Man ska inte braka på, tydligen :)

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag började på vårdcentralen igår och oh ja, jag hade ställt en alldeles korrekt diagnos, sa läkaren då hon klämt lite på min vad, där det är som en grop efter muskeln som suttit där tills den small av.

Ja, sa hon, det är riktigt, man kan höra då den går av, det är precis samma sak som att dra ut ett gummiband tills det går av, det smäller till så då hade jag rätt även där, jag sa det först, att det small, men tyckte att det kunde det ju ändå inte ha gjort… men…

Däremot ska man belasta och gå på det, men ta det lugnt och inte överanstränga benet. Jag smörjer in med Voltaren och Naproxen äter jag ju redan annars hade det varit det hon hade skrivit ut.

Sen förklarade hon också av vilken anledning det kan bli så här. Efter 25 års ålder så börjar man förlora sin spänst i musklerna, vid 50 år så har man tappat 50% av den och då har det ingen betydelse hur mycket man tränar, det går ändå åt det hållet och musklerna blir svagare. Därför bör man kanske ta det lugnare och tänka på hur man gör saker och ting och inte braka på, som jag nu råkade göra 🙂

Jag hann med att träffa Anna (en gammal… yngre än jag, arbetskamrat jag haft), vi åt en lunchmacka och satt och pratade sen åkte jag en tvärsväng förbi hos Tina, innan jag kom mig hem. Nu har vi ännu ett projekt för oss… eller projekt och projekt, det är något vi ska göra tillsammans, nästa år, och det kräver lite planering, hahaa… som handlar om hur mycket vikt, man kan ta med, jo, klura på den ni 🙂

På kvällskvisten ringde Brälla och undrade om vi skulle komma förbi och testa årets glögg, så vi hankade oss dit. Vi konstaterade att den som stod överst på listan och som fått höga poäng, inte alls var så god som man kunde trott, snygg flaska däremot:

blossa-13-fonster

Vi letade förtvivlat efter vad den innehöll för något men det stod ingenstans, men nu vet jag varför… dom har valt att inte avslöja det utan vill att man mejlar in sin upplevelse och vad man tror den innehåller… och är man allergisk mot frukt och bär ska man inte dricka den.

Den andra glöggen Lena bjöd på var helt ok, fast den kommer jag inte ihåg vad den hette, men det spelar nog inte så stor roll, glögg var det i alla fall. Vi poppade musik på deras jukebox och såg på bilder dom tagit under deras sista Amerika resa, snudd på nyhemkommen därifrån, en trevlig avslutning på fredagen.

Foto1062

Önskar er alla en trevlig lördag!

 

 

 

 

Åke plockade fram kryckorna

Av , , 4 kommentarer 8

Jag ordnade mig själv en sjukskrivning igår… ja jag vet, hummelkusar fick det gott om, på den här sidan av världen. Jag hade gjort bort förmiddagen rätt så bra, tyckte jag, och skulle köra ett litet träningspass så där innan jobbet.

Jag har investerat i en step up bräda, jag gillar den skarpt, men nu vet jag inte om jag törs använda den längre. Jag höll på som bäst, hade ett sista steg kvar, kliver av bakåt och förmodligen (jag är inte helt 100) så överböjer jag benet och det blixtrar till rätt upp genom hela vaden, och det gör fruktansvärt ont.

Tänker först att jag fortsätter med det andra, men det hugger ju varje gång jag ens tänker på att röra benet så det är bara att lägga ner. Kommer snabbt underfund med att jag inte kommer att fixa jobbet, tar mig med min bästa förmåga, ut i tv rummet på jakt efter telefonen, sätter mig ner och ska ringa in en vikarie då dör telefonen i handen på mig.

Kommer några svordomar över läpparna, får dra mig uppför trappen till Nicco och leta rätt på hennes telefon och får då tag på tjejen som ställer upp i alla väder och inte nog med att hon tar mitt pass, hon är redan på jobbet och har hoppat in istället för en annan assistent, så hon körde dubbla pass igår.

När jag äntligen kommer ner så står Winstone där, beredd på sin lilla utlovade promenad, *suck*, det är bara att försöka få på sig skor och jacka och harva iväg. Jag lovar, en promenad fram och tillbaka till hundtoan, tar 12-15 minuter, igår tog det 30.

Jag googlar lite på detta med muskelbristningar och tycker att det kan stämma in på det, så jag ringer vårdcentralen och ska få komma dit idag. Dessutom sa hon att benet inte skulle belastas så Åke letade fram ett par kryckor till mig då han kom hem.

Känns ändå aningens bättre idag, även fast jag vaknat ett antal gånger i natt, det har känts, hela tiden som om jag skulle få muskelkramp/senadrag i vaden, och det är samma känsla nu. Får se vad dom säger då jag kommer dit.

Winstone fick av naturligta skäl, följa med Åke idag, så han åtminstone får se något nytt och kanske om han har tur, får sig en springmarsch ute i någon skog, då Åke ska käka lunch. Och vad jag ska göra vet jag ju redan, och att det är fredag förstås, inte att förglömma, världens bästa dag, som förövrigt känns att vara varenda dag, snudd på. Fredag hela veckan lååång!

Och vad blir nu kontentan av allt detta, hm… träning som friskvård, slutade med… sjukskrivning, mja, undrar vad som hände med hälsan egentligen? Så kan det gå.

Önskar er alla en fin dag och kväll!

Inte är det spriten det beror på…

Av , , 2 kommentarer 9

Lite sen blogg idag, men det beror inte på whiskey eller ölen jag blev bjuden på igår, av ”gammbossen” på hennes middagsbjudning, nej nej, jag hade sovmorgon idag, sen chillade jag lite, gick ut med Winstone, skjutsade Nicco till skolan och åkte vidare till Maxi då jag liks satt i bilen.

Och nu har jag stekt löksoppebiffar, kokat potatis och gjort en god sås, så Åke har middagen räddad.

Annika (”gammbossen”), hade gjort julfint i sitt supersnygga, nya kök, och vi fick börja med en provsmakning av årets glögg, tror det var choklad och chili, jag är inget glögg fan, men den där gick an, faktiskt.

Foto1059

Vi var 7 stycken som satt runt det runda bordet, och förrätten bestod av en stekt macka med getost, valnöt och honung, samt nåt grönt till, hur gott var nu inte detta, mm… sedan bjöd hon på sin specialgjorda chili con carne med bröd och avslutningsvis, en hemmagjord saffransglass med en pepparkaka till hur gott som helst.

Intressanta kvinnor var det också, med många olika syner på saker och ting. Vi gled in på ämnet hur människor behandlas på lasaretten, för en del, i livets slutskede, och hur vill vi själva ha det den dagen vi ligger där?

Jag vet ju hur det kändes då pappa var i den situationen, och hur vi resonerade om att han ALDRIG skulle ha velat ligga så där… men så tyckte då några att vad vet vi egentligen då man väl är där? Det får vi ju aldrig veta, seriöst. Det sjuka blir väl om någon annan ska bestämma över ditt liv och hur du ska sluta det, om du nu själv inte har någon talan.

Varför inte införa, precis som vi får välja om organdonation, ett papper där vi skriver under på hur just vi vil ha det. Med några olika alternativ. Och detta kan sedan bokföras/skrivas in, och tryckas upp på ett plastkort, som vi bär med oss.

Sedan behöver ju inte detta beslut du tagit, vara skrivet i sten, utan man kan ändra sig och göra om valet om man så önskar. Förmodligen inte lika lätt att göra som det ser ut som, byråkratin kan måste få vändas några varv och man stöter säkert på patrull, men det kanske skulle vara värt det, jag vet inte?

Emma Hällsten, vår lillsyrra, får avsluta dagens blogg, med en bild hon målat/ritat av vår pappa, som hyllning till honom. Ha en fin dag, allihop!

1459285_598693913499493_616835116_n

 

Det blir återbesök…

Av , , Bli först att kommentera 14

Det blir återbesök för bägge katterna. Eloise tandhälsa var helt ok, inga andra tänder som håller på att ryka, däremot har hon några rötter som håller på komma fram genom tandköttet som dom ska få ta bort, i övrigt är hon ”bara” en STOR förnöjsam katt som nu ska få fortsätta sin strikta diet men snäppet stramare, det hon inte äter upp med en gång, kommer att tas bort.

Enya, den lilla divan, däremot, har en kommande njursvikt, om man nu kan skriva det så. Alla prover dom tog var bra, förutom dom på njurarna, där var det förhöjt och det är tydligen rätt vanligt att äldre katter åker på detta, men med rätt mat och behandling så behöver hon inte lida över det och kommer förhoppningsvis att ha många år kvar.

Nu blir det lite mer jobb för oss, däremot. Hennes mat får Eloise absolut inte äta, den är alldeles för fet. Så det blir att separera dom vid måltiderna och ta bort det som inte äts upp, även för Enyas del, fast hon kan få äta fler gånger så hon får i sig den mat hon behöver.

Men det verkar inte vara några problem, en av biverkningarna av njursvikt är just hunger… där har vi anledningen till varför hon börjat tigga mat då vi sitter vid matbordet. Jaja, vi gillar läget och gör det bästa vi kan av det vi nu vet, så hoppas vi på en bra fortsättning.

Väl hemma från veterinären slappade dom i soffan, och såg helt utslagna ut, Enya på skallen och Eloise till vänster:

004

Jag åkte till mamma och Bosse som bjöd på kaffe och sen rullade det bara på, Winstone skulle ut och ha mat, jag pratade med en vän på telefonen, lagade middag och sprang ut med Winstone en sista gång innan jag drog iväg på jobbet.

Vi hade en lugnare dag/kväll där och det är skönt att det kan vara det ibland, också.

Idag ska jag bjuda Tina på lunch macka, härhemma, sen åker vi ut en sväng på Jula, eller vart det nu var, och ikväll är jag bortbjuden på Qvinnomiddag, hos min ”gammboss”, Annika, det ska bli trevligt! Önskar er alla en lika trevlig dag och kväll som jag kommer att ha.

 

 

Allt i deras väg ska förintas…

Av , , 1 kommentar 10

Tisdag…regn i luften och plusgrader, ja jag vet inte, men det såg då inte ut så här då man var liten, det har jag inget minne av. Då var det vinter, 6 månader, med snö och kyla, och resten fördelat på 2 månader/årstid… typ, i alla fall kändes det som det 🙂

Jag har återigen fått en kommentar om Parfymsverige och inlägget jag gjorde om detta bluff företag. Jag hoppas dom går i graven för sina lurendrejeri försök, och ja, det blir ju inte bara försök då dom åtminstone lyckas roffa åt sig en månads medlemskap om man inte är ytterst aktsam. Jag har inte fått svar på kommentaren jag skickade till dom, är jag förvånad… nopp, dom har inte ens kommenterat min blogg… ännu mindre förvånande, dom vill inte synas och kanske måsta försvara sig, det är min åsikt och vad jag tror.

Jag hittad en billig kattbur på ÖoB igår, står visserligen att det är en hundbur, den är i tyg, men jag tror att Enya fixar att ligga i den en kortare stund utan att strimla hela buren i molekyler… dom har ju klor, dessa djur, och tänder, för all del.

Den där bestickväskan som Tina fick, är ju en typ av fuskläder/skinn på utsidan, den har katterna rivit sönder. Det passade dom på att göra då vi bodde häruppe i Niccos lägenhet, för x antal år sedan då det gjordes stambyte i föreningen där vi då bodde…puh!!!

Inte bara det, Theresé hade tallriksunderlägg i plast, som låg på bordet, det knaprade dom upp, och när jag hade såna underlägg under deras matskålar, så blev inte dom långlivade…. Snacka om demolitions cat, allt i deras väg ska förintas och intet en smula ska finnas kvar som bevis till eftervärlden.

Jag och Tina var på myrorna igår, titta vad som satt så vackert där på en hylla:

Foto1052

Lilla tomten… men tittade man lite mer noggrant så vet jag inte längre om han var så gullig, eller vad tycker ni?

Foto1053

Hahaa… den ska få flytta ner till Spanien, där Tina och hennes kille Christian, har köpt en lägenhet, och där, på en hylla inne i badrummet, ska tomten få bo, och där passar den nog alldeles ypperligt 🙂

Sen blev jag minsann bjuden på en macka och kaffe inne på café Victoria, snacka om att jag blir bortskämd 🙂

Avslutade med en liten rundvandring inne på den lilla shopen innanför cafeét, där har dom jättefina saker, och populärt med djur, måste det ju vara:

Foto1055 Foto1056

 

Nu ska jag göra mig redo för promenad med Winstone och sen ska jag försöka få in katterna i varsin bur för vidare färd ut till veterinären. Jobbar i eftermiddag så jag ska även hinna fixa någon typ av middag till dom som inte jobbar på kvällstid. Önskar er alla en fin tisdag!

Här var det!

Av , , 3 kommentarer 10

Vi tog en sväng runt Hedlunda området igår. Här bodde tydligen jag, med min mamma, pappa och storebror, 1967:

001

Huset finns inte kvar, inte heller gatunamnet. Västra Prinsgatan 11, var adressen, men om man kollar på Eniros kartor så ser man att V. Prinsgatan idag, börjar där borta, där det röda huset står. Och detta beror på att den här cykelbanan, förr i tiden var just en väg, men inte nu längre.

002 003

Här ser vi vart Jan B, en gång i tiden under en kort period bodde, i det rappade vita huset, som låg granne med det röda, där den ökände Flur, bodde. Ja, Jan B blev väl ökänd han med… med sina hemvirkade badbyxor, sin fascination av eld och sånt som brinner, samt andra små saker man kan hitta på då man är liten/ung och oförståndig 🙂

005

Vi fortsatte en bit ner mot älven och runt dammen, tillbaka hemåt:

006 007 008

009

Kaffet var kokat och allt var framdukat då vi kom hem så det var bara att hugga in.

Sen gjorde vi inte så mycket… slötittade på tv, surfa på nätet, jag hämtade Nicco på tågstationen strax innan 23, och nu är ordningen återställd igen.

Undrar nu om jag ska måsta köpa en kattbur till… vi har ju en, men bägge katterna ska ju in till veterinären imorgon, hm… har för mig att vi slängt bort en av burarna för den var lagad med ståltråd, kanske dom har nåt på kupan/röda korset, eller på myrorna, jag och Tina sak ut nu en sväng, hade vi tänkt. Ja, jag får kolla lite extra och se om jag ramlar över nåt sånt.

Önskar er alla en fin måndag!

Cirklar oooooo

Av , , 22 kommentarer 6

Fototrissen idag, cirklar, och jag började igår, med att fota en av alla ljuslyktor som jag ställt fram:
009

Sen tittade jag snett åt vänster, där den gamla hall lampan fått nytt liv, numer hängandes i piedistalen 🙂

011

Sen kunde jag bara inte låta bli att gå upp till Niccos kök och titta i skåpet, och jag tänkte rätt, det fanns minsann en kaffeburk där och visst skulle det väl sitta fint, som avslutning på trissen med en kopp cirkelkaffe 🙂

026

Fler cirklar kan ni titta på här: http://fototriss.blogspot.se/

Har hört lite…

Av , , 1 kommentar 4

Har hört lite på ett öra då dom på nyheterna har deklarerat detta med att man inte kommer att få ha kvar sitt barn på förskolan om man skaffar sig ett till barn. Någon sa att -Jaa, har man ett barn sen tidigare så vet man ju vad det innebär, skaffar man ett till så kan man ju säkert ta hand om det också!

Tror jag med, att man kan, men frågan är hur snällt det blir mot barnet som man plockar bort från det sociala umgänget dom kanske lärt sig att tycka om, på förskolan för att nu få vara hemma med mamma och småsyskon som kräver rätt mycket uppmärksamhet från början.

Jag vet att på den tiden Nicco gick på förskolan så var det lite samma sak, fast då fick det äldre syskonet behålla några timmar i veckan, på förskolan, men inte vilka timmar som helst, utan enbart dom pedagogiska timmarna,

Hm… jag kommer ihåg att det var en tjej som gick där då, som fick en lillebror, och hennes mamma var inte glad över detta upplägg, för hon missade ju dom här roliga sakerna, som besök på teater, bio eller vad det nu kunde vara för saker dom fick åka på. Ja, jag höll med henne, och jag tycker nog att det är ännu dummare att nu ta bort all tid där, för att dom får ett syskon.

Sen är det förmodligen väldigt individuellt hur pass man gillar att vara där, men det får väl föräldrarna då kanske bestämma. Nicco trivdes på förskolan och var omtyckt av fröknarna där. Så pass att dom undrade om inte Nicco kunde få vara kvar längre på dagarna, så hon fick sitta med på mellanmålen, och visst fick hon det och hon ville det också… kunde ju inte bli bättre 🙂

Jag har läst nu på morgonen om all stormvarning och det är snökaos i fjällen osv, ja, här blåser det ju onekligen litegrann. Man hör hur det dånar lite ut emellan. Kikade nyss ut på gården, jag skulle släppa ner persiennen för jag får solen i ögonen och vad får jag då se:

017

Niccos hemsnickrade hundkoja, har blåst omkull, jojo, det har nog blåst lite mer än lätta vindar här ute 🙂 Och inte nog med det, hon hade lagt in en fäll i kojan, till Winstone, gissa vart den låg…hahaa.. på bron. Tur att den inte flaxat iväg och lagt sig över en bil.

Vi ska ut på promenad efter lunch. Det blir jag, Åke, ”Kul-Janne”, Ingegerd, Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil. Vi ska ta en runda däruppe vid Hedlunda och se om vi kan klura ut vart vissa hus har stått förut, och hur det en gång har sett ut. Sen går vi hem till oss där Kerstin kommer att joina oss över en kopp kaffe och en duokaka, jo den är inte att leka med, minsann. Det ska bli trevligt. Önskar er alla en blåsfri söndag, önska kan man ju alltid.

Maria Lundmark Hällsten