Det är aldrig bara ett…

Igår hade Nicco tid på hälsocentralen, en del prover som skulle tas:

I väntrummet fick vi sällskap, en kille som sprang där fram och tillbaka, och en cigg i munnen hade han tydligen också (eller så var det Nicco som var framme och redigerade lite):

Sen åkte vi och hämtade mamma och Bosse och åkte på vaniljdrömmen så vi skulle få oss en lunch, men bråttom blev det, läkarbesöket som Nicco hade drog ju ut på tiden och jag var ju näste man/kvinna som skulle dit på min tid, 13.30.

Hann precis lämna av Nicco hemma och åka vidare, tillbaka till ruta ett. Började känna av lite ont i halsen, så det räcker ju aldrig med bara ett. Han konstaterade i alla fall benhinneinflammation i bägge benen, och förmodligen nerver i kläm som gör att jag har ont i fot, vad och baksida lår. Han skrev ut inflammations hämmande och sedan ska jag knapra Alvedon, och vara hemma resten av veckan.

Ja det var ju tur att det bestämdes igår, på kvällssidan började jag känna mig riktigt sjuk, och jag frös som en hund, då vi gick i säng. Trots att jag tagit Alvedon 1000mg vilket ju borde vara febernedsättande också, så vaknade jag flera gånger och det var som en ångbastu under täcket, men att lägga fram en fot eller ben, gick inte, då frös jag istället.

Och feber fick jag…inte konstigt att jag kände mig sjuk då. Har sovit urkasst, och varit vaken under 1½ timmes pass, och bara vridit och vänt, kan ju vara därför jag steg upp med huvudvärk.

Mycket smolk i bägaren nu, så här inför Niccos 16 års dag som infaller på lördag. Nu får vi se om vi kanske måste skjuta fram den eller om jag mot all förmodan, kvicknar till under morgondagen och känner mig pigg och rask.

Eloise har då i alla fall antagit sitt vanliga jag, syns ingenting om vad hon utsattes för på tisdagen:

Och Enya intog en konstig vilar ställning på pallen, med bakfoten uppe i fejjan, men det såg ut som om hon trivdes så där:

Hoppas på en fin dag för er alla!