Det brukar lösa sig…för det mesta.

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 januari 2017 kl 10:00, Bli först att kommentera

Nu håller det på vara nedräkning inför Stockholms resan. Jag följde med Nicco till flyget igår, då hon skulle ner till huvudstaden med omnejd, och det var enbart för att hon skulle få visa mig hur jag ska göra då jag kommer innanför dörrarna.

Ni vet, jag tror ju att jag tillhör en minoritet (inte minioner) av befolkningen som på fem minuter, tappar bort barnbarnets ena väska, samt boardingkort, och sedan bara blir glad då hela väntsalen töms på folk, för att då får vi äntligen sätta oss. Fast egentligen berodde rotationen på att dom plötsligt ändrade gate, och då satt vi ensamma kvar, vid fel gate.

Så sa jag vid middagen igår, att med min ”tur” så kanske jag hamnar på ett plan till ”långtbortistan”, och det ser dom då vi kommit halvvägs, jojo!

Nåja, det brukar ordna sig, på ett eller annat sätt, men jag tänker fasen inte skriva: ”Vad kan rimligtvis gå fel, på vår lilla flygplats i Umeå?”

Jag hade kaffebesök igår och tänk er vilken lycka, att man bjuder hem en vän på kaffe och hon bakar semlor och tar med, inte bara till mig, utan även så Åke och Nicco skulle få sig en semla till kvällen, underbart! Tack Eva-Marie! Next time, its on me…

Och återigen är det lördag, ny dag, oskrivet blad…och till er alla som ids läsa, önskar jag en trevlig sådan!

Stilrent eller…kaos

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 januari 2017 kl 07:24, 2 kommentarer

Köpte ett tolvpack ägg, i förrgår:

Och vad förvånad jag blev då jag öppnade förpackningen:

Hälften bruna och hälften vita, fint paketerade i stilren ordning, fast hade det varit jag som lagt ner äggen där, hade det sett ut så här 😀

Jag kikade in hos en Helena igår, och fick inte bara kaffe utan även en smoothie, passade bra, jag som inte käkat frukost innan jag drog iväg. Snabbt hade vi surrat bort ett par timmar, det kallas kanske talang, hur man kan skruva upp klockan så att en timme känns som en kvart, typ.

Titta här, nu blommar amaryllisen med sin fjärde blomstängel:

Fast den här såg så tanig ut att jag bröt loss blommorna och satte ner dom i ett litet glas, gjorde ju så med den röda och den stod sig längst i vatten, bara blomman, alltså:

Och nu ska jag spara dessa lökar till jul, igen. Googlade på det igår och såg att man ska ta hand om blomman precis som vilken annan blomma som helst, vattna, och gödsla lite, ibland. Till sommaren kan man ta hela krukan och gräva ner den i rabatten, sen tar man upp den innan frost, och i september ska man låta bladen gulna och vissna ner, sen bär man bort löken, jag tar då mina till källaren, och plockar sedan upp dom igen, i lagom tid innan jul.

Kan ju bli hur spännande som helst, ni vet, jag och mina gröna fingrar, rätt var det är så kommer ingen amaryllis, utan en köttätande växt med huggtänder, *smacksmack* så hade man förlorat halva handen då man skulle vattna den. Man kan aldrig veta!

Min nuvarande ”chef” , påminner mig med jämna mellanrum då jag satte gurkfröna och fick runda gurkor, hon skrattar gott, varje gång, förstår inte varför…eller jo, faktiskt, det var ju lite humor 😀

Önskar er en trevlig fredag!

Avsked och början på nåt nytt…

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 januari 2017 kl 08:06, Bli först att kommentera

Jag fick ett tråkigt besked igår, inte oväntat, men då en yngre människa går bort, en som precis börjat sitt vuxna liv, ja då finns inga ord. Jag satt där och tänkte, och ska man någonstans komma i närheten eller om man går efter vad man kan relatera till, så måste jag säga att det absolut värsta, alla gånger, jag varit med om, var då pappa gick bort.

Från olyckstillfället till hans kropp inte orkade med mer. Det tog 6 veckor…6 veckor av hopp, jag var ändå positiv hela den tiden, även om jag innerst inne visste, att det skulle nog inte gå vägen. Hoppet blev förtvivlan, och alla dessa frågor som man aldrig kan få svar på. Och jag vet, man ska inte älta sånt, för det enda som händer är att man offrar energi på sånt som inte ger nåt tillbaka.

Nu går mina tankar till den här killens föräldrar, dom har absolut en tuff tid framför sig, även om man visste utgången, så vet man aldrig hur det kommer att bli, den dagen dom inte finns längre. Den största trösten, och det är ju precis som man brukar säga, är ju att personer som varit obotligt sjuka, ändå får det bäst då det är över.
Och jag tror att det är så man måste se det. Dom behöver inte kämpa längre, många har redan gett upp sin strid och bara väntar på att få fortsätta, någon annanstans.

Och även om vi alla tänker, tycker och tror olika, så för min del, så vet jag att det finns en spännande fortsättning, den dagen man lämnar in, och det ska bli spännande, på sitt sätt.

Där kom det där positiva in igen, och ja, att förhålla sig till döden som man gör till livet, och att alltid tänka att det blir bättre, oavsett hur dagen, veckan eller månaden blir, det är jätteviktigt.

Detta fick bli mitt avsked till killen J, jag önskar dig en spännande resa till friheten och det okända, och vi är alla med dig i tankarna.

Önskar er andra en bra dag!

Det finns likheter, absolut!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 januari 2017 kl 08:35, Bli först att kommentera

Jag fastnade framför teven i förrgår kväll, dom visade filmen, Gran Torino, med Clint Eastwood som både huvudrollsinnehavare och regissör. Jag har sett den förut, men hade glömt bort vissa delar av den.

HÄR finns den bilden

Nu kunde jag absolut inte undgå, att se likheter mellan den filmen och den svenska: En man som heter Ove.

HÄR finns den bilden

Ibland blev likheterna slående, fast jag måste säga att Gran Torino, slår den svenska filmen med hästlängder. Vet inte varför jag gillar just den här filmen, men…Clint Eastwood är ju legendarisk, medan svenska filmer och för all del, skådespelare, har aldrig fallit mig i smaken. Dom blir så löjliga, på nåt sätt.

Jaja, jag ska absolut inte, dra alla över en kam. Jag gillar visst några av våra svenska skådisar, men det är lätt att låta dom falla in i vissa kategorier av filmer/serier, där man tycker att dom passar. Här ska ni i alla fall få se, om ni vill, en trailer på Gran Torino, håll tillgodo!

Jag skrev ju att jag inte skulle göra nåt speciellt igår, och nä, jag höll mig hemmavid, visst, promenader med hunden, kommer man inte ifrån, men vädret var fint och snön som ligger på träden, bjuder på ett litet skådespel, dom också:

Och spisen är svår att komma ifrån också, middag ska planeras och tillagas, jo, jag gjorde visst lite saker, men det är ändå skönt att ha en oplanerad dag, tror jag tar en sån idag, med 😀

Önskar er alla en toppendag!

Varför säger man rött, när det är…

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 januari 2017 kl 08:17, 2 kommentarer

Vet inte vart vi kom in på ordet röd…fast det egentligen skulle heta orange. Ja, det kanske var vid middagsbordet, jo det var det. Och Nicco undrade hur man kan veta vad djur ser och inte. Färger eller hur dom upplever bilder.

Precis som det där, det jag säger är blått, kanske du ser som rosa, vem vet det? Vi har ju bara hört av våra föräldrar, vad färgen heter, men vad dom ser, behöver inte nödvändigtvis, jag se…kanske därför man ibland blir oense om vad som matchar eller inte 😀

Nå, så kom vi till färgen röd, mm, Pippi Långstrump, var eller är ju, rödhårig, men vart i hennes hårfärg, ser ni rött?

Bilden lånade jag HÄR

Min hund Lady, var röd, står till och med så i hennes papper, men röd…ehh, nä:

Enya har rött i sig, säger man, men det korrekta hade varit orange. Varför säger man inte orangefärgad då?

Så, egentligen är då min Camaro…RÖD…Nice 😀 Eller njae…

Jag skjutsade mamma ner på stan igår. och medan hon uträttade sitt ärende så gick jag ner på Stadium och köpte en väska att använda som handbagage, när jag nu åker iväg, nästa vecka. Den här blev hur bra som helst:

Och jag hade till och med sån tur att det var 100:- rabatt, som medlem, perfa! 😀 Har till och med testat vad som ryms, och jag får lätt med, 2 par byxor, 2 tröjor, sockar och lite annat krafs som kan behövas…inga problem.

Och igår kväll fick vi kaffebesök på kvällskvisten det var kusin André som tillfälligt är i stan, han ska vidare söderut imorgon, på nåt hemvärns konvent. Idag ska jag chilla fram till det är dags att åka till jobbet…jag ska inte göra någonting alls, överhuvudtaget…tror ni mig?

Önskar er alla en fin tisdag!

Det gick i rekordfart!

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 januari 2017 kl 08:27, Bli först att kommentera

Kokade ägg på morgonen och se där, det fanns ännu ett minne som legat på spar. Jag tänkte på det för ett tag sedan, då jag laddade mobilen, ja ni ser ju vilka kopplingar man kan ha, knepisch!

Nå, det gick i rekordfart att ladda mobilen, vilket det inte alls brukar göra, normalt, och laddaren kändes något överhettad. Jag undrade då, om detta kan ha med strömtillförsel att göra? Ju fler som använder, till exempel spisen, på samma tid, desto längre tid tar det att få upp värmen. Som om strömen blir starkare om man är bara några få som använder flera prylar, just då.

Och nu över till äggen. Vi är i stugan, detta är början på 90 talet, vår spis är säkert från 60 eller 70 talet, gammal, med andra ord, och den ska man akta sig för. Att koka ägg på dom plattorna var inte tvärenkelt. Du fick skruva ner den på ettan och ändå våldkokade vattnet.

Pommes frites i ugnen tog aldrig mer än tio minuter, ja all matlagning var upp speedad. Min käre far, sa att detta berodde lite på, hur många som använde sig av strömdrivande saker, just då. Ju mindre användare, desto starkare ström. Vet dock inte om det funkar så idag, men jag kunde ju inte låta bli att fundera över det, då min mobil var klar, på typ tjugo minuter, och annars tar det ungefär 1½ timme.

Då vi hade gäster i lördags kom vi in på samtalsämnet, utlands resor. Kerstin och Jan B är beresta, och har varit både i väster, öster norr och söder. En nyår, närmare bestämt 31/12-2010, så skickade Jan B denna bild till mig med en nyårs hälsning:

Och 3 dagar senare, satt dom med fötterna i ett fisk spa. Det fick vi se med en annan bild. Jan B påpekade dock att detta inte var deras ben, han kom på då dom skulle gå att han glömt bort att föreviga tillfället/stunden, och vände om och frågade nästa par som satt där, om han kunde få ta en bild av dom, och det fick han 😀

Nu ska jag koka köttsoppan klar, gjorde köttet igår, så är middagen färdig, jag ska agera chaufför till mamma innan jag ska iväg på jobbet, så jag planerar hur jag ska lägga upp dagen. Önskar er alla en trevlig måndag!

Idag är vi städade!

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 januari 2017 kl 09:03, Bli först att kommentera

Full huggning, hela dagen igår…kändes det som. Började på förmiddagen med bakning och tillredning av huvudrätten. Åkte på CoopForum, ni vet, grannen till Bo-Lage, och uträttade lite ärenden. Röjde runt, gick med Winstone, och kunde ju inte låta bli att fota träd…nu igen:

Jag satsade på en fördrink, blandade citron Vodka, med en drinkmix juice (citrus, passion, någonting) samt Sprite och liten dekoration i sockerdoppade glas:

Maten blev bra och jag hade något så kulinariskt som pommes frites, det har vi aldrig haft som bjudmat, så jag tänkte att jag skulle vara nalta eljest, och det funkade, det med. Semmelkladdkakan blev pricken över i:et och Kerstin ville ha receptet så det kommer här:
150 g smält och avsvalnat smör
100 g riven mandelmassa
1½-2 tsk kardemumma
2 ½ dl strösocker
3 ägg
2 ½ dl Vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt

Topping
75 g mandelflagor
2 dl vispgrädde
Florsocker

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret. Riv mandelmassan.
3. Rör samman alla ingredienser till kakan i en bunke.
4. Spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform, ca 20 cm i diameter. Smöra insidan av kanterna.
5. Häll smeten i formen och grädda sedan i mitten av ugnen ca 20-25 min.
6. Låt kakan svalna.
7. Rosta mandelflagorna i en stekpanna. Häll av på en tallrik och låt svalna.
8. Vispa grädden lätt.
9. Bred ut grädden över den avsvalnade kakan. Strö över mandelflagorna och pudra över lite florsocker. Servera!

Bilden lånade jag från recept sidan, den hittar ni HÄR

I övrigt var det som vanligt en mycket trevlig kväll, den ena historien värre än den andra, och vi skrattade speciellt åt en, så tårarna sprutade, tänker dock inte, avslöja ett ord om vad det handlade om…här är vi rumsrena så här på söndagsförmiddagen 😀

Vi fick inte bara gäster heller, utan även blommor, en fin cyklamen, jag som alltid gillat dessa blommor, min första fick jag av Tex, en kompis åt Åke, då jag låg på BB och vi, jag och Åke, hade fått Theresé. Den var mörkrosa och jag tror, att jag gillade den speciellt mycket, för den blev långlivad 😀

Och av Kerstin och Janne en orkidé, och vem gillar inte dessa ståtliga blommor:

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Tvungen att ropa på hjälp!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 januari 2017 kl 08:52, 2 kommentarer

Jag gjorde inte allt jag skrev att jag skulle göra, igår, men nästan. Svårt att beräkna en tid det ska ta, när man inte vet vad man stöter på, efter vägen. Vi, jag och Nicco, konstaterade i alla fall att det blivit en jädrans massa snö dom senaste dagarna:

Fast, i ärlighetens namn, så är det nog mest plogkanterna som ser hiskeliga ut, mätte man snödjup ute på en åker, blev det inte så mycket 😀

Men jag påmindes ändå om barndomens lekar i dom stora snöhögarna dom på den tiden, skottade ihop, då jag gjorde mig en vända förbi mamma på Mariehem:

Vi grävde ju alltid grottor i dessa högar, förenat med livsfara om dom samtidigt var ute med traktorerna. Vi grävde så djupa hål att vi kände oss nödbedda att ropa på hjälp, för vi inte tog oss upp (fast vi överdrev lite) och se, det fanns hjälpsamma människor som riskerade liv och lem för att dra upp oss ur hålorna 😀

Idag tycker jag inte man ser så många snöberg, dom kanske kör bort det mesta på snötippar, då dom får tid att hålla efter med snöröjningen som är viktigast.

Snön hade lagt sig lite magiskt över träden, då jag skulle gå till mamma, så jag kände mig tvungen att föreviga detta, synd bara att det var en massa fula hus i bakgrunden:

Det enda jag hoppade över igår, var Bo-Lage, men det gör ingenting, dom har ju öppet idag, och hade dom inte haft det, så hade vi ändå inte suttit i sjön. Jag tänkte nog mest bara köpa någon öl till middagen, vi ska nämligen ha matgäster ikväll, 2 stycken Jannes, 1 Ingegerd och 1 Kerstin. Det blir trevligt!

Ska nog göra en semmelkladdkaka, till efterrätt, Nicco var som sugen och det har varit en hel del surr om just semlor, på sistone. Nå, en sån kaka är ju fort att slänga ihop, och god är den också 😀 Önskar er alla en mycket trevlig lördag!

Vad hade man tänkt, fattar igenting?

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 januari 2017 kl 08:19, 2 kommentarer

Vad vi fick fundera, igår, jag och Nicco. Jag la nämligen in en liten mattbit i hallen, att ställa ifrån sig, blöta skor på. Det är inte speciellt roligt att kliva i små vattenpölar då man ska dit och sätta på sig skorna.

Jag tryckte in mattstumpen ända till dörrstoppen, bakom dörren, men så hakade den fast på andra sidan, i någonting…hm…

En dörrstopp till, in the middle of nowhere! Finns ingen dörr där…ytterdörren går utåt, och innerdörren har aldrig, never ever, varit sååå lång att den skulle ha nått dit. Men vad tusan gör då en dörrstopp där???

Vi klurade och filurade, och kom fram till att dom fått en dörrstopp till övers, och inte visste vad dom skulle göra med den, så då skruvade dom fast den i golvet, just där, eller hur? Eller byggde dom enligt en ritning och stoppen var utsatt på den, men tanken var från början, att ytterdörren skulle ha suttit den väggen…hm.

Och där kom jag osökt ihåg en gång för längesedan, då jag jobbade på ett villa företag. Jag följde med chefen ut på ett av byggena, då dom fått klagomål. Och ja, jag skulle nog också ha klagat. Detta var ett nyckelfärdigt hus, men med små ändringar, och här hade då trappan upp, hamnat precis vid ett fönster. Vem tusan vill ha ett fönster som bara syns till hälften för att det sitter en trapp mitt i? Hahaa…

Nåja, vårt mysterium löstes då jag frågade Åke igår kväll, vad sjutton den där grejen satt där för. Jo, då han var liten hade dom faktiskt en innerdörr, där. Och den dörren nådde fram till stoppen, haha, så enkelt var det, men inte då vi skulle försöka komma på av vilken anledning detta hade skett 😀

Idag blir det full rulle, Nicco har körlektion mitt i praktiken, så jag hämtar henne, åker förbi på jobbet och hämtar papper, sedan till kontoret, hämta Nicco, käkar lunch, lämnar av henne igen, hälsar på Bo-Lage, handlar och en sväng förbi mamma. Och hunden ja, klart Winstone ska ut, minst 2 gånger mitt i alltihop också. Ujuj, och allt detta mitt i snöeländet.

Jag drar på gasen varje gång jag kör ut från gården, sladdar upp vägen lite, tänker jag, för vi har ju 3 plogkanter att ta oss över innan vi är ute på vägen. Inte kul, i denna blötsnö! Jag drog sönder snösläden igår kväll då jag skulle försöka putta (ja skotta gick inte) bort den tunga snön, Åke hade redan varit ute och försökt med lilltraktorn men den slirar bara, det är för tungt.

Jaja, vi får tänka att det är absolut tråkigast för den som har det värst i hela världen, för vi vet att det inte är vi 😀

Ha en fin fredag, datumet till trots (om ni är vidskepliga, vill säga).

Japp! lrk ksj kurys ep,duå,r

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 januari 2017 kl 08:20, 2 kommentarer

Nicco tycker att jag skriver på ett konstigt sätt, på datorn, alltså (ja i övrig skrift, tycker hon säkert att det jag skriver, också faller in i kategorin, konstigheter). Nå, du skriver så långsamt, hur håller du fingrarna, så där kan man väl inte göra…

Till saken hör, att jag under skoltid, hade skrivmaskin som tillval. Då fick man sitta där med en skärm över tangenterna, eftersom man skulle lära sig vart bokstäverna sitter och man skulle använda sig av bägge händerna, och skriva utan att se. Jag fixade det, då…

Idag vet jag på ett ungefär vart jag hittar bokstäverna, men jag kör en typ av pekfingervals, fast jag använder inte bara ett finger utan 3-4 stycken. Nu skulle det testas, igår kväll. Vi skulle ta tid på varandra och skriva första versen i Gubben Noak. Inte originalversionen, utan den där då han tappar kalsongen, men, sprolla.

Här hittar ni den bilden

Jag gjorde det på 40 sekunder och hon på 27,5. Jag hade 3 felstavningar, hon 1.

Jag körde en gång till och pressade tiden till 28, men fortfarande med 3 fel…så jag tycker väl inte att jag är sååå långsam som hon ville hävda. Men men, man kan alltid bli bättre. Och nu ville hon att vi skulle göra en blindtest. Skriva en kort mening utan att se, hahaaa…jag visste redan innan att det var kört för min del. Här är mitt resultat: lrk ksj kurys ep,duå,r = Hej, jag heter Winstone! Detta är Niccos: Jek kah jeter Eomdypme
Inte så mycket bättre, eller hur. Men till hennes försvar, så gjorde vi en tredje test, där vi fick se, vart vi satte fingrarna, innan vi började skriva, och då fick hon in en full pott, inte jag…

Nu skyllde jag lite på att det var lättare på en skrivmaskin, där knapparna var mer upphöjda och dessutom med en liten grop i tangenterna där fingertopparna kunde vila.

Bilden kommer HÄRIFRÅN
På en dator idag, är dom platt åt alla håll, man får ingen känslan, vart man än trycker. Dessutom har Nicco suttit vid en dator sen 4 års ålder, så jag gissar att hon har fler timmar än jag, vid tangentbordet 😀

Nu har jag bara 1 fönster kvar med julgardiner, och det kan jag fixa på en kvart, sen är julen undanstökad. Jag flyttade möbler igår också,precis som jag visste, det ena ger det andra med det tredje, det räcker aldrig med bara ett. Nåja, jag blev jättenöjd med matrummet efter förflyttningen av vitrinskåp samt barhylla, eller vad sägs?

Jag blev själv förvånad över hur stort vårt matrum, egentligen är, och nu kändes det större än vanligt.

Hoppas på en fin dag, för er alla, jag har redan hunnit vara ute en sväng och av isat Jeepen, den var täckt med is…underbart…not! Och nu, snart, promenad med hunden…ha det!

Det brukar lösa sig…för det mesta.

Stilrent eller…kaos

Avsked och början på nåt nytt…

Det finns likheter, absolut!

Varför säger man rött, när det är…

Det gick i rekordfart!

Idag är vi städade!

Tvungen att ropa på hjälp!

Vad hade man tänkt, fattar igenting?

Japp! lrk ksj kurys ep,duå,r

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten