Somliga lär sig aldrig!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 oktober 2016 kl 07:50, Bli först att kommentera

5½ år i detta hus, och jag kan fortfarande inte trycka på rätt knapp då jag ska stänga av lyset i hallen, det är som förgjort. Så står jag där och stirrar, funderar, försöker tänka logiskt, jaaa, den där är det ju, den måste det vara, tänker jag, trycker och… nej, fel, nu stängdes lyset på bron.

Nå, tänker ni nu säkert, då borde hon ju göra tvärtom, nästa gång, jo, jag försöker, men jag har redan glömt bort hur jag tänkte förra gången, och det blir fel, inte bara 7 gånger av tio, utan tio av tio… 😀 Vad är oddsen för det?

Nu är jag klar hos tandläkaren…skönt, och förvånad blev jag på sista besöket, då jag skulle betala. Mja, skriv ut en faktura, sa jag, oviss om vad det skulle kunna gå lös på. Ja, sa hon i receptionen, det blir 230:- de här gången, say what? Nämen du, då betalar jag kontant, så slipper jag omaket att logga in på nån bank för att betala 😀 230:-, det kunde det ju få kosta varje gång, tycker jag.

Affärsliv hade ett litet reportage ute på nätet, om ombyggnationen på Ica Nära, Västerslätt, vårt så kallade HP:s, men visst är bilden lite missvisande:
Det där är ju en bild på kyrkan, bredvid affären, och titta, vår buss fick vara med på ett hörn 😀

Här är en som verkligen vill vara med på bild…eller visa vem som är the boss…eller bara ha någonstans att sitta 😀

Nu ska jag städa lite, sedan vara chaufför till Nicco som har praktik idag, samt tid hos tandläkaren. Det ska handlas lite inför helgen, så kanske man skulle ha planerat vad som ska ätas också, ja, det lär ge sig, dagen är redan igång och jag tar den som den kommer. Läste nåt om ett meteor regn som tydligen ska synas som mest ikväll, hoppas det är stjärnklart då, så man kan se nåt. Ha en fin fredag, allihop!

Ris med lite ros och sånt där…

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 oktober 2016 kl 08:14, Bli först att kommentera

Oj vilken spännande dag det blev på jobbet igår. Kvart över ett, for strömmen…Strax efter 19, kom den tillbaka. Ok, sa jag, så här levde dom ju förr i tiden, så vi lär ju fixa det här med. Fast, det blev en väldigt låång dag och väntan.

Ingen mikro, inget te vatten, ingen musik på radion, ingen tv, ingen varm middag, och rätt så ljudlöst, fast värst av allt, ljuset..man såg ju för tusan inte vad man gjorde 😀

Sen undrar jag vad den stackars kvartersvärden, tog vägen. Jag pratade med honom strax innan 14, då vi insett att strömmen bara var borta i lägenheten och inte på hela området, som vi trodde först. Han skulle bara fixa en grej och sedan komma, så fort som möjligt. han uttryckte oro över frys och kyl.

Klockan 17, smsade jag honom och frågade om han glömt bort oss…inget svar, så ringde jag dit…inget svar. Ringde växeln…dom hade stängt, men så fick jag tag i en jour som skickade ut Securitas, dom kom på en stund, fast dom kunde inte åtgärda problemet utan var tvungna att ringa Umeå Energi…dom kom på nån timme, men sen så blev det Halleluja moment då ljuset gick igång och vi levde upp en aning 😀

Men nu undrar jag hur kvartersvärden, känner sig, då han någon gång kommer på att han faktiskt glömde bort oss. Vaknade han i natt, kallsvettig och frågandes varför han vaknat med ett ryck, för att sedan komma ihåg att han hade något ogjort…paniken! Skulle då jag ha fått, i alla fall. Nåja, ingen är felfri och man kan sjabbla ibland, synd bara då det kan bli på bekostnad av andra. Nu gick det ju bra ändå, och ett tag tyckte vi allt att det var liiite spännande ändå 😀

Den här annonsen som jag såg på FB, ser väl också lite spännande ut, vad har Victoria gjort???

Jag klickade på den och se, det ser ut som Aftonbladet har skrivit nåt om henne och kungafamiljen, trovärdigt, mja, jag vet inte, är det verkligen Aftonbladet, jag är tveksam, faktiskt.

Och se, vilken fruktansvärd grej hon håller på med:

Alltså NEJ, detta är en bluff annons, så det bara sprutar om det. Hon skulle aldrig ge ut ett sånt här dåligt tips till allmänheten. Det fattar ni väl…det finns ingen frukt i världen som skulle kunna orsaka en viktnedgång på 3 kilo/vecka, utan motprestationer…ALDRIG. Dessutom, är det ingen sund viktnedgång…½ kilo på en vecka, är ok, inte 3, och absolut inte 26 kilo på en månad, som det stod att vissa andra gått ner. LÖGNER!!!

Så där ja, då har jag risat lite och även rosat en del, och nöjer mig med detta inlägg, för idag. Ha det gott, allihop!

Never ever, jag ändrar mig icke, eller…

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 oktober 2016 kl 07:55, 4 kommentarer

Till alla er nu, som inte redan fått höra, så kan jag tala om att våra stjärntecken, har ändrats, datum för när dom infaller och ett nytt stjärntecken, Ormbäraren, har tillkommit. Nicco kom hem från Stockholm i måndags, och talade om vad hon fått veta.

Första tanken var ju, ALDRIG, jag är Tvilling och född i detta tecken, så jag kommer att fortsätta vara det. Fast sedan har jag läst på lite, om stjärntecknen, och jag är då Oxe, det värsta eller bästa är att dess egenskaper, stämmer rätt så väl, in på mig, faktiskt.

Bilder hittade HÄR

Sedan tänkte jag så här, visst är vi bra inskränkta ibland, näää, så här har det alltid varit och så här ska allting förbli. Vi som växte upp med att säga negerboll, kommer alltid att säga det också…men…här, när det handlar just om negerboll, så finns det ju människor som blir sårade av detta så varför ska man då ihärdigt, hänga kvar i det gamla, det handlar ju för f-n bara om namnet på en godbit??? Dessutom, med facit i hand, man för vidare sitt arv och hur man säger om vissa saker, varför ska man lära sina barn och barnbarn, någonting som får andra att må dåligt?

Jamen, säger nu någon, varför får man säga vitlök då? Och då undrar jag, vem… i hela helv…världen, har någonsin förknippat vitlök med en människa? Detta är bara ett jättedåligt argument till att få fortsätta framhärda, att det som varit, kommer att förbli.

Det var år sedan jag hörde någon överhuvudtaget säga, glasögonorm, varför då? Det sa vi ju då vi var små…känns det löjligt kanske? Eller är det för att glasögon idag, också kan betraktas som ett smycke, det är snyggt!

Så tänkte jag vidare, jag säger Statoil, skulle inte falla mig in att säga nåt jäkla Circle K, det låter ju knäppt, och än värre, Åke, säger varken Statoil eller det sistnämnda, han kör med Esso. Oj, vilket dilemma, detta blev. Och Nicco som växer upp i det här, hur tusan ska hon veta vad vi pratar om?

Att stämma träff med henne nere på stan, kan vara svårt. Jag säger ju Domus och hon säger nån galleria som jag inte vet vart den ligger. *suck* hur ska man få rätsida på allt detta? Dom som växer upp nu, jamen dom föds ju i dessa nya stjärntecken, så för dom är det inget konstigt, det är vi som inte vill ändra på oss, och ha lite nytänk.
Man kanske ska testa att följa med i det nya, hey, man kanske blir förvånad, och plötsligt hittar andra sätt att se på livet, människor och hur vi lever 😀 Förändringar kan vara jobbiga i vissa fall, och i andra, lärorikt.

Här får ni en liten lista på dom nya datumen för stjärntecknen och länken till en av alla sidor där man kan läsa om dom. LÄNK

Stenbocken – 20 januari till 15 februari

Vattumannen – 16 februari till 10 mars

Fiskarna – 11 mars till 17 april

Väduren – 18 april till 12 maj

Oxen – 13 maj till 20 juni

Tvillingarna – 21 juni till 19 juli

Kräftan – 20 juli till 9 augusti

Lejonet – 10 augusti till 15 september

Jungfrun – 16 september till 29 oktober

Vågen – 30 oktober till 22 november

Skorpionen – 23 november till 28 november

Ormbäraren – 29 november till 16 december

Skytten – 17 december till 19 januari

Ett litet ps från Nicco, som tycker synd om alla som nu tatuerat in sina”gamla” stjärntecken, och nu, helt plötsligt inte är det länge, ojoj 😀 ds.Ha en fin dag, alla mina vänner, oavsett stjärntecken, eller platser ni är födda på eller i.

Vårt place, uppe vid vattentornet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 oktober 2016 kl 09:06, Bli först att kommentera

Jag och Winstone, bjöd in oss på kaffe hos mamma på Mariehem, igår. Och då vi lämnade henne så tog vi en promenad upp till vattentornet. Det var längesedan jag var där, och min skolväg, gick ju där i skogen, under 3 års tid då man var stationerad på Bräntbergsskolan.

Jag hade ju även en hund, på den tiden, då man var Mariehemsbo, Lady, eller Tolletott, som hon också fick heta:

Så med henne var man åtskilliga gånger däruppe och vandrade på.

Vattentornet var också en samlingsplats, för oss, ungdomar. Vet inte om jag skrivit om detta förut, inte otroligt, men här kommer det i så fall, ännu en gång 😀 Jag och min bästa kompis på den tiden, Urban, gick runt där för x antal år sedan och var nyfikna på den där kullen, på baksidan av vattentornet. Det finns ett rör som sticker upp där, och gör så, än idag:

Av någon anledning, var den lilla fyrkantiga pansardörren öppen, och detta fick vi ju naturligtvis se. Man kunde krypa in i en liten gång, det var inte ståhöjd därinne. Kröp man fram, låt oss säga 2 meter, så öppnades det upp lite och där var som en rund kula, om man kikade ner, med 3 bänkar som gick runt där man kunde sitta och en hylla på ena sidan.

Kulan var vattenfylld upp till bänkarna, det luktade rost och vattnet var rostfärgat. Det där, mina vänner, blev ju jätte spännande, vilket fynd!!!

Jag och Urban fixade hinkar, trasor, säkert nåt ”luktagottmedel” och begav oss dit upp, värsta städpatrullen…och rensade upp i kulan, tömde ut allt vatten och donade på. Vilket mys ställe det blev 😀

Ryktet spreds, givetvis, och avundsjuka, väcktes…vi hade satt på ett eget hänglås, på den där dörren. Så det var liksom vårat place, tyckte vi. För ett tag, i alla fall. En dag då vi kom upp dit, så hade låset bytts ut. Och ett annat gäng hade tagit över. Deras lycka över att ha ”stulit” vårt place, blev dock kortvarig. Deras lås byttes också ut, och nu var det nog allt kommunen, eller vem som nu äger detta, som låg bakom och hade återställt ordningen.

Ja, vi fattade nog då, att detta inte var nåt som vi fick göra, men tyckte väl att det var onödigt att ha ett sånt där ställe, utan att det skulle kunna användas 😀 Nåja, jag gissar att det vi gjorde, numer är preskriberat. Och jag kan meddela att kulan, inte finns där längre, nu är i alla fall dörren övervuxen, …eller borttagen, vem vet, jag tänker då inte ta med en spade och kolla om jag hittar dörren igen.

Avrundar med 4 bilder som min pappa tagit, 67-68, från vattentornet. Och med dom önskar jag er en trevlig tisdag!

Nu…helg! :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 oktober 2016 kl 08:52, Bli först att kommentera

Jag visste det…ännu en jobbarhelg avklarad och det gick fort som sjutton. Är nu ledig i två dagar, så detta är ”min” helg, typ. Lite sovmorgon hade jag, klev upp fem minuter innan larmet satte igång, 25 över 7, även om jag kunnat sova längre, så är jag en sån som gärna vill ha tid på morgonen…slöa, dricka kaffe, surfa runt lite innan jag sätter mig och skriver ett inlägg i bloggen. Och sedan får Winstone min fulla uppmärksamhet under en promenad.

Vi pratade lite om hur det var att vara ung, att vara uppe halva nätterna och sedan sova halva dagen. Jo, det kunde vara kämpigt, då sommarlovet plötsligt var över och man skulle upp tidigt. Jag kunde aldrig riktigt köpa heller, att om man gick i säng i tid, så skulle man ha lättare att komma sig upp.
Jag var nog lite av en nattmänniska också, trivdes att sitta i mörkret och rita, skriva, kludda, lyssna på musik, fantasin och kreativiteten, var som störst under småtimmarna.

Jag och kusin Anna, intog storstugan, ett sommarlov, ett hus som ingen bodde i under sommaren, utan det var bara dusch och toa som alla använde där. Vi försökte oftast sova så länge som bara möjligt, men det fick man aldrig, det var ett evigt springande i dörren och tjoande på trappen.

En kväll, smidde vi stora planer, nu skulle vi ge igen, och väcka mina föräldrar i ottan. Och för att klara av att vara vaken den tiden på morgonen…6, så fick vi inte somna, utan vi satt uppe hela natten, det sved i ögonen, John Blund hade uppenbarligen tömt ett helt jäkla flak med sand, rätt i ögonen på oss, så vi pinades, dom sista 2 timmarna. Men sen…

In på lon, där dom sov, upp med dörren och sen börja vi slamra med kastruller och makaronpaket. Mina föräldrar bidrog inte med den bestörtning och upprördhet, som vi hade tänkt oss. Nej, mamma kikade fram under täcket och undrade bara vad vi höll på med, och varför skulle vi koka makaroner på morgonen, varför inte äta frukost istället…typ. Där fick vi för den ”geigenmissionen”. Och sedan gick vi och la oss..och somnade förstås.

Önskar er alla en trivsam måndag!

Inget är för evigt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 oktober 2016 kl 07:01, 2 kommentarer

Kom hem efter en arbetsdag igår, fixade middag, grejade på med diverse saker och ting, slog igång datorn, fär att mötas av följande text: Hi! Din dator har blivit uppdaterad. NÄHÄ, som om jag inte visste det, eftersom den höll på 2 timmar igår, typ. Och sedan står det, var snäll och stäng inte av din dator…NÄMEN!!! Och varför skulle jag stänga av den, då jag precis satt igång den?

Lite som när man åker dom här hissarna som pratar, bakre dörren stängs! Fast det är dörren framför som gör det. Och ibland, då man åker längst ner, så säger den. Hissen går uppåt! Jaja, jag fattar att den inte kan känna av från vilket håll du kommer, och att hissen ska upp, kanske bara är naturligt, eftersom den är längst ner, fast jag har inte tänkt mig uppåt 😀

Vid en av våra resor i bussen i somras så pratade vi om GPS:en, tänk om den plötsligt fick eget liv. Började diskutera och säga att man kör som en idiot…nänänä, lilla vännen, nu är du ute och cyklar!!! Jag sa att du skulle svänga vänster, men envis som du är…:D

Mja, det är nog bara att acceptera att det är som det är. Tekniken går framåt, men vissa saker är inte lösta än, och man kan undra vart den månde sluta. Fast förmodligen kommer den aldrig att göra det. Vi är skapta att hela tiden förbättra och komma på nya sätt att lösa problem på, vissa nytto grejer och andra mindre viktiga saker. Det är nog bara att hänga på och se vart man hamnar.

Fick ett tråkigt besked igår kväll, min ingifte morbror Sam, gick bort, och man påminns återigen om hur man tror att allt ska vara som det alltid varit. Men så händer nåt sånt här och det skakar till i grundvalarna. Någon är borta, som alltid brukar göra si eller så, som underhöll oss med sina historier och som dessutom hade många sådana.

Med hans berättelser så höll han liv i det som en gång hänt, liksom vi håller hans minne i liv, då vi kommer ihåg allt han sagt och gjort. Och man kan le och skratta, minnas och berätta vidare, om hans tokigheter och hans sätt att tackla livet. Och till oss, en påminnelse om att livet är oförutsägbart, vi vet aldrig vad som väntar, och det får vi vara glada över, och vikten av att leva här och nu, att göra våra dagar så bra som vi kan av det vi har, blir mer påtagligt, då något sånt här händer. Ha det gott, allihop!

Sjukt irriterande!

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 oktober 2016 kl 07:13, Bli först att kommentera

Finns det nåt värre (jo…förmodligen, men…) då våra tekniska prylar lever sitt eget liv och bestämmer själva vad dom vill göra.

Precis vad som hände nu då jag steg upp för 1 timme sedan, slår igång datorn och den bestämmer att det är dags att uppdatera. Att senarelägga detta, finns inte som alternativ. Nu har den avhandlat 21% av allt den ska göra…1 timme…det är ju sjukt irriterande.

Bild hittad HÄR

Är det så här på stora företag också? Du slår igång datorn då du kommer på jobbet och sedan får du rulla tummarna i 2 timmar.

Kommer osökt ihåg då jag jobbade på ett mindre kontor, vi var två stycken där, min boss, och jag 😀 En period så innebar arbetsuppgifterna att lägga in beställningar som kunder ville ha. Och plötsligt en dag, så var bilden på skärmen, upp och ner. Och vi fick inte till det! Oj, vilken pärs, det gick ju att skriva men du fick sitta och vrida på skallen för att få till det.

Jo, vi vet ju att det handlade om en inställning någon hade kommit åt, men att få tillbaka det som det skulle vara, var inte så lätt.

Igår ringde Åke och frågade om jag haft på vår tv under dagen. Nej, det hade jag inte, men varför undrade han det? Ljudet…det fanns inget ljud i tv:n. Men då jag kom hem, så fungerade det, någon hade tydligen kommit åt nån knapp som stängde av ljudet, och samma sak där, kan ju vara lite bök att hitta felet och åtgärda.

Teknikens under, kallas det väl! I det fallet var det lite enklare förut. Fel på tv:n, åtgärdades med en ordentlig dask. Telefonen funkade alltid, men skulle helst vila under åska och blixtar.

Och hittade jag HÄR

Och datorer…mja, dom var ju aningens uråldriga om man jämför med dagens, och dom användes inte riktigt på det sätt vi gör, idag. Men då stämmer ändå det jag skrev, att det var enklare förut. Om det inte fanns, var det inga problem heller 😀

Nu väntar jobb så jag önskar er alla en trevlig lördag!

Vad var det jag sa!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 oktober 2016 kl 07:40, Bli först att kommentera

Fick en kommentar på FB igår, om mitt blogginlägg, som delvis handlade om telefonförsäljare. Och jag svarade: Vad kul det hade varit om Ica handlarna började ringa runt och prata om ost…mjölk kanske, och nu, en ny yoghurt, den har man ju bara inte råd att missa, innehåller en massa bra saker, du vet, förebygger sjukdomar och annat elände…KÖP, eller bli sjuk!…eller…

Och sedan står dom där vid din sjukhusbädd…för du fick åka in och operera ett nageltrång, och dom säger lite spydigt…Ja, vad var det jag sa!!!

Med dom orden kommer jag ihåg min dröm, jag hade och som jag skrev om, för några år sedan. Ipren, hade kommit med en ny värktablett, den hjälpte till och med mot träskmyrflugan. Nu finns det inga såna flugor, bara i min dröm, men så skrev jag också, det finns ju Ipren, och inga träskmyrflugor, vad är det då som säger, att dom faktiskt inte hjälper, mot just dom 😀

Så här är det med väldigt mycket och många saker. Hudkrämer, salvor, vitaminer, mediciner, tandkräm, schampo, balsam, som ska förebygga eller göra gott åt din själ. Men, hur ska du veta om det hjälper dig, om du inte har nåt att jämföra med? Använd den där i 5 år, och du ser ditt resultat eller vart du landat då, men du får aldrig veta vart du hade varit om du hade låtit bli, eller hur? 😀

Jaja, jag tänker att man får gå på magkänsla, köp och använd det du tror på, huvudsaken är ju att du är nöjd med det du använder och har.

Resan till och från Lycksele gick bra. Vi gjorde Golden bar (lunch), Dollarstore (lite shopping), lasarettet (med ett års utvärdering efter operation, såg bra ut, och han diskuterade mest mitt före detta hål i buken, som läkt ihop fint, och som ska utvärderas igen, om 1 år till). Vi avslutade med en go´fika på Lilla bageriet, där man förövrigt kunde fynda bröd, skorpor och annat gott:

Jag och Tina kan lätt kalla oss för svamp nördar, inte såna man äter, utan såna man använder i köket till disk och annat. Och vi utbyter nya sorter då vi hittar såna, och på Dollarstore, fanns såna jag aldrig sett förut, Tina ska få ett paket:

Om dom sedan är så där bra och riviga som dom spanska, det tvivlar jag på…starkt, men dom var snygga 😀

Sedan blev jag, till min häpnad, uppringd av den äldre herren jag hjälpte i förrgår, han som behövde lite hjälp av ambulans personal. Han ville tacka mig för att jag hjälpt honom, det var ju schangtilt, och att han hade sinnesnärvaro att faktiskt snappa upp mitt namn, och sedan leta reda på mitt nummer, otroligt! 😀

Och vad säger man en sån gång…jag tror och hoppas, sa jag, att alla skulle göra likadant (fast jag vet, att det inte alltid är så), man vill ju själv bli hjälpt om det skulle hända nåt där du blir ställd och behöver en hjälpande hand. Och då tycker jag att man gör likadant som man själv skulle velat haft det. Simple as that!

Kvällen avslutades med bastugänget hemma hos Marianne…9 lotter, 0 vinster…snopet!

Och nu, en önskan till er alla om en trevlig fredag, på återstörande! Ps. vi låg efter sandbilen igår, på Lycksele vägen, så nog är det dags för vinterdäck, om ni ska inåt och uppåt i landet, vi har våra på…ds.

En dramatisk dag…med skratt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 oktober 2016 kl 06:44, 4 kommentarer

Det blev en dramatisk dag, igår…fast nu sa ju Nicco nåt i stil med: Mamma, nu kan du ju göra som flertalet skulle ha gjort. Lägga ut det på FB och börja med…ja, det här skulle jag ju egentligen inte skriva om, men…

Jaja, jag går väl inte in på just det, nåt närmare, men jag agerade i alla fall som jag tror att dom flesta skulle ha gjort, och jag satt med en person, i väntan på ambulans, och ingav denne någon, hopp om liv, hjälp kommer, det är lugnt, jag erbjöd min jacka, ställde frågor och fick svar. Jag gick därifrån, efter 45 minuter, med en en hälsning och önskan om att han skulle ha det så bra, och alla runt om kring tackade så mycket…och det kändes helt ok.

Så steg jag ut därifrån, och in i nästa drama…där Nicco sitter knäböjd vid björken. Hon hade tålmodigt stått utanför, där scenen utspelades, och väntat på ambulans för att kunna vinka in dom på rätt ställe. Dessutom tog hon hand om Winstone, som jag hade varit ute med. Och nu fick hon då se en stackars fågel, bli attackerad och slutligen ihjäl hackad av en skata.

Hon kunde inget göra då hon hade Winstone att hålla rätt på , samt, att hon var rädd för att missa ambulansen om hon lämnade stället där hon stod. När dom äntligen kom, ambulansen, så gick hon hem med Winstone, men då var det redan försent att rädda fågeln. Dock så hade hon handskar sig och plockade upp den för att sedan bära hem den till oss och begrava den på gården…den blev ingen skatmat, i alla fall, fast den fick offra sitt liv.

Efter allt detta, tyckte jag att vi förtjänade en nykokt kopp kaffe, och en halva blåbärsmuffins, till densamma. Så ringer min mobil…och det råkar vara en försäljare. Jag vill inte prata med honom, är totalt ointresserad, och tycker att han ska höra det, på min röst. Jag överväger att bara lägga på, Nicco överhör honom också.

Han vill sälja en brandvarnare som inte bara tjuter, utan även larmar brandkåren…om man nu inte skulle vara hemma då det börjar brinna. Det hela urartar lite då jag till slut, med väldigt trött röst, säger nåt i stil med att jag typ…skiter i, om huset brinner ner, jag vill INTE ha nåt sånt där larm som säkert larmar om man rostar en macka för hårt (vilket jag oftast gör), och då jag säger såna saker så går ju han igång, och tyvärr alltså, man skulle kunna tolka hans uttalande som underförstådda hot, då han säger att han i alla fall inte önskar, att vårt hus börjar brinna…ehhh.

Jaha, så ponera att jag skulle vilja sälja in mig som personlig livvakt, ska jag då ringa runt till folk och när dom inte vill ha mina tjänster så ska jag säga till dom att jag absolut inte vill att dom ska bli påhoppade, utsatta för mordförsök och dylikt, men underförstått så kan ju det hända om dom inte lejer mig…eller?

Nå, nu till en liten tvist, för mitt i detta, då våra röster höjs, så börjar Nicco sjunga…the roof is on fire…typ, ni kan lyssna på låten här, (hon tycker inte att jag ska skriva vilken mening hon egentligen började med) det slutade i alla fall med hysteriskt skratt och jag stängde ner samtalet, over and out 😀

Dom har, förresten detta nummer: 0731256308 och säger att dom ringer från FöreBygg. Dom går dock inte att hitta på nätet, så…

Ha en fin torsdag, det tänker jag ha!

Har ni testat det nån gång?

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 oktober 2016 kl 09:18, Bli först att kommentera

-5 var det då jag klev upp, tur man har plockat upp pären. Jo, jag satte ju en potatis härute, men det blev sent, inte i maj/juni, som man brukar, och jag kan inte skryta över någon större skörd 😀 Haha…fast jag inser ju att det faktiskt hade kunnat bli nåt, om jag hade kommit på det, tidigare. Nästa år…om jag kommer ihåg det, ska jag sätta några stycken, bara för att.

Nu skiner solen i alla fall, och även om den inte ger någon större värme, kanske, så ger den istället, hopp om livet. Visst är det konstigt, att den nu, i dessa tider, innebär att det är kallare ute, om det är grått väder, ja, då stiger temperaturen, och tvärtom. Och på sommaren, vice versa. När snön vräker ner, är det ju också varmare, än då det är soligt, under vintermånaderna. Jaja, det är som det är, det blir som det blir, och det vart som det vart!
Hittade den här bilden från pinterrest:

Har ni testat nån gång? Det är kul 😀 Och inte bara att folk kan bli förvirrade, den där vinken. kanske gjorde deras dag 😀

Idag ska jag fixa deg man använder till vårrullar, vet att det finns på Kryddhyllan/Ålidhems centrum. Kanske hör om mamma är hemma och bjuder på en kaffe, då jag liks är åt det hållet.

Imorgon bär det iväg till Lycksele lasarett, 1 års kontroll. Och plötsligt blev jag inte ensam, mamma följer med, och på hemresan får vi med oss Karin, en granne till mamma, som är där nu. Jag tänker mig att vi åker så vi hinner med en lunch och ett besök på Dollarstore, innan jag har tid hos läkaren. Det blir som en liten utflykt 😀

Och utflykt, kommer Sally (barnbarnet) att göra. Nu har Theresé bokat flygbiljett till henne och hon kommer upp några dagar på novemberlovet. Får se om hon är lika obangen, som sist, då hon tyckte att jag skulle sätta henne på ett flyg till staterna, istället för hem. Att hon inte visste vem hon skulle bo hos, där, brydde hon sig inte så mycket om, hon kunde ju fråga nån, då hon kom fram 😀

Önskar er alla en fin onsdag!

Somliga lär sig aldrig!

Ris med lite ros och sånt där…

Never ever, jag ändrar mig icke, eller…

Vårt place, uppe vid vattentornet!

Nu…helg! :D

Inget är för evigt!

Sjukt irriterande!

Vad var det jag sa!!!

En dramatisk dag…med skratt!

Har ni testat det nån gång?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten