Det går framåt…

Mitt första möte eller handhavande med en dator, hade jag då jag var 15 år och gjorde min pryo på Rune Johanssons marknad, på Haga. Där blev jag snabbt insatt i hur man lade in kunder som hyrde filmer och hur man sedan tog bort filmerna som återlämnades. Min SO lärare (minns inte namnet just nu) kom förbi och imponerades av mitt hanterande av datorn, som om jag aldrig gjort något annat.

Men…det var nog inte så jädrans svårt som man kunde tro. Och hur snabbt har inte tekniken gått framåt. Internet skulle dröja x antal år till, innan jag ens hörde talas. Jag gjorde också en praktik på gamla Lantmännen (numer Granngården), och dom hade hela sitt lagersaldo inne på datorn. Där fick man också kika in, om det var något man sökte. Till exempel priser, eller om varor fanns på andra ställen, att kunna ta hem.

Sen fick vi då internet, hemma, och Theresé fick sin första dator och kunde surfa ut på nätet. Helt otroligt, jag var lite rädd för det där. Trodde att datorn, typ kunde explodera eller ställa till med ett elände värre än döden. Fast sakta men säkert vande man sig med än det ena och än det andra. Nu sitter man här och knappar, söker info, anmäler sig till saker, betalar räkningar och allt vad det kan vara, helt otroligt.

Men man är ändå bara och rör i ytan på allt man säkert skulle kunna göra. Så världsvan är man ju inte…än. Detta hände sig för bara 3 veckor sedan.

Jag skrev ju in Pinterest.com, en kul hemsida med tips på roliga och annorlunda saker man kan göra. Så fick jag ett mejl från Theresé, i ämnesraden stod det, gå med mig i pinterest. Jag svarade henne snabbt, och precis då jag klickar på skicka, ser jag att det är Pinterest som avsändare, inte Theresé.

Men det hade redan gått iväg, trots att jag försökte klicka på alla knappar jag hann med. 2 nanosekunder senare, får jag ett mejl från Pinterest, i ämnesraden: Behöver du hjälp?  Haha, ja se där, vad trodde jag nu skulle hända, egentligen, varför försökte jag stoppa mejlet, skulle datorn ha fått eget liv och jag skulle hädanefter vara styrd av alla kommandon den skulle ge mig…njaeee, skulle inte tro det va. Hoppas på en fin lördag, för er alla!

019 021

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer

    • Maria Lundmark Hällsten (inläggsförfattare)

      Jag vet att folk alltid sa: Men det är ingen fara, inget kan gå sönder! Sen klicka jag på nåt, då jag praktiserade på Lantmännen, och *tjopp* började det blinka rött och det kom upp en fet text: ERROR, jag blev vettskrämd 😀

    • Maria Lundmark Hällsten (inläggsförfattare)

      Nu var det bara från ett rum jag fotade, men det rummet får nog göra den största förändringen, varje jul. Är det inte julgranar så är det gardiner till 2 fönster, varav ett större med balkongdörr, och sen är det belysning till höger och vänster. Och ska jag nu vara helt ärlig…så har jag slarvat bort mina köksgardiner, som jag absolut vill ha, så där sitter julgardinerna kvar, men det är inga tomtar på dom, så det funkar ändå 😀

Lämna ett svar till Lena i Wales Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten