Guldisch…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 juli 2018 kl 08:18, 4 kommentarer

En rätt så chill dag igår, vi klurade på hur tusan vi ska lösa tävlingen i Fällfors, som är nu till helgen. Tyvärr inte på lördag och söndag, utan fredag och lördag. Svårt då vissa inte gått på semestern än, typ Åke, och Nicco.

Själv har jag denna vecka min guldisch vecka, vilket innebär jobb, måndag och tisdag och sedan ledig fram till min semester kickar in, nästa måndag 😀

Åke sa att man skulle ju kunna köra upp buss och bil och sedan lämna mig där själv…till mitt eget öde och sedan kommer dom upp under fredagskvällen, fast, nä, då måste jag ju gå snabbkurs i laddning av batteri, kolla tryck i däcken, skulle det hända nåt, vad som helst, så skulle ju jag stå där.

Då kom Nicco på den briljanta idén att hon kanske kunde byta nåt pass, ta ledigt, vi kör upp på torsdag, Åke far hem och vi är på plats och då har jag en mekaniker. Hon skrev förresten alldeles nyss, hon får ledigt, så nu kör vi på plan A, och får Åke ledigt så är allt som det ska, annars får han bila hem och jobba och komma tillbaka. Lite strul men det funkar!

Mamma och hennes kusin Eivor, drog iväg och träffade deras tremänning igår, på kyrkstugan vid Nydala, dom hade jättetrevligt och kommer att träffas igen. Roligt att livet kan ta såna vändningar, bara så där.

B:son kom hit igår och vi packade fikaväskan efter middagen och åkte ut till Klabböle. Fint område det där:

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Hit eller dit!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 juli 2018 kl 08:51, Bli först att kommentera

Höll på skriva att jag aldrig lämnade gården igår men då ljög jag, en kortis med Camaron blev det, då jag skjutsade Nicco till andra sidan stan.

Ulla lämnade Umeå vid ett tiden igår, och vi fortsatte nog sitta ute, snudd på, hela dagen. Vid eftermiddags kaffet, runt två tiden, kom det plötsligt en kvinna, fram till staketet och frågade om det var jag som var Maria. Ja, sa jag och lät lite svävande (inte svävande för att jag inte visste att jag faktist ÄR Maria, utan mer för att jag undrade vad jag nu hade gjort 😀 ).

Då är vi släkt med varandra, fortsatte hon. Det visade sig att hon börjat släktforska, och då dök det upp att hennes farmor, bott i Jockmock/Malå, och då hon googlade på det så dök bilder upp på huset i Jockmock, på min blogg.

Och ja, min morfars pappa, var hennes farmors, lillebror, eller som Theresé skrev, Karin (som kvinnan heter) är min, morfars fasters sondotter. Och vi är sysslingar eller fyrmänningar, som vi säger. Kul, och nu ska min mamma höra av sig till henne så får dom prata ihop sig om gamla minnen…ja inte minnen ihop, men kanske små historier som kommer där uppifrån 😀

Igår gick jag ut och skulle fota den där fina blomman jag köpte på Smultronstället, men det gick halvdåligt, den hade fällt ihop sig. Jag ställde fram den i värmen och tjopp, så visade sig den igen, så här ser den ut:

Mitt kommando till Winstone, då han sitter och tigger vid matbordet, eller tigger, han sitter och hans ögon ber om mat, för han har inte ätit på flera dagar…ish, så säger jag: ”Hit eller dit”, samtidigt som jag sveper med handen och visar att han får gå till hallen eller tv rummet.

Han gör det också, han väljer oftast hallen, med en stor suck, och försöker gärna få in en framtass på köksgolvet, och håller man inte full koll, har han snart tagit sig tillbaka igen. Nå, anledningen till varför just det ämnet poppade upp, var en skylt vi passerade på väg ner till båtplatsen vid Lundåkern:

Jojo, det var ord det…DITÅT…inte hitåt eller däråt 😀

Idag kommer B:son hit för en övernattning, så innan dess blir det en sväng med snabeldraken, bäst jag sätter fart innan det blir för varmt härinne i huset. Önskar er alla en fin söndag!

Mer lik, än vad vi trodde!

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 juli 2018 kl 08:46, 2 kommentarer

Ja vi tog med oss mamma ut till Smultronstället i Holmsjö igår, dom har ju så fina blommor där. Tog oss en fika och passade på att fota lite:

Jag fick med mig, 2 åkerbärsplantor och en lustig liten blomma, som jag inte vet, vad den heter. Åkerbären tänker jag försöka att få till att leva, bland våra smultron, får se hur det går.

Jag fick en present av Ulla, hon köpte en till henne och en till mig, så vi skulle komma ihåg detta besök, varje gång vi ser på den:

Ulla och jag, som har så mycket gemensamt, egentligen, som vi aldrig vetat om. Lite spooky, då man tänker att en människa gått runt, så många mil söderut, och haft liknande tankar och idéer, som jag hade, häruppe.

Jag sökte ju till exempel in på dekoratörs linjen, med förhoppning om att få utbilda mig till en sån som fick åka runt och dekorera skyltfönster, vet ni vad, det gjorde Ulla också, och precis som för mig, så blev det tyvärr inte av.

Hon läste Tyska under 1 år i skolan, det gjorde jag med, sedan bytte vi till maskinskrivning och avrundade med en ekonomiskt inriktad, hemkunskap. Hon köpte fransjacka och hade fjädrar i håret…jo, jag med 😀 Och att vara en problemlösare, lite av uppfinnare eller ”hittapåsakermänniska”, det stämmer också in, på oss bägge två, både kul och lite kusligt, som min farmor skulle ha sagt 😀

Då vi lämnat av mamma hemma tog vi en sväng upp på Gammlia, och inne på Tráhppie hittade jag fina kort, som Ulrika Tapio Blind, målat, dom ska jag rama in och hänga upp:

Nicco var ute på kvällen och vi satt runt elden och pratade. Plötsligt höjer Åke handen och pekar på den lilla eldrivna Taximoppen som kommer körandes efter cykelbanan. Jag har tipsat min mamma om den, tidigare. Den kommer emot oss och se där…det var ju en kändis därinne, Nicco 😀

40:-/ kilometer kostar den, billigt om man inte ska långväga, och miljövänligt, ingen framkörning heller, perfekt, tumme upp!!!

Nu skriker katten efter mat och kattutsläpp, så jag avrundar med en av bilderna jag tog då vi åkte ner till Lundåkerns båtplats, efter vi lämnat Nicco nere på stan, ha en fin dag, allihop!

Hur gör dom, egentligen?

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juli 2018 kl 08:21, Bli först att kommentera

Vi åkte ut på Avion igår, strosade runt lite och avslutade med en lunch inne på Finas, Ulla bjöd på deras underbart goda, räk tallrik:

Nu undrar jag dock om det är fler än jag, som noterat att just dessa räkor, som finns att köpa lite varstans. I tillrett tillstånd, typ sallad, räkmacka, eller i andra former, och där det så tydligt står, att det är handskalade räkor, ändå måste undra hur tusan dom har skalat räkorna, då det faktiskt är kvar skal, på varannan räka?

Jag tycker också att det är lite äckligt, med just räkskal, precis som det är med bitar av äggskal eller kaffesump i munnen. Nu vet jag ju att dessa skal bitar inte är hårda, utan väldigt mjuk, så man kan äta dom utan problem, men jag har ändock en annan teori, om skalningen.

Dom kanske ångkokas, på nåt sätt, så skalet ska falla av, detta ”falla av”, kanske görs för hand, men allt ”faller inte av” utan fastnar som fjädrar på tjära, och därav dessa skal bitar, som retar mina ögon. Och jag kan oftast inte låta bli, att försöka pilla bort skalet, även om dom kan slinka ner, utan att dom fastnar. Jojjo! Rätta mig om jag har fel, ni som kanske vet hur det går till.

Nu har jag och Winstone visat Ulla en del av Tvärån, på våra promenader. Och här försökte vi oss på att fota lite djurliv:

Kvällen ( eller jag) bjöd på både lite likör till kaffet:

Och nån cider, så där…bara för att:

Idag hade vi tänkt plocka upp mamma och åka bort till smultronstället, jag funderar på att kanske investera i åkerbär, som man kan plantera härute på gården. Vi får se vad dom har att erbjuda, en fika lär det då bli.

Ha en fin fredag, allihop!

Då hade jag gjort alla en tjänst!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juli 2018 kl 08:22, 2 kommentarer

Igår var det 30 år sedan Åmsele morden, skakade oss allihop. Och då det händer såna där saker, så har man en tendens att komma ihåg vad man gjorde just då, hur man tänkte och vad man kände.

Jag och Theresé (har jag säkert skrivit tidigare, so here i go again), skulle upp till stugan i Malå och vår väg, går via Åmsele. Dom, Polisen, hade inte så mycket koll på vart dom tagit vägen annat än att dom fortsatt uppåt och inåt.

Det var inte utan viss oro och bävan, som vi begav oss av, och jag resonerade för mig själv…står det nån efter vägen och liftar, så kör jag över dom, tveklöst. Hemskt, ja jag vet, men det dom gjorde är helt oförlåtligt,och jag hade kanske inte varit en bättre människa om jag kört över dom, men jag tror att jag gjort samhället en stor tjänst. Usch Maria…skämmes tammeden!!!

Ulla var här då jag kom hem från jobbet igår. Fina presenter hade hon med, kolla bara mitt nya armband:

Och sedan lite kuriosa till bil och till mig, samt en plansch, med skelett, förstås 😀

Åke fick hemsnidade fina grejer:

Man fattar inte hur dom kan hantverka ihop detta med en lös ring, ja man kan väl räkna ut det, men förstå vilket pillerjobb. Jag skulle inte fixa det 😀

Nu har jag kokat kaffe och ska se om Ulla vaknat, tänker också känna efter vad vi har för temperatur ute, kan ju bli att hänga på altanen. Önskar er alla en fin torsdag!

Hur i heeela…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 juli 2018 kl 12:18, Bli först att kommentera

Hur i heeela nånting, kan nåt så här litet, göra så djuriskt ont och vara så mycket i vägen.

Oj, den där lilla stenuslingen hoppade ner i min sko igår, då jag och Winstone var ut på långpromenad. Snacka om att man blev handikappad med en gång. Ont gjorde den och hur jag än försökte skaka ner den och få den att byta plats, så fick jag tji.

Det var bara att parkera hunden, ta av sig skon och tömma den…på ett gruskorn.

Och ändå minns jag somrarna uppe i Malå, och vi alla, barn, sprang järnet på grusvägen, inga krusiduller, och råkade man stampa in en sten i hälen, så kunde man hoppa på ett ben 2-3 steg sedan satte man fart igen. Haha, att då ett gruskorn kan ställa till det så 😀

Kan det vara lite som Åke en gång sa, att man vet att tungan ljuger som tusan, för det vet ni väl, alla ni som en gång fått lagat en tand, och visst ska tungan ner i det borrade hålet och det känns som om hela tanden är borta, fast egentligen är det så litet att man knappt ser det om man tittar i spegeln.

Kroppen har sitt sätt att både överdriva och skrämma upp en, helt i onödan. Eller så vill den bara att man ska veta att det kan bli värre, om man inte gör nåt åt saken.

Jag har städat huset, tvättat, varit en sväng till Ersboda, in på Lystra kontoret, käkat lunch och druckit kaffe. Så det var av den anledningen det blev ett senare inlägg idag, jag har som inte haft tid. Och ikväll, efter mitt sista arbetspass för den här veckan, så får vi besök. Ulla, min bloggarkompis från förr i tiden, kommer hit och hälsar på.

Vi har träffats en gång i riktiga livet, ifjol, annars har det varit via telefon eller messenger, som vi talats vid. Lite roligare att ses på riktigt 😀

Ha en fin onsdag, allihop!

All tvätt äts inte upp av tvättmaskinerna, jag vet det!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 juli 2018 kl 08:36, Bli först att kommentera

Till det där berömda 60 års kalaset, hade Theresé införskaffat 3 stycken myggljus som ställdes ut där på kvälls sidan. Sedan hamnade dessa ljus på vår bro, och har stått där ett bra tag.

Så upptäckte jag att det var stearin utanför dom där glasbehållarna, och det blev inte mindre. Jag gick och klurade, och tänkte att det må ju vara värmen av solen, som på nåt mystiskt sätt får stearinet att koka, så det hoppar upp ur glasen..alltså, vad annars?

Men så var inte fallet, Åke var den som fick se svaret med sina egna ögon. Det var skatorna, som satt på bron och pickade i ljusen. Jaja, då kan man ju undra vad tusan då för? Det var ju knappast nån mat däri. Nu är dom i alla fall borttagna, inget mer stearin för dom fåglarna, inte heller mera skräp på bron, sådeså!!!

Apropå kalaset (ja jag vet, jag skulle inte nämna det fler gånger, men det är svårt att låta bli), så hittade vi nåt, på en av våra utemöbler, där under kvällstimmarna. Och håll i er nu, det var en BH. Och nu till frågan, vem tappade sin BH under kalaset?

Om nån som var här, saknar en, så är det bara att höra av sig, jag lovar, jag ska inte blogga om det 😀

Vi har haft olika teorier, om hur detta var möjligt och den kanske mest logiska förklaringen är väl att den i någons tvätt, har fastnat i ett klädesplagg som användes under kalaset,och sedan har den släppt greppet om kläderna och hamnat där den nu låg.

HÄR hittade jag det lilla skämtet

Detta är ju jättekul, med tanke på att sånt här har hänt, även med våra kläder och jag kan sätta en rejäl slant på att vi inte är ensamma om det 😀

Senast igår, faktiskt, hahaa…Åke fick med sig en av mina underkläder i sina shorts, tur att dom trillade ut innan han visade sig för nån annan 😀 Vilken syn för gudarna och alla andra, om man är inne på nån affär och plötsligt ramlar det ut ett par trosor, kalsonger eller behåar, bara så där 😀

Nä, nu ska jag göra nån nytta, håller på städa i bussen, tvättat upp alla tyger och dom ska väl tillbaka där dom hängde eller låg. Måste till banken en sväng till, jag åkte ju dit igår, glad i hågen att få detta bortgjort, men jag var en timme för tidigt, dom har sommartider och öppnar först 12, så där stod jag med lång näsa och hade inte tid att åka tillbaka. Men idag kanske jag har bättre planering, vi får se!

Hoppas på en bra dag för er alla, och här får Åkes egenhändigt, handplockade smultron från i lördags, avsluta dagens inlägg.

Världen är inte större än så här!

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 juli 2018 kl 08:55, Bli först att kommentera

När vi satt härute på lördagskvällen, kom det plötsligt in en bil på gården. Det råkade nu vara den gamla ägaren till Niccos Pontiac. Jag hade lagt ut en bild på bilen i bloggen, och en kompis til föredetta ägaren, skickade bilden till honom så han fick veta att den fanns i Umeå.

Nu kom han och hans fru upp från Gävle, under Wheels och han hade gett sig den på att få se sin gamla bil igen, och det fick han 😀 Och Nicco fick veta lite kuriosa om bilen samt att det var han som lackat den. Så med sig hade han original guldfärgen, som hon fick ta. Härligt!

Här blev Nicco fotad under cruisingen, bilden ligger ute på Pop & Rocks hemsida

Dessutom hade frun och Nicco, gemensamma arbetskamrater, hon har jobbat på Volvo, även killen. Ja, det är absolut som man säger, världen är inte större än så! Här lämnar dom Ettan:

Winstone fick sig den där sommarduschen igår, inte helt nöjd men han stretade inte emot:

Vi intog kvällskaffet ute, givetvis:

Och efter det så brände vi iväg och hämta hem bussen, nu är väl alla fordon på gården igen, som sig brukar, den här årstiden. Tacksamt är det också då bussen går igång på första försöket, inga problem alls:

Nu ut med hunden och sedan ska jag ta itu med lite pappers arbete och sätta mig in i vad som krävs av mig som god man…det var inte alls så lite som jag trott…puh!!!
Ha en bra dag allihop!

Bilar, Cars, Coches, Autos, 자동차…

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 juli 2018 kl 09:30, Bli först att kommentera

Såg ju vackert ut igår, vädret alltså, så vi åkte iväg till Nolia fältet, tämligen lättklädda, och lajnade upp i kön in:

Men efter vi intagit nån kopp kaffe och suttit och kollat in x antal bilar som kom dit, travade vi hem för att fylla på termosen, och då passade vi på att ta på lite varmare kläder. Det var små kallt och det berodde nog mest på alla moln och blåsten.

Tillbaka på plats, så gick vi runt och fotade lite, drack mer kaffe och surrade med lite folk, och nu får ni gissa vad jag kommer att lägga upp, bilder på bilar och åter bilar 😀