Det finns hopp…

Jag tänker inte skriva att söndagen gled förbi utan att vi gjorde något, klart man gör nåt, hunden ska rastas, det ska diskas och lagas mat. Förra söndagen hade jag tänkt baka en äppelpaj och bjuda över mamma och Bosse, men det blev bara ett äppelinköp, sedan fick jag rycka in på jobbet.

Men igår fick jag användning av äpplena då jag fick göra pajen, mamma och Bosse kom hit och gjorde oss sällskap över en kopp kaffe. Vi pratade om min mormor, som spådde i kaffesumpen, och vi kunde ju inte låta bli att vända kopparna upp och ner, jag kikade sedan i min kopp och visst är det väl ett ankare, därnere 😀

Ankaret är en gammal symbol för hopp. I katakomberna från 200-talet kunde man se ankaret inristat på väggarna. Hm, ja där ser man, det kanske finns hopp om livet då, även i framtiden 😀

I övrigt är jag inte vidskeplig på nåt sätt, vet inte heller riktigt, på vad jag tro på, att ta dagen som den kommer är ju något väldigt simpelt, lätthanterligt och något jag tänker att många människor kanske ska göra, precis som ordspråket jag har på min blogg: Att oroa sig morgondagen, är att betala ränta för ett lån, man inte har.

Och vem tusan vill göra det, egentligen. Nä, då är det bättre att ta det som det kommer, men visst, man kan också leva med en viss tillförsikt och tänka framåt och vad som blir av ens handlingar. Oftast får ju val man gör, konsekvenser på ett eller annat sätt, och man vill ju gärna att det ska vara positiva sådana 😀

Önskar er alla en fin måndag!