mångt och mycket bära de ock prägeln av att vara gammalmansvisdom:
"När du kommer på min ålder, får du veta, vad mig vållar".
Livet är ingen dans på rosor. Livskampens hårdhet skapar tvist och strid: "När maten börjar lida, börja svinen strida". Och
Gud Mammon härskar: "Jordtuva gifter bort skorvluva".
Ordspråken äro visserligen i stor utsträckning internationella men givet är, att de svenska ordspråken ha ett annat skaplynne än t. ex. de italienska. En större samling västerbottniska ordspråk skulle helt säkert ha en del att säga till förståelse av det västerbottniska kynnet, varför redaktionen gärna reserverar någon sida i var årgång för sådana.
Jw.

 

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten