Den gallskriker och vi hör ingenting

Jag tycker det är helt fantastiskt, vi har haft en blomma i flera år, en orkidé, och när vi bodde i lägenheten blommande den, konstant, utan uppehåll, i över 2 års tid, sedan dog den av, då vi flyttade hit, till huset. De har stått där i fönstret och sett sjuk ut, sen då jag trodde att det var riktigt kört, så växte det plötsligt ut ett skott, längst upp på den torra pinnen.

Jag tog det skottet och satte ner, och nu, efter 2 år, så blommar den igen.

Vi har en till sån där konstig sak, blomman/kaktusen som Nicco fick av Birgitta för x antal år sedan, som plötsligt, utan förvarning fick en stor lila, illaluktande blomma, och efter den blomningen så har det kommit 1, per år… typ.

Fast nu har den fått en knäpp, den har redan blommat 4 gånger sedan september, och nu är det en till på väg:

Har hört att den förmodligen är en köttätande blomma eftersom den luktar illa och har som taggar i själva blomman. Sen har jag också hört att en blomma som blommar, egentligen ropar på hjälp, den är uttorkad och på fallrepet.

Men huga… då måste den där kaktusen gallskrika fast vi hör ingenting, stackarn!!! Rätt var det är så hugger den en i fingret då man står och ska vattna den… jojo.

Vi firar en 1 åring idag… lilla Winstone har hängt med nu, ett helt år:

Lite skillnad må jag säga och idag har han en jättefin man och ser rätt så stöddig ut, jaja, stöddig och stöddig, men han är betydligt större än han var 🙂

Nu är det frukost och sen ska jag ut med 1 åringen en sväng, ha en fin tisdag, allihop!