Fåglar

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 mars 2015 kl 15:18, 24 kommentarer

Fototrissen med följande ämne: Fåglar, och då måste ju denna berguv, visas upp:

Fotograf är dock inte jag, denna gång, utan yngsta dottern Niccolina Lundmark Hällsten

Detta är berguven, the one and only, som greppade mamma i håret då hon var liten, just under 1 år, och hade tänkt ta med henne till boet, eller vart den nu skulle stoppa undan henne.

Min mormor, Sadura, sprang vid tillfället in och hämtade salongsgeväret och skulle knäppa uven, men den hann undan…den dagen, men inte dagen efter då den återigen svävade in på deras gård i jakt på byte, nu stod min morfar, Evert där, beredd, och han sköt, och träffade.

När min morfar levde så hängde den här i hans långsmala hall, och vart man än vred och vände sig så följde dessa röda ögon efter en, jag tyckte nog allt att den var lätt kuslig… faktiskt. Numer är den i mammas ägor, fast hon gillar den inte 😀

Och nu kommer ännu en lång historia, rörande en fågel, även denna, död (hm…kan det betyda nåt?)

Vilken cirkus det blev då jag, för snart 2 år sedan, skulle ta ut Winstone en sista sväng för dagen. Kommer in här på gården, han springer bort till fågelbadet, ta något från gräsmattan och vill först inte komma då jag ropar, men till slut så.

Han springer upp på trappan och tuggar frenetiskt på något. Ähhh säger Åke, det är en pinne. Jag plockar ut ”pinnen” ur munnen, tittar på den, men tycker nog det är en konstig pinne. Helt plötsligt ser jag att det är ben på den, är det en groda frågar Åke samtidigt som jag hurvas och slänger iväg, det ihop-torkade djuret.

Går upp och pratar med Nicco, om dagen, jag berättar om fyndet därnere och hon vill se vad det är för nåt.

Vi går ner, jag tar två pinnar och lyfter upp ”grodan”, vi står och skärskådar den och plötsligt får vi se vad det är för något… en liten fågelunge, åhhhh säger vi i munnen på varandra, det är en liten fågel.

Jamen hallå, snacka om att man kan ändra sig. Först håller man på kräkas över att man tar på, vad man tror är en torkad groda och sedan låter man som värsta babysnackaren då man ser att det är en död fågel, ojoj, vart är världen på väg. Fågel var förövrigt inte ett dugg gullig, den ser ut som en forntida fossil, eller dinosaurieunge, typ T-Rex:

Och jag avslutar med denna lilla fågel samling uppe i björken, Marja Granqvist, gissade på ett gäng sidensvansar, och det är ju mycket troligt, bilden togs i september, ifjol: