Med risk att bli skjuten…

Av , , Bli först att kommentera 11

Det största äventyret, hänger vi med i, på lördagarna och det hjälps inte, min favvo är Wassberg, han vet nog en hel del, och jag hoppas han hänger med till slutet. I lördags var dom ju på gränsen till Canada, och där råder speciella lagar.

Man fick inte ens knacka på i ett hus, utan att faktiskt riskera att bli skjuten… ehh, ja ok, det låter ju gästvänligt. Man ska stå ute på gatan (nu fanns det ingen gata just där dom var, men ändå) och gapa och skrika istället. Och hoppas att någon hör dig.

Njae, då tycker jag nog att vi har det bättre här. Men så läste jag på vk.se att det varit en del inbrott här i Umeå, där förövarna helt sonika känt på dörrarna, och var det olåst så smög dom in och tog det som låg närmast dörren.

Det där har vi ju hört talas om förut… men så läste jag en del av kommentarerna runt den där artikeln och det står att man MÅSTE ha dörren låst, oavsett vilken tid på dygnet det är, och om du är hemma eller borta, detta säger försäkringsbolagen. Och någon slängde iväg med ett: Typ, det VET ni att dörren ska vara låst, skyll er själva annars!

Hm… men är det inte så att vi ALLA VET, att vi inte har rätt att gå in objudna i någons lägenhet eller hus och ta det första man hittar? Det om något, är väl straffbart. Och såna här gånger, önskar jag faktiskt att det vore lagligt att rigga en fälla, om man ville, så den som kom in här, fastnade i råttfällan eller annat, men det vet vi också, så får man inte göra…

Nå, jag har numer gått över till att hålla dörren låst, även då jag är hemma, dock inte då vi är hemma allihop… och som sagt, med en Winstone i huset, så smyger INGEN in, ohörd, och går jag ut med honom och Nicco är hemma och Åke ligger och vilar på soffan (notera att jag inte skrev sover), så låser jag dörren, även då, eftersom dom förmodligen inte hör om någon kommer in, objuden.

För att snabbt återgå till programmet vi såg i lördags, och om ni såg på det… så kan jag informera om att vägen dom hittade igen och gick efter, den där som var en lerstig mitt ute i ingenstanslandet, så, mina vänner, såg det ut då vi körde vilse med bussen nere i Sundsvall… och den vägen tog ju dessutom slut, rätt var det var, jodå, det var en resa att minnas det 🙂

Nu ska jag väcka upp katterna, bädda sängen och diska, sedan blir det utgång med vaktis… ja, Winstone alltså. Önskar er en fin måndag!

027 028

Jag kör ”oldstyle”

Av , , 3 kommentarer 8

Ja jag är tjurig och har kvar allt julpynt, tänkte köra ”oldstyle” och plocka bort det imorgon… tjugonde Knut, då ska julen ut. Men det är också för att jag har bjudit hem mina arbetskollegor samt chefen på en fika på eftermiddagen imorgon, och hade lovat att julen skulle vara kvar till dess, fast jag är lite less… faktiskt.

Så då vet jag vad jag har att göra imorgon kväll, med andra ord… usch!

Såg på FB igår att kusin Gunnar, tänkte försöka sig på ett paltkoma hemma hos sina föräldrar, jag kom då osökt att tänka på farmors paltar, som hon gjorde, inte bara stora i storleken utan även med stor omsorg, och dom uppskattades av alla.

Även av min kusin Johan, som klämde i sig 5 stycken rakt upp och ner. Nu ska jag säga att jag har för mig att det var 8 stycken, men jag hejdar mig där och säger 5 istället, låter mer överkomligt men jag ska inte sätta en slant på att det ”bara” var 5. Nå, jag vet att han fick jätteont i magen efteråt och hade lite svårt att röra sig, men ändå hade han en förnöjsam min över ansiktet, ja, han gillade farmors paltar, han med 🙂

Själv vet jag aldrig att jag ätit fler än 2, det är alldeles tillräckligt. Roligt också att paltarna äts på olika sätt. Min lillebror hade sirap till (fråga mig inte vart det kom ifrån), jag vill ha lingonsylt och fläsk vid sidan om, smör går också hem, Åke äter utan sylt, och pappa skulle alltid doppa paltbitarna i flottet efter det stekta fläsket. Finns säkert fler sätt dom äts på… som inte framkommer här.

Någon palt blir det dock inte här ikväll, utan det blir en riktig söndagsmiddag, entrecote och hasselbackspotatis står det på matsedeln, och bearnaisesås till, förstås. Nu en fråga, bara så där, apropå mat och att dom faktiskt letar deltagare här i Umeå, till programmet halv åtta hos mig, vad skulle ni bjuda på, om ni skulle vara med där?

Jag har frågat Åke flera gånger och han har hittills inte klämt fram ett enda svar, inte en förrätt, inte ett huvudmål och inte heller någon efterrätt, hm…

Fast det är inte tvärenkelt heller, att komma på något som skulle gå hem. Grytor är ju lättast att göra, men oftast inget man bjuder ”finfolke” på, det ska väl helst vara något grillat, med perfektion, och där stöp ju jag med en gång. Men jag kanske skulle kunna bjuda på små vårrullar, alá Maria, till förrätt, se, där fick jag då till en sak på menyn 😀

Jaja, jag tänker inte söka om att få vara med där, men man kan ju tänka tanken, bara för att det är kul. Önskar er alla en fin vit söndag (vit=snö).

007 032

Vad skulle hända???

Av , , 4 kommentarer 13

Gick på affären i förmiddags… HP:s, tvärsöver vägen. Utanför fanns en skylt som utlovade billiga köksägg. Nu kan jag inte låta bli (igen) att undra vad som händer om jag skulle trotsa lagarna och käka dessa köksägg i matrummet… eller tv rummet, hm…

Eller, gud förbjude om man råkar knäcka ett frukostägg till middag… vad kan då hända?

Det finns ju till och EKO ägg, kan ni tänka:

imagesCAI8ZF42Men dom vet jag inte om jag törs köpa… det låter ju nästan som om dom kan var tomma, knacka på ett och lyssna, HOHOOO… moahaha… nu har jag varit rolig och kan gå i säng.

Nytt spännande program

Av , , 1 kommentar 12

Jo jag tog mig hem igår, men det kändes osäkert en kort stund därnere på Vasaplan. Det är ju evigheter sedan jag åkte buss, så först fattade jag inte varför bussen inte körde ut på vasaplan utan svängde in mellan gamla Spegeln och Mimerskolan, nå, det var ju en hållplats där men inget jag hade tänkt på.

Sen gick jag till den plats där jag visste att 1:an och 7:an utgår ifrån… men det gjorde den ju naturligtvis inte numer, utan jag fick gå längre ner, fast jag hittade då rätt. Väntade lagom länge på bussen så fingrarna hann frysa sig till pinnar sen kom den.

När det så var dags att åka så ville inte bussen… chauffören gasade men inget hände, det pös luft ur bakdörrarna så det lät som en cappucino maskin, han öppnade dörrarna, gasade upp… och stod still, detta fortsatte så pass länge att jag började fundera på vad jag skulle hitta på att göra nere på stan i väntan på nästa buss… men så plötsligt, rycker det till så det var whiplash varning och vi åker iväg.

Gick sedan uppifrån Hedlunda och hem, och den lilla biten kändes lång då det blåste så förbenat. Men hem kom jag, och värme fanns det i huset så vad var det sak, egentligen 🙂

Kollade in tv tablån på tv.nu igår kväll och tvärt så trodde jag att nu jäklar ska det börja ett nytt program på tv, eller vad tror ni om Fotvårdssyndarna?

Jaja, det var ju tur att jag kollade en extra gång och noterade att det var Förrådsfyndarna och inte fotvårdssyndarna, men det lät väldigt lika 😀 dock kanske inte sååå spännande.

Hade precis ett litet samtal om hur lite snö det nu kom igår trots att det snöade hela dagen, det var ju bara snöflister, så höjer jag blicken och noterar lapphandskar utanför fönstret… så nu har kanske vintern kommit ändå. Men vad jag saknar mest är solen och den blå himlen, nackdelen med vinter och sol är att det oftast brukar innebära kyla istället. Nå, vad det än må bli av det här så kommer det i alla fall inte bli en speciellt lång vinter. Önskar er en fin lördag!

 

 

 

Rivstart…

Av , , 2 kommentarer 14

Vilken rivstart på morgonen!!!

DSC04710Foto: Niccolina Hällsten

 

Eller….nja, ingen rivstart med Jeepen i alla fall. Fick inte upp förardörren, knappen hade frusit fast. Runt på andra sidan, tar i det jag har och se, dörren gick upp.

Klättrar över allt elände och startar bilen, ser då att det blinkar att passagerardörren är öppen *STORSUCK*. Sparkar upp förardörren, går ju lätt då man har nåt att putta med, springer runt på andra sidan och försöker stänga dörren, men den vill inte, den studsar bara tillbaka upp igen.

Jag kliar mig i huvudet, en nanosekund senare tar jag motorvärmarsladden och trär in den genom dörrhandtaget på insidan, och planerar att knyta fast den runt något hållbart…. ja… JAG VET, jag är inte laglig alltjämt.

Men så ska jag ju dit och fippla i låset med mina stelfrusna fingrar och lyckas med konst stycket att låsa fast nån jädrans järnpinne så dörren står ut typ 15 centimeter, jamen det är ju JÄTTEBRA!!!

Jag inser då, i alla fall, att jag kan inte köra så där, dessutom måste jag ju lämna bildörren olåst då jag kommer fram på jobbet, och inte för att vi har något av värde i den bilen, men strömmen skulle ta slut, eftersom innerbelysningen inte slocknar. Jag ringer Åke för att få tips men då tiden tickar och jag har ett arbete som väntar så ger jag upp och ringer taxi, kommer på jobbet 190 kronor fattigare, men enbart 10 minuter försent, så…

Nåja, det är ju inte alla som får åka taxi till jobbet… eller hur 🙂 Och nu är det snart helg så Jeepen ska få tillbringa någon dag i garaget, för upptining…slutet gott, allting gott! (fast jag är ju inte hemma… än)

Dom som hatar…

Av , , 6 kommentarer 15

Läste om detta med näthat… och vad människor kan ta sig till då dom inte får sin vilja igenom eller då det inte går åt det håll, som dom vill.

Jag hamnade själv, mitt i elden för ett tag sedan, helt, totalt oförskyllt, och jag vet än idag inte varför, däremot kan jag förstå, eftersom människan som var en stor del i hur allt började, mår inte bra… och efter en hel del snack med den personen, både via telefonsamtal, och på FB samt med meddelande funktionen dom hade på den sidan, så förstod jag att detta handlar om en människa som i grund och botten är fruktansvärt olycklig.

Söker hela tiden bekräftelse och vill vara navet i alla hjul, i hela världen. H*n blev mer och mer på, ville att man skulle visa, ständigt och jämnt att man fanns där och att man lyssnade, råkade man, gud förbjude, glömma att svara på en fråga som man sagt att man skulle göra, då var man inte vatten värt.

Det börjades kasta skit och till slut kändes det som om man var tvungen att börja med att buga, bocka, niga och tacka, helst också be om förlåtelse för nåt man inte visste att man varit inblandad i… ja vad säger man???

Detta urartade totalt, och jag sa ifrån att nu fick det vara bra, jag var less på allt skit och där trodde då jag att det skulle vara färdigt… men icket. H*n fortsätter än, som jag har förstått det, och det även efter att jag sagt upp min användare på den sidan, allt för dennes person skull (faktiskt), men nej, det ska fortsättas att nötas och jag antar att det beror på att denna människa inte vill att det ska komma ut, vem det var som satte igång allt, och vem det var som höll i alla trådarna.

Jag förstod också rätt snart varför h*n var så orolig över att jag skulle prata med andra medlemmar, om våra samtal… men varför då??? Jag fattade först inte varför h*n sa det till mig från början, jag tyckte ju att det vi pratar om på tu man hand, det stannar ju mellan oss. Det reagerade h*n över, lät förvånad… precis som om det vore kutym att snacka vidare med andra.

Men som sagt, idag vet jag svaret på det, h*n hade snackat med dom andra, och hittat på historier den ena värre än den andra. H*n hade också mage att skylla på flera andra personer, att det var dom som startat ett krig mot mig… jamen snälla, jag trodde inte en sekund på det och det gör jag inte idag heller. Och det som satte spiken i den kistan var att minuter efter att h*n skrev på FB om att vi skulle fortsätta vara vänner så plockar h*n bort mig och dagen efter skriver h*n skit om mig, på andras kommentarsfält.

Dessförinnan hann hon också kasta ur sig att JAG, hade valt gäng… ehhh ok, och sedan ett varsågod, så i din värld får inte jag välja mina vänner, med andra ord, och man kan alltså INTE, vara vän med alla, var bland det sista jag skrev till h*n.

Nå, detta lilla så kallade krig, sätter inga spår hos mig, jag är ledsen (om du nu läser detta) men som jag skrev, jag är fel människa att bråka med, jag står stadigt med bägge fötterna på jorden och det ska mer till, än en liten råtta att få mig att vackla.

Jag vet ju nämligen vad sanningen är, sedan är jag stark i min tro på mina ”äkta” vänner, och dom finns här, och jag vet att dom tror på mig. Sånt beteende som var därinne hittar man i sandlådan, kastar hinkar och spadar och hot om att man inte ska leka tillsammans, någonsin, hahaa… jaja, så var det faktiskt 🙂

Men om nu detta hade handlat om en tonåring/ar… ja, då vet jag idag, vad näthat är, och att några inte fixar det, och vad grymma vissa människor kan vara… bara för att dom kan. Skillnaden i detta fall är att jag, även där, precis som här i vk bloggen, står med mitt riktiga namn, och det tycker jag borde säga en hel del. Och med det sagt menar jag nu inte heller att man inte får vara anonym, men visst är det ju lättare som anonym att vräka ur sig saker som man sedan kommer undan med, ingen vet ju vem du är.

Jag hittade en fin text på FB som jag kopierat, tyckte den var huvudet på spiken:

1497450_569010556509840_48894926_n

Men sen fick jag faktiskt ett brev också, från en annan sann vän, med dessa rader:

004

Dom stämmer ju också in. Sen diskuterade jag och den vännen om just detta med kloka ord, det är svårt att säga någonting som stämmer in på alla, det går inte, men man får tolka efter sitt eget huvud och försöka se det från den bättre sidan. Alla meningar stämmer ju in, men kanske inte varje dag på året eller för all del, kanske inte heller alla ord tillsammans. Nu har jag skrivit av mig detta och kommer att lägga detta bakom mig och gå vidare… precis som vanligt 🙂

Önskar er alla en toppen fredag!

 

Den perfekt presenten/julklappen

Av , , Bli först att kommentera 13

Nu ska jag berätta om den ”perfekta” presenten/julklappen. Den hittade jag i en katalog som visades upp av en tjej som plingade på och sålde saker från Pandaklubben eller om det nu var ett jultidningsförlag, nå…

Den var så bra tyckte jag att jag beställde 3 stycken, för jag visste att vi säkert skulle på glöggprovning till familjen Jonsson, bra gå bort present. Sedan en till familjen Frank/Brändström, om vi nu skulle fira nyår där, och slutligen en till familjen Hällsten-Söderberg. Detta var presenten:

005

Fin va… och med lite läsning och bilder, och kolla in tipset på den ugnstekta falukorven, Åke tyckte att man gott och väl skulle kunna byta ut spaghettin till spritsad ungs gratinerad potatismos, och det köper jag alla gånger 🙂

008

Jonssons var då dom första att få den. Brälla och Lena fick också se den och det blev ett litet förhör där om vart jag köpt den.. om jag köpt fler än en osv. Jag svarade kallt att jag köpt en till, som Theresé skulle få.

Ja, så blev det julklappsutdelning då Theresé och Sally kom hit, jag fick en klapp av dom och gissa vad… jag kunde ta igen, redan innan jag öppnat den, vad paketet innehöll, vad tror ni?

Jomen givetvis samma kalender som jag gett åt dom 🙂

Och slutligen så fick då Brälla och Lena sin kalender, och alla var nöjda och glada. Nu köpte jag ingen åt oss själva, jag gillar inte almanackor, så där generellt, men nu har jag faktisk spikat upp en krok i köket och där pryder den nu sin plats 😀

Ännu en perfekt present (nä fler än en) fick jag ju av Tina igår, inköpt i Spanien… kolla in Vodkorna:

023

Och jag som använder svampar då jag diskar, fick en som är ergonomiskt utformad och kommer att passa min hand perfekt. En orange trasa… hon vet att jag diggar orange och slutligen special edition, nya smaker av Anton Berghs små sprit/chokladflaskor… tack Tina, allt det satt som en schmäck 🙂

Nu är det jobbardags och guess what.. . snart helg igen. Ha en fin torsdag!

014 016

 

 

Gammal kotlett reas ut

Av , , 2 kommentarer 6

Återigen ett erbjudande, som jag inte kan låta bli att haka upp mig på:

Foto1200

Varför skriver man att det är färsk kotlett? Skriv gammal och ingen köper den, men skriv sådär och jag undrar om det är så att då det inte står gammal eller färsk… då är det något lurt. Att varorna ska vara färska, tar jag för givet… jag tror att detta enbart är ett försäljningssätt. Färsk… säljer, likaså, super, mega, fräsch, så är det bara.

Hon slängs ur i farten…

Av , , Bli först att kommentera 11

Åke och Theresé tillbringade ju en stund i källaren under julen, letandes efter små fynd sådär. Dom hittade ännu en trätavla gjord av Jean Ragnar, och prismärkt för 2.50.

009

Theresé, Anders och Sally passade på att åka ut till honom där under mellandagarna och hon visade Jean Ragnar ett kort på tomten. Han hade rynkat på ögonbrynen och sagt något i stil med: Men fy, har jag gjort den där, sedan berättade Theresé att han ”bara” skulle ha 2.50 för den. Va, sa han… 2:50… det var dyrt, tyckte han. 😀

Apropå källaren nu då, så satt jag här i godan ro, igår kväll, Nicco var uppe hos sig och Åke ute på bron… friskluft, ni vet. Så smäller det till ordentligt och jag ser en bild framför mig hur Nicco fått snurr på hennes kontorstol, hon slängs ur den i farten och stolen skjuter iväg över rumsgolvet och åker rätt in i spegelväggen, typ, sen blir det tyst.

Jag tar mobilen och slår snabbnumret dit upp, hon svarar… vad hände, frågade jag? Ehhh, ingenting svarade hon. Men det lät ju sa jag. Ja, jag hörde det, sa hon, men det kom inte här uppifrån i alla fall.

Åke kom in och jag frågade honom om han staplat upp någonting i källaren som nu skulle ha kunnat tippa omkull. Nä, det trodde han inte men gick ner för att kolla. Sedan gjorde vi en snabb felsökning här men hittade ingenting.

Nu är ju skillnaden mellan att bo i hus och lägenhet, just den att om det låter något i ett hus… då är det något som har hänt, i ditt hus. Låter det i en lägenhet, kan det lika gärna vara grannen som lever om.

Och för att klargöra hur högt det nu hade låtit ska ni veta att om Åke till exempel, är därnere i källaren med en stängd dörr, så får jag busvissla allt jag har i källartrappen för att han ska höra nåt, då förstår ni att det lät, då Nicco hörde ljudet dit upp.

Nå, jag travade ner i källaren och tog första dörren in i tvättstugan, där var allt lika kaotiskt som vanligt men ingenting utöver det vanliga, så att säga… vidare in i pannrummet och se, där noterar jag att skåpluckan till värmepannan, som är drygt en meter hög och ½ meter bred, gjord i plåt, sitter inte kvar där den ska, utan den har ramlat ner i cementgolvet så då förstod jag vart det metalliska ljudet kommit ifrån.

Berättade för Nicco att jag hittat källan till oljudet och det första hon sa var: Det är säkert pappa som har varit där… skulle inte förvåna mig. Och ja, han hade faktiskt gluttat in i skåpet tidigare, och förmodligen inte fått dit luckan som han skulle, problemet löst!

Idag ska jag hälsa på Tina, nyss hemkommen från soliga Spanien, och sen får vi se vad det blir, jag är då ledig i alla fall. Önskar er alla en fin onsdag!

Maria Lundmark Hällsten