Katter och hundar…och 1 igelkott

Dom fina dagarna fortsätter, snacka om en sommar som heter duga 😀 Sally har också fått en minnesvärd sommar, då pappa och kanske mamma med, byggt ihop en trädkoja till henne med rutschkanan som utväg, bilderna har Theresé Hällsten tagit:

1653941_10152222217532060_9209647073148510678_n 10013965_10152222215047060_9081329674571073691_n

Theresé skickade också en liten filmsnutt då Sally åker…jag kände igen tjutet då hon for utför.

Igår lämnade jag aldrig gården, förutom då jag tog en promenad med Winstone, han kom hem efter middagen och har haft en toppen helg i Ava, käkat blåbär och busat med kompisen Sol, Andys katt.

Apropå katt och hund…vi har pratat en del om just dom djuren, och är överens om att en arg, stridslysten katt, vill man inte ta en dust med. Jag och Winstone gick fridfullt däruppe vid Statoil, för 1½-2 månader sedan, han sprang och snusade i vägkanten (en nedlagd vägstump), och ungefär en meter innan så upptäckte jag en katt som låg på helspänn, gömd i hög gräset, alldeles vid kanten, hade Winstone fortsatt hade han kommit rätt på.

Jag stoppade genast hans framfart (han märkte ingenting), och sa lugnt, du Winstone, vi går här, så ledde jag över honom till andra sidan. Katten så inte alls glad ut, kraftigt byggd, nedfällda öron och med mord i blicken. Men den rörde inte en fena.

Sen, när jag kom hem började jag tänka att katten kanske var skadad, vem vet…så jag tog en tur förbi där och kollade, men den var borta, så förmodligen och förhoppningsvis, en ”vanlig” utekatt på span.

Igår då jag tog den där sista svängen med Winstone, så träffade vi plötsligt på en igelkott, utanför HP:s, den satt blickstilla, och den här gången såg Winstone den, och skulle absolut dit och lukta, men det fick han inte, jag vet nämligen att igelkottar kan bitas rätt så kraftigt, om dom vill.

Hade en kompis i min ungdom, som även hon var ute med sin hund och dom träffade på en kotte. Hon tyckte den var så gullig, knäböjde och höll fram fingret…skulle hon aldrig ha gjort, hon fick en igelkott om pekfingret som inte ville släppa taget, även fast hon i ren och skär skräck, ställde sig upp och började skaka på handen…jojo, så kan det gå 😀

Idag…närmare bestämt om 1½ timme, ska jag hämta upp Anna och vi ska ut till Smultronstället, ser ut att vara perfekt väder för det. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Foto0404 Foto0405

Foto0403

Maria Lundmark Hällsten