Jag tål kyla i vinter!

Det gick bara fint att få igen mina pengar för spriten (Fireball), dom öppnade inte ens korken, men å andra sidan, vem skulle slå över spriten och spara hemma, för att sedan dricka upp det som var kvar, då det ändå innehöll för mycket av en giftig vara? Mycket bökande för liten slant, nää, inte jag i alla fall.

Nu när jag då druckit av den där förgiftade saken som innehåller ett medel som bland annat hjälper flygplansvingarna att behållas isfria, och i kylarvätska, så antar jag att det inte kommer att frysa is i mitt hår, i vinter, inte heller kommer jag själv att frysa så mycket, haha…kanske därför jag tycker det är så varmt härinne, ja där ser man, inget ont som inte har något gott med sig 🙂

Idag har jag jobbat 4 år på samma ställe, kanske ska fira det med en godsak som jag kan åka dit och bjuda på, bara för att. Jag kommer så väl ihåg, första mötet, och då jag åkte hem, hade jag en anställning, bara så där, vad glad jag var.

Jag hade ju då en praktikplats, som jag hade hunnit vara på i en vecka, detta på en förskola och jag kände ju i benmärgen att det inte var ett jobb för mig. Det ska till en speciell typ av personer, för att fixa ett sånt jobb, det tror då jag på.

Vi är nog alla som har ett jobb man brinner för, gjorda för just det, och fixar man det inte, så har man nog inte hamnat rätt, utan ska nog söka sig vidare för att hitta det där man känner extra för. Därför är det ju också idag helt åt skogen att folk ska tvingas söka x antal jobb, för att vara aktiva i sitt sökande, javisst…men om dom jobben inte finns då?

Det är verkligen ett dilemma, hamnar jag någon gång i framtiden i den karusellen, kommer jag att söka random, hjärtspecialist, hjärnkirurg, veterinär, ja allt, och i slutändan framstå som rätt så korkad eftersom jag inte har utbildning för något av det, utan det enda som händer är att jag stjäl tid av dom som sitter och går igenom ansökningarna, så man får väl börja med att skriva att man inte alls, är kvalificerad för just det jobbet, men att man ändå är tvingad att söka.

Ja fy för den lede, men jag är inte där nu, och man kan alltid hoppas att det kommer att ändras i framtiden. Synd att det ändå blivit som det är idag, för 25 år sedan, blev man ju uppmanad att knalla in på en affär eller ett företag och bara fråga om dom hade ett jobb att erbjuda, har inte hört talas om att det funkar så, idag.

Däremot finns det ju bemanningsföretag, dit man kan vända sig och göra en intresseanmälan, inte riktigt samma sak men täcker ändå upp rätt så bra.

Nåja, nu ska jag ut med vovven, in i dimman, vill säga, ser rätt tjockt ut, på vår gata i stan. Önskar er alla en fin tisdag!