Dom tutade, vinkade och blinkade!

Vi pratade gamla minnen igår, på jobbet. Hur man tältat, inrett en folkabuss, kajkat runt i olika bilar och ställen man besökt. Vi hade ju den där folkabussen som vi gjorde om så man kunde sova i den, samt fälla upp bordet och ha en matplats. Vad nöjd vi var med det.

Idag, skulle jag inte känna mig lika exalterad över att campa i en sån. Man skämmer bort sig själv med tiden. Det var väl inget gnäll då man tältade, det var ju kul…idag…tack men nej tack. Knöligt, kallt då man lägger sig, bastu då man vaknar, blött om det regnar, usch och fy. Därför var ju folkabussen snäppet bättre 😀
Fast jag kommer ihåg att vi redan i ett tidgt skede började prata om att det hade varit skönt, om man hade kunnat stå rakt upp, inne i bussen. Jomen, det kan vi då gör idag 😀

Jag har säkert skrivit det förut, men Nicco fanns ju inte på den tiden det begav sig, och hon hade givetvis fått höra att vi haft en folkabuss, då Theresé var liten. Så satt vi en dag, på balkongen och plötsligt kör det förbi en sån…jag pekar och säger åt Nicco, där har du en folkabuss, precis en sån som vi hade.

Hon fnyser samtidigt som hon skrattar till lite så där ironiskt, hahaa…är det där en buss…det var den löjligaste bussen  jag har sett.

Ja, det tror väl jag det, då hon bara var van att vi haft bussar på runt 12-13 meter 😀 Detta är nummer 4, i ordningen, om man inte räknar in folkisen, för då blir det numero 5:

Vi gjorde oss en tur ner till High chapparall, med den gul/orangea faran, Theresé var väl runt 4 år, då vi körde dit, första gången.

Vi mötte massor med glada människor, som tutade och vinkade. Vi vinkade glatt tillbaka, men började tycka att det kändes lätt besvärande. Så tittar Åke i backspegeln och får se hur det väller ut rök genom ventilerna som satt nästan under taket, därbak. Jag vänder mig om, inne i bussen och kan snudd på, inte skymta Theresé, där längst bak i soffan, hela bussen är rökfylld, men inte att hon säger ett ljud 😀 Haha…

Tvärnitar och öppnar dörrar och det formligen väller ut rök från alla håligheter. Nu var det inget värre än att generatorn hade gått sönder (jag får dementera det imorgon, om Åke säger att det var nåt annat, jag kommer inte ihåg), så bilen gick varm, men det var ingen större fara. Fast vi förstod då varför alla tutat, blinkat och vinkat 😀

Önskar er alla en fin tisdag!