Så har fototrissen startat upp igen och temat är närgånget. Här få man välja om man vill ta bilder på nära håll eller göra en helt egen tolkning, jag väljer det första alternativet och kör upp kameran riktigt närgånget på kylskåpsmagneter som mot min vilja, har hamnat på kylskåpet:
Lite konstiga vinklar blir det inpå, eftersom magneterna sitter under tassarna på dom små djuren 🙂
Hur andra valt att ta sina bilder kan ni kolla på här: http://fototriss.blogspot.se/
Vi såg på en långfilm igår kväll och vad ska man säga… det är sällan vi ser på långfilmer, svårt att hitta någon som känns bra eller värt att se, ibland ger man filmen tjugo minuter, ibland mindre, sen byter man kanal, men igår skulle jag tjuras och se hela filmen… det var absolut bortkastad tid, kan jag hälsa.
Vem ids lägga ner tid och pengar för att producera sån dynga… jag fattar inte? Skulle föreställa en drama-komedi, men jag såg inget som var kul i den, överhuvudtaget, hm, nåja, visst är det så att vi har olika typer av humor, så är det, men det där… näpp.
En film jag däremot skulle vilja se är: hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, har bara hört bra saker om den, nackdelen idag… man ska sitta i en bio salong för att se den, och det är inte mitt favvoställe att vara på. Högt ljud, osköna stolar och har man otur (läs: heter man Maria Lundmark Hällsten) så hamnar man bakom en 1.50 meters hög man med en halvmeters hög lyckoluva på sig, eller tvärtom, 2 meter hög och utan huvudprydnader.
Jaja, jag vet, det lät gnälligt 🙂 Det finns många som betalar för stämningen och visst kan jag hålla med om det, man skrattar förmodligen högre och längre då man är många som gör det.
Samtal från män leder oftare till en bokad läkartid jämfört med om kvinnor ringer 1177, detta hör jag precis nu, på nyheterna och innan dom sa något mer så tänkte jag genast att det beror väl på att dom låter mycket sjukare än dom kanske är, för ingen utredning har väl gjorts om att den där läkartiden faktiskt ledde till något mer än just bara en tid.
Ja, sen hör jag med ett halvt öra om deras teori, männen är mer rakt på sak då dom ska framföra deras sjukdomsbild eller förklara hur dom känner, än vad vi är. Kan jag också köpa, vi vet inte… det är lite luddigt, för egen del då jag ska förklara något är det jättesvårt, jag vet ju för fasen inte ens hur kroppen är uppbyggd eller att jag kan namnet på alla delar som sitter i kroppen, är glad att jag vet vart hjärtat sitter… på ett ungefär…typ.
Tur att jag känner mig skapligt frisk nu då, så någon förklaring behöver jag inte komma med… precis idag. Nu tror jag att Winstone ska få komma ner och käka, sen går vi ut en sväng innan frukost. Önskar er alla en fin söndag!
Ordlös lördag, tema vitt:
Det är även en tävling så jag länkar till digital fotos hemsida: http://www.firstfoto.se/aktuellt-nummer/digitalfoto/
Och flera foton med vitt tema finns här. http://www.ordloslordag.se/
Så har Farmen dragit igång… igen, och jag vet egentligen inte varför jag sitter och ser på det, seriöst. Det är så tråkigt då den som snackar mest skit och lindar dom flesta runt sina fingrar för att sedan av-pollettera dom med ett dråpslag, är dom som tyvärr, brukar vinna.
Man kan tycka att det efter så många säsonger, kunde göras en ny version, där det till exempel skulle vara förbjudet att pakta, alla som snackar om andra deltagare och vilka som gissningsvis skulle göra si eller så, dom åker ut, med huvudet före… då kanske det skulle se lite eljest ut.
Det fattar man ju att det inte finns någon som kommer överens med alla, men så är det i det riktiga livet också, det är inget dom behöver ta upp och älta inför alla tv tittare, eller? Vissa uttalande som man hört redan nu, efter första veckan gör att man funderar vad dom tänker idag, då dom sitter och ser på programmet. Jaja, nu är det som det är, och jag väljer om jag vill se på det eller inte… jag vet, det vara bara en reflektion så här på lördags morgonen.
Jag pratade i telefon igår, med en bloggarkompis (som jag lärde känna på den andra sidan jag bloggade på förut), och vi surrade i nästan 2 timmar, fattar ni… då har man mycket att prata om 🙂 Hon är jättetrevlig och vi är nog rätt så lik varandra men absolut inte rakt av, men saker som händer i livet är vi aldrig ensamma om, även om det kanske kan kännas så, ibland, och då är det kul då man hittar någon att dela det med.
Jag såg en bit av en regnbåge igår, på promenad med Winstone, och jag lyckades få en bild på den då jag kom hem, men det heter inte regnbåge, det vet jag, men jag kommer inte ihåg vad det är, just nu. Ibland kan det synas bara en rund sak med regnbågens färger i och andra gånger är det som den här, en pelare rakt upp bara.
Apropå Winstone och promenader, så sa jag till Åke alldeles nyss, vad glad jag är att vi kastrerade honom, då vi gjorde det… det är ju nämligen en hanhund vi har på jobbet, och han ska lukta och pinka efter var femte meter, det är INTE kul, Winstone nöjer sig numer med att lyfta benet kanske 2-3 gånger på en 30 minuters sväng, alldeles lagom, om ni frågar mig.
Idag vet jag inte vad det blir… det får tiden utvisa, men alltid händer det väl något. Önskar er alla en fin lördag!
Var upp en sväng på Kvantum, och såg nåt jag inte sett förut… saffranste. Hm, förpackningen lockade och det ser gott ut.. .men kilopriset fick mig att backa och tänka att om jag är sugen på saffrans te, så kokar jag mig en Lipton och mortlar sönder ett korn saffran, det blir nog billigare, bökigare dock.
Gammeldags skafferi i all ära, men det är inte kul då det är minus grader ute, för då sjunker temperaturen i skafferiet så öppnar man dörren dit, så gäller det att veta vad du ska ha, så du snabbt kan slänga igen dörren, jag gissar på en temp mellan 2-5 grader, och skafferiet är större än kylskåpet.
Noterade även igår, att dom två lådorna som är under skafferiet, drar kallt som sjutton då man öppnar dom, tur att det är Åke som sitter på den sidan av bordet, hm… kanske därför han får rysningar vid matbordet och känner sig hurven och frysen 🙂
Skall också infoga att ventilen längst upp i skafferiet är övertäckt… men vad hjälpte det?
Jag och Tina var ut en sväng i förrgår, vi shoppade loss på Maxi, sedan Sängjätten och Jysk. Avslutade rundan inne på Elkedjan, det finns ju så många fina lampor… hittade en som jag undrar om Theresé skulle ha gillat, i deras nya hus, dom håller på med? Den där i koppar… tänkte jag på.
Lite roligt var det också då vi var in på Sängjätten där Tina undrade över en ny bäddmadrass, och hon ville kika på en hård sådan, fick till svar att det fanns inga såna madrasser. Vi åkte vidare på Jysk och där kom det en tjej och frågade om hon behövde hjälp, ja, en bäddmadrass, funderar jag på, säger Tina och får genast frågan om hon vill ha en hård eller en mjuk madrass, ja där ser man, vilka svar man kan få. Är det därför man ska yrka på one second opinion, månntro?
Vi körde dagens fråga i tisdags… på jobbet, och chefen ville veta varför det är så kallt. Mja, det fick vi svar på, det är ett högtryck som parkerat sig över Skandinavien och det ger kyla ifrån sig. Men sen fick vi svar på ännu fler saker som stod under det sökordet, varför näsorna rinner då det är kallt ute, och det beror på att kylan torkar ut våra slemhinnor och då sätter det igång en försvarsmekanism som ska hålla dom fuktiga, och då rinner snoret. Sedan undrade någon om det är +-0 grader ute, och det blir dubbelt så kallt, hur kallt är det då?
Ja, 0 grader, tydligen, för 0x2 = 0… typ 🙂
Haha… jaja, onödigt vetande, måhända, men roligt ändå 🙂
Nu ska jag ut med lille Winstone så man får sätta igång med den här dagen, Nicco har precis åkt iväg till skolan och jag är klädd och klar för en ny dag, ha en fin fredag, allihop!
Undrar om det är Winstone som är liten… eller om det är katten som är stor??? Hm…
Jag blev bjuden på kaffe uppe hos bloggkompisen Helena, i förrgår, och som vanligt har vi mycket att prata om, tiden flyger iväg då man sitter där. Mycket snack den dagen om hur barn och ungdomar har det idag… och det är nog så att man kan bli lite mörkrädd då man tänker tillbaka på hur det en dag såg ut, och jämför med idag.
Mycket av respekt har försvunnit, på nätet hängs den ena efter den andra ut, till allmän beskådan, många tror att dom känner en människa på grund av att dom sett eller hört talas om den på en av alla sajter som finns, men en bekant… är långt ifrån en riktig vän, och på nätet kan man hitta på många olika historier.
Frågan är ju vart man ska börja, är det föräldrarna… eller vilket ansvar tar skolan, betänk också att många unga inte har föräldrar som bryr sig, vem tar då hand om dom? Andra har engagerande föräldrar, men bara för att dom fött ett barn, innebär inte att dom har dom rätta verktygen att fostra dom på ett korrekt sätt.
Och hur ska dom veta det? Jag tror på att vara konsekvent, men… om en sak du gör, inte funkar, då måste man också vara beredd att byta taktik, annars står du kvar på samma ställe och trampar. Jättesvårt att veta, faktiskt, och inget barn/ungdom, är den andre lik, och detsamma gäller oss vuxna. Ja, något att fundera över, och många frågor man skulle vilja ha svar på.
En sak jag skulle vilja veta är vad som hände här:
Eller jag vet nog svaret på den… det blev en vinter efter sommaren och hösten, trots allt, och även om snön bara är fotknölshög, så finns den där och mer lär det bli. Nu är det väl kylan man får börja klaga över istället, men det vet vi allihop, det blir sällan som man skulle önska, och när våren kommer har man ändå känslan av att vintern kom och gick i ett svep.
Idag är det möte på jobbet så jag börjar en timme tidigare, så jag ska väl sätta igång nu då, om jag ska få något gjort innan dess. Hoppas på en fin torsdag för er!
Såg något på FB om finlandsfärjan, att det på 70-talet hade kostat 50:- att åka över, ja det vet jag inget om, däremot vet jag att man betalade 10:- i början på 80-talet, för en resa över och ibland delades det ut gratis resor… det var billigt det 🙂
Och på tal om Finland så pratade vi lite lätt om det i förrgår då gänget från jobbet var här. Vilka godis sorter som var standard… kommer ni ihåg plåtburkarna med hårda ananasgodisar, platta runda med hål i mitten?
Eller dom där fruit of the loom, tjärtabletterna och all laktrits. Ja, nu idag finns väl det mesta att hitta på Ica, dock kanske inte plåtburkarna med hårda godiset i. Lite tråkigt faktiskt… det var ju som speciellt, då man inte fick tag i dom där grejerna utan att åka över eller lägga in en beställning av någon annan som tog båten.
Det här har jag säkert skrivit om förut, minnet är inte så bra, men jag tar det igen… så ni som redan läst, kan stänga ner nu 🙂
Mina föräldrar, lillebror Lars och jag, åkte över till Finland någon gång där runt -76. Jag var väl en 9 år då. Pappa hade kostat på och vi tog in på hotell Waskia och där bokade han in poolen så vi skulle få ha den helt själva på kvällen.
Men dessförinnan gjorde vi ju naturligtvis en sväng inne i Wasa, där det shoppades diverse saker. Jag hittade en JÄTTE kam, den var cool och jag hade inte skådat en värre, större sak förut, den ville jag ha och visa mina kompisar därhemma, och den fick jag.
Tillbaka på hotellet, vi åt middag och sedan laddade vi för nergången till bassängen. Jag plockar upp kammen och beundrar den, sätter den i mitt då, rätt så långa hår, drar kammen längst ner till topparna och… tadaaa… rullar upp kammen med håret runt om, ända upp till skalpen… vad tror ni händer?
Den fastnar ju, seriöst… vad tänkte jag??? Det blir stor uppståndelse och vad ska vi göra, vi har ju dessutom lite tidspress. Pappa säger att jag får välja, kammen får sitta kvar… nä, han kan klippa av håret… nä, så då återstår bara att bryta av min fina stora kam, vilket han då får göra, och det var det det. Vi fick bada, och jag fick åka hem utan kam, men jag överlevde förlusten, jag hade ändå med mig dom två bitar som blev kvar, och med en lärdom extra i bagaget… rulla ALDRIG upp håret med en kam.
Önskar er alla en fin onsdag!
Kändes att bli en lång dag igår trots att tiden gick fort. Hm… hur stämmer den matematiken? Man brukar ju säga att tiden går fort då man har roligt, och det är sant, men då jag tänker på vad jag hann med efter dom åkt, gänget från jobbet som var här och fikade och då vi käkat middagen, så fattar jag inte hur dagens timmar räckte till…
Jag fick julen undanstökad, det sista tog jag in på Winstones sista sväng ute, det var polaren på bron, som blev av med sin tomteluva och julkransen som hängde på dörren åkte bort, det absolut sista jag har kvar nu… som jag är medveten om, är julkulorna ute i tallen.
Granen är tömd och bortburen, gardinerna i köket, matrummet och tv rummet är bytt, samt uppe i Niccos kök. Hade dock inte så många tomtar utplacerade, det är därför jag inte med 100 procents säkerhet kan säga att ALLT är borta, det känner ni väl igen, rätt var det är, om en månad, så noterar man att det hänger en tomte på ett undanskymt ställe, en sån där som man inte sett, förrän den plötsligt poppar upp på det konstigaste stället.
Jag bar ner 2 nya tavlor, även dessa målade av Jean Ragnar, och dom får pryda sin plats i matrummet. Sa ju tidigare att vi har så många tavlor att man får byta ut dom, lite då och då, kul med förnyelse och att få se nya motiv med jämna mellanrum.
Mindre roligt var det dock då jag nåddes av nyheten att min farbror Ossian, lämnat oss igår. Jag slogs av tanken man hade då man var liten… så där i skarven då man plötsligt fick veta att någon kunde dö, och man inte kunde förstå att det en dag, skulle bo någon annan i huset där min farmor och farfar bodde, eller i min mormors lägenhet, man skulle aldrig mer få se sin morfar, sitta på hans egenhändigt snickrade altan… utan helt plötsligt skulle någon annan sitta där.
Lika konstigt är det fortfarande, faktiskt, då jag hälsar på mamma, jag kan aldrig låta bli att vända på huvudet och titta på pappas parkeringsplats, fast jag vet ju att hans bil inte står där längre, det är någon annan som har den platsen nu… och det vill man som inte släppa. Man trodde en gång, att allting alltid skulle fortsätta vara och se ut som det alltid gjort, men så är det ju inte, och det vet vi ju allihop idag, som barn, var man lyckligt ovetandes.
Men det är också som man så vackert säger, livet går vidare, tror det eller ej, man lär sig något på vägen, man minns dom som satt sina avtryck i hjärtat och där kommer dom att finnas kvar, för evigt. Och så här minns jag min farbror:
Alltid med ett leende på läpparna… en rolig underfundig människa, med en massa påhitt i bakfickan… du är och kommer alltid att vara saknad, Osse!
Önskar er alla en fin tisdag!
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 56
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste kommentarerna