Är man då gammal, eller vad?

Av , , 4 kommentarer 12

 

Är man gammal då man stäcker på sig, för att vakna till liv och för att det brukar vara skönt, men så hugger det till nedanför skulderbladet så man börjar tro att man åkt på en hjärtinfarkt? Usch…ingen bra start på den här dagen, skrev hon och sitter som en krok i soffan för att det ska kännas mindre.
Eloise ska snart upp ur källaren och in i buren för vidare transport till veterinären. Där ska hon nu sövas och få en genomgång av tänder och käkben. Sen skulle hon u även kolla upp benet där hon är opererad sedan tidigare, men hon trodde inte att det var något fel på det, utan att problemen säkert kommer från just munnen.
Arbetsplatsträff har vi också inbokat idag, får se då om jag hinner vara med på det, beror på när dom vill att jag ska komma och hämta tillbaka Eloise.
Åke bytte till sommardäck i förrgår, på både Mazda och Jeep, så nu är Jeepen 10 cm högre, och lite svårare att ta sig in i, men då får man vara glad att man inte är 10cm kortare än vad man är, då hade det varit krångligt 🙂
Han visade upp fälgkorset, då jag och Nicco kom hem från premiärturen med Camaron, det hade fått sig en rejäl böj…muttrarna satt som i berget, men loss kom dom men inte utan att det kostade lite. Skam den som ger sig, brukar man ju så vackert säga, eller som Åke kan klämma ur sig ibland: Går det inte med lite våld… använd mera!
Näpp, nu har jag inte tid att sitta här längre, ska göra mig klar för dagen, önskar er alla en toppendag, regnet till trots!
 
 

Regler och lagar

Av , , 1 kommentar 14

Fick ett mms från en bloggkompis, hennes hundar lever efter dessa regler…jag tror att det gäller Wistone med 🙂

Dog Property Laws

1. If I like it, it’s mine.

2. If its in my mouth, it’s mine.

3. If it’s edible, it’s mine.

4. If I spit it out, it’s still mine.

5. If I can take it from you, it’s mine.

6. If I had it a little while ago, it’s mine.

7. If it’s mine, it must never appear to be yours in any way.

8 If I’m chewing something up, all the pieces are mine.

9 If it looks like mine, it’s mine.

10. If I saw it first, it’s mine.

11. If you are playing with something and you put it down, it automatically becomes mine.

12. If i can steal it from the counter/table/dresser top, it’s mine.

13. If I get tired of it, it’s yours.

14. If I want it back, it’s mine.

15. If its broken, it’s yours

Är det så, på riktigt alltså?

Av , , 2 kommentarer 11

 

Så var den helgen avklarad, min jobbarhelg. Egentligen är det ju så, som personlig assistent, att man lever ett helt vanligt liv (inom parantes, eftersom vi alla är olika), fast i någon annans hem, som man ska få till att snurra på.
Så när man kommer hem, och tycker att man jobbat på bra i tio timmar, så kan man undra vad skillnaden blir då man är ledig? Jag gör ju samma saker härhemma, fast utan lön då, tvättar, lagar mat, diskar, städar undan. Mm…
Fast det är ju en av anledningarna till varför jag valt detta yrke, finns ju inget bättre än att veta att man hjälper en annan människa så dom kan leva, något sånär, som en annan. Det kan många gånger vara ett psykiskt påfrestande jobb, då man blir mer som en kompis, och kompisar och vänner umgås inte riktigt så långa pass, om man nu kan kalla det för så.
Man tär mer på varandra, och samtidigt så vore det ju väldigt konstigt annars, och fördelen är att man VET, vad som förväntas, man VET, hur man ska ta varandra och man har med tiden lärt sig hur den andra fungerar.
Vi skrattar ofta… och mycket på jobbet, och det är guld värt.
Nu ska ni få en lite titt på min julstjärna, haha, den lever och frodas än, och växer uppåt, men inte med röda blad utan det blir grönt ovanpå:
Sedan min andra gula blomma jag köpte innan påsk, kommer inte ihåg vad den heter, men den blommar nästan hela tiden, och jag hade ju hur tur som helst, jag skulle nämligen ge mig till att klippa bort hela blomgrejen då den blommat ut, men det är därifrån den nya blomman kommer igen. Alltså från den gamla blomknoppen.
Hm… fast nu blir jag osäker, är det verkligen så in real life, eller gör blomman så bara för att den står hemma hos oss, jag kommer ju i alla fall aldrig att upphöras att förvånas över hur saker i detta hus kan bete sig, för ni kommer väl ihåg mina självplanterade gurkor. Som blev runda som bollar, den rosa julkaktusen som bytte färg, min lyckliga Lisa som fick som en hjortron utväxt, och ja…jag glömmer säkert bort att nämna fler saker, men det poppar nog upp så småningom.
Jag och Nicco gjorde årets första premiärtur med Camaron igår, jag sa till henne att det är så synd att dom inte har fri fart här i stan… oj vad man blir sugen på att trampa ner lite, men man får ta sig i kragen 🙂
Nu är ju den bilen lite lustig också (inte bara blommorna heller). När jag lade in neutralen startade vindrutetorkarna, när jag satte på blinkersen började hel lys lampan att lysa och när vi gasade iväg hemifrån, funkade inte hastighetsmätaren, men den gungade igång då vi var på väg hem…fast den gungade verkligen, så det var förmodligen inget att lita på.

Nu ska jag äta frukost, sedan står träning på schemat, men dessförinnan blir det en liten promenad med Winstone så han får trötta ut sig lite. Önskar er alla en fin måndag

Vems är det där?

Av , , Bli först att kommentera 15

När så Nicco var liten så parkerade ofta en lastbil nere på vägen, Beijers lastbil. Varje gång hon såg den så sa Åke, hennes pappa, att det var hans lastbil.

Vad tror ni då händer när hon står i soffan och tittar ner på vägen, får syn på lastbilen som plötsligt startar och kör iväg, och pappa Åke står bredvid henne.

Hon börjar grina, högljutt och ropar: PAPPAS lastbil, det är PAPPAS lastbil! Jojo, så kan det gå.

Och den lastbilen kör fortfarande kvar i Umeå och varje gång man ser den blir man påmind om vad upprörd hon blev, hon trodde ju att någon stal den.

Vem är det där???

Av , , 2 kommentarer 20

När Theresé var liten fick hon konstant höra… av Åke, att det var brevbäraren som var hennes pappa (på skoj då).

Och vid 3 årsålder stod hon hemma hos farmor och farfar och kikade ut genom fönstret då brevbäraren plötsligt dök upp på hans cykel.

Men vem är det där, frågar farmor, så där som far och morföräldrar nyfiket gör, för att höra om dom verkligen vet det.

-Pappa!!! Svarade Theresé, som världens enklaste sak i världen. Snopen såg hon ut…stackars farmor 🙂

Bada med stort B

Av , , 6 kommentarer 15

 

Det blev en något komprimerad arbetsdag igår, då jag inte jobbade heldag, utan slutade halvett. Sen var det järnet hem och hämta upp Nicco och Winstone för vidare färd till Hamptjärnstugan.
En något spännande resa då vägen var lervälling och vi satt då åtminstone i en fyrhjulsdriven Jeep, och det skattar man sig lycklig för. Men tänk er då dom tre cyklister vi passerade på väg ut… helt otroligt, hur dom kunde hålla sig upprätt, fattar jag inte.
Och när vi kom fram stod det 3 vita hundar och väntade, Winstone blev den fjärde och sedan dök en femte hanne upp. Vi tog vårt pick och pack och letade oss fram till en grillstuga, där det blev kaffedrickning och korvgrillning, med hundar runt benen.
Winstone, som var yngst i gruppen, lade sig naturligtvis i alla jäkla lerpölar han kunde hitta, så ni kam ju gissa vad det blev för hans del då vi kom hem…badning, med stort B.
Här får ni en liten bildserie på hundarna:
Visst är dom fina, och nu fick man verkligen se vad det är vi kommer att få, då han växer upp. Roligt också att se allihop och vad lik dom är Winstone, i sättet, med andra ord är han en rätt så typisk, japansk spets.
Önskar er alla en fin söndag!

Aningens lättare då…

Av , , Bli först att kommentera 16

 

Att solen är uppe då man vaknar, gör att det känns aningens lättare att lämna sängen. Jag arbetar idag men bara fram till 12.30, då jag ska hem och hämta Nicco och Winstone, sedan ska vi upp till Hamptjärnsstugan för att träffa andra med japanska spetsar. Winstones halvbror ska även finnas med där.
Ska bli roligt att se och höra om deras hundar är likadan som Niccos energiknippe. Ibland verkar han tro att han är en katt, då han springer och jagar löv, som om han trodde att det var flygande fiskar. Ingen koll på vart han springer, han ger bara järnet.
Igår hämtade jag upp Nicco på skolan, så åkte vi till körskolan där hon fick göra syntestet, hon ska ju göra teorin för moppekortet, helgen som kommer. Och måndagen därefter åker hon till Budapest, så därför gjorde vi även en sväng in på Forex och växlade till henne lite mer pengar, hon ska väl äta därnere också.
Tänk, nu är det inte långt kvar innan 1:a maj, otroligt att man kan missa hur snabbt tiden går. Jag brukar alltid tycka att januari känns som en evighet och sedan ska det dravlas på med februari, men när man nu tänker tillbaka på den tiden så inte hann man göra något vettigt då inte… det bara far iväg.
1:a maj då man var barn innebar att man äntligen fick lov att börja använda sina träskor, cykeln fick man efter lite tjat, ta fram från källarförrådet, och vinterjackan kunde hängas undan… men absolut inte före den dagen.
Vad det har ändrats under dessa år, nu cyklar man året runt om man har vinterdäck och lite mod, många går klädda i sommarkläder oavsett temperatur utomhus, och dessa converse, tygskor, som man klampar runt i även fast det är -20 ute, obegripligt!
Jaja, då är det väl tur då att man vuxit ifrån dessa påhitt, och gör det man känner sig bekväm med, inga påtryckningar eller annat skulle då få mig att trava runt i tygskor och strumpbyxor… inte överhuvudtaget, kan jag ju säga 🙂
Med dessa ord lämnar jag nu er till vad ni nu ska göra och önskar er alla en bra dag!

Han försöker verkligen

Av , , 4 kommentarer 15

Han försöker verkligen…Winstone alltså, att närma sig katterna, dels på ett väldigt burdust sätt, då han galopperar rätt på, ingen farstu överhuvudtaget, eller som här:

Då man försöker göra sig så lååång och platt som bara möjligt, och sakta sakta kryper man framåt:

Och se, rätt var det är så kom man sig ända fram till sin egna vattenskål som Eloise håller på sörpla i sig:

Och utan att man fick sig en hurvel på nosen, det går åt rätt håll!

Maria Lundmark Hällsten