Där hade dom tänkt till…

 

Igår hade vi ett gäng studenter på besök, på jobbet. Så var det ifjol också, och anledningen är att dom har som uppgift att intervjua människor med funktionshinder och sedan skissa på ett boende som skulle kunna passa en människa med just dom hindren.
Jag frågade om dom inte fick skissa på hjälpmedlen också, som vi använder, men det var inget dom visste om det skulle bli aktuellt. För så här är det ju, att ingen som inte sitter i en rullstol själv, eller som arbetar som personlig assistent och dagligen kommer i kontakt med dom problem det kan medföra, kan inte heller se vart hindren ligger.
Vet inte om jag nämnt det förut, men om ni, för att ta ett exempel, kollar hur handtagen på en manuell rullstol ser ut, och tänkt er att styra runt på en sån stol en lite längre sträcka, och sedan kikar ni på hur ett handtag till en barnvagn ser ut…skillnad va?
Sättet du får hålla händerna blir rätt så stor, och man tycker inte att det borde vara en så svår sak att fixa, man kunde väl få ett val, tycker man. Eller, för att ta ett annat exempel.
Lägenheten där chefen bor, är handikapps anpassad, mm, det finns tomrum under bänkarna i köket, så om hon vill, kan hon komma dit med rullstolen, men…ponera att hon behöver ström till elvispen, så fanns där helt plötsligt inget uttag, annat än längst ner på golvet, under bänken, jojo, där hade dom minsann tänkt till… eller inte.
Tänk vad finurligt och bra det hade kunnat vara om det fanns ett ställe där man kunde lämna in sina idéer och någon fixade fram verktygen… hade ju varit underbart. Själv vet jag, i och med jobbet jag haft förut, att ta en produkt från idé till marknad, inte är det tvärenklaste, och en slant på banken krävs också.
Om två timmar ska jag vara på öron/näsa/hals, ska bli intressant att höra om dom hittar nåt galet nu då, tyvärr så är det ju så att man hoppas på det, nåt är ju fel, det känner jag, men om ingen kan ”se” felet, så kan sällan något göras åt det, heller. Sen ska jag höra om mamma ligger kvar och i så fall åker jag upp till henne en sväng. Ha det gott allihop!
Etiketter: , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Tina

    Ja du, det är helt otroligt hur det kan bli, med handikappanpassning. Det där med att inte nå till stickpropp från anpassad diskbänk är ju mer regel än undantag, i alla fall vad jag har sett under min snart 13 år långa ”karriär” inom socialt arbete.

    Men du, på tal om handikappanpassning, tar sig din chef ut på ev. altaner/balkonger?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten