Han satt fast, som in ett skruvstäd!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 december 2018 kl 10:13, Bli först att kommentera

Stötte igår, på en person som hamnat i klammeri eller klämmeri, med sin cykel, kan man väl lugnt säga. Jag noterade att något pågick under svingen, vid NUS. Förstod inte först vad det handlade om men efter några blinkningar och kisande med ögonen ser jag att någon ligger på vägen.

Det står 2 personer bredvid, som jag uppfattar som barn, och jag vet ju inte om dom behöver hjälp så jag går dit. När jag närmar mig så lämnar dom två personerna stället. Det är en mamma och hennes barn.

På marken ligger en herre i kanske 60 års åldern, med cykeln mellan sina ben, och han sitter fast, ordentligt, som i ett skruvstäd.

Skosnöret på ena skon, har lindats fast runt pedalen, då han cyklade och sedan blev det tydligen stopp och han tippade omkull. Han har som tur var, inte slagit sig, och han letar efter en fickkniv som han ska ha på sig, men han hittar den inte.

Under tiden kommer det mer folk, och alla undrar ju förstås om han behöver hjälp, han viftar otåligt med händerna och nej, han behöver ingen hjälp (han tycker förmodligen att det känns jätte kymigt). Vad är liksom oddsen för detta?

Men vi som står där inser ju att han kommer inte att ta sig upp, spelar ingen roll, hans fot sitter fast på undersidan och det var längesedan han var vig som Houdini.

Och han har nog aldrig varit i närheten av vigheten hos min kusin Jenny Krigh heller 😀

Jag tar fram mobilen och slår igång ficklampan så vi ser hur snöret sitter. En kvinna tar och börjar försöka reda ut snöret och tjopp, på några minuter är det löst.

Ja säger han, här sitter man med reflexväst, hjälm på huvudet och nya vinterdäck på cykeln, så händer det här. Fast, fortsätter han, jag får skylla mig själv, jag noterade nämligen att ena snöret var längre än det andra och jag hade tänkt klippa av det men…

Jo, det där känner man igen, jag ska, jag hade tänkt, fast…nåt kom emellan och man glömde bort det.

Nu gick det bra, men jag tänkte sedan, då jag gick därifrån, what if…han hade varit på en enslig skogsväg, med inga förbipasserande, usch, kunde ha slutat betydligt värre än att stoltheten fick sig en liten törn.

Slängdes tillbaka x antal år, och man hade sina utsvängda byxor som ständigt och jämt, matades fast i cykelkedjan, hur många brallor har man inte förstört, på det sättet? 😀 Jag skyller på det och säger att det är anledningen till varför jag hellre går, än cyklar.

Jag har redan varit ut med hunden, tvättat håret och stekt plättar till Åkes middag, skrivit ett mejl till mina kollegor och hinkat lite kaffe, så dagen har startat. Hoppas ni alla, får en bra sådan!

Är lagom, bäst?

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 december 2018 kl 08:59, Bli först att kommentera

Läser Transport tidningen och där tas ämnet, lagom upp. Eller ämnet, ordet lagom, blev till ett ämne 😀

Lagom, är ju ett väldigt individuellt ord, vad som är lagom för mig, kanske inte duger till dig.

Där skriver dom att det sällan eller aldrig heter lagom långsamt, utan det är lagom snabbt, lagom mycket men inte lagom lite. Vattnet är alltid lagom varmt, inte kallt, fast där tror jag att dom inte tänkte till.

Det beror väl på vad man ska ha vattnet till. Kall saft, då vill du inte ha lagom varmt, eller hur 😀

I andra länder kör man tydligen med bäst…bästa farten, bästa mängden, men är inte det med, individuellt, det som är bäst för mig kanske inte är, det absolut bästa för dig?

Sen har vi ju det där med mängder, och det är ju också väldigt individuellt. Skvätt är lite mer än en skvimp och en slatt är…hm.

Nå, lagom är väl ett bra, ambassadörsmässigt ord, snällt och avväpnande, inget du sätter igång ett gräl med. Och vill man inte sticka upp eller ut, så tar man det lagom lugnt.

Och sen hade vi ju Karlsson på taket, eller nu var det väl kanske inte just han, som myntade uttrycket, utan det var nog Astrid Lindgren…”Karlsson på taket, ”en vacker och genomklok och lagom tjock man i sina bästa år” – enligt egen beskrivning.

Där blev det också mer världsligt…han är inte bara lagom, utan även bäst 😀

Nu är det i alla fall bäst att jag gör mig i ordning, för en lagom promenad i omgivningarna, med hunden. Kanske tankar med en skvätt kaffe först…vi får se.

Ha en fin tisdag, allihop!

Sånt här gillar jag!

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 december 2018 kl 08:38, Bli först att kommentera

Gick fint med alla förberedelser inför julbordet igår, även om det tog sin lilla tid och att man trodde sig skulle ha glömt nån liten sak, men nej, jag kom ihåg allt…tror jag 😀

Så nu har man käkat julskinka och rödbetssallad, och då tänker jag att man kan gå vidare, vem behöver det, en gång till? Nå, julskinkan gör sig ju bra på mackor, så det är väl inte fy skam, men i övrigt så är väl det mesta vardagsmat.

Tycker det är bra att man kan köpa ett packe skivad julskinka (om än, något dyrare än en bamse på nåt eller några kilon), det är just lagom, och förekommer inte så mycket svinn.

Hur många gånger har man inte fryst in det som varit kvar och sedan fått kasta bort det eftersom man glömt att det legat där. Skinkan håller ju inte så länge även om den är fryst.

Och den här kunde jag inte låta bli att köpa, finns ju julskinka för vegetarianer också 😀 Bra med alternativ, tycker jag.

Så här i juletider poppar det alltid upp olika event och där man gärna får dela med sig av det man har. Vissa är mer lyckligt lottade, än andra, och är man det så kanske man mer än gärna, vill hjälpa till med det man kan.

Micke Bergström la ut denna text igår och jag frågade om jag fick dela den, och ja, det fick jag 😀 Och här citerar jag:

”Julklappshjälpen i Norrland är ett gäng människor som gjort enormt mycket för familjer som saknat det där lilla extra som ofta behövs kring jul. Clarion Collection Hotel Uman har tidigare varit med och stöttat gänget liksom jag. Nu i år har Julklappshjälpen tyvärr ingen verksamhet varför jag och Gunnar Bäckström, hotelldirektör på Uman bestämt att vi samarbetar och tillsammans och drar vårt barr till julgranen.

Stor insamling har påbörjats på Hotel Uman i Umeå city där du kan lämna in julklappar till barn och unga som behöver lite extra uppmärksamhet under julen. Dessa klappar ska slås in och märkas kön och ålder den är tänkt för. Sen lägger ni klappen under granen i hotellets foajé. Dessutom kommer hotellet skänka 10kr/inlämnat paket till UNICEF! Vill du/ni lämna in presentkort till mat, bio etc går det också bra. Lämna i receptionen i kuvert märkt ”Till julgranen” så går det direkt till specifika familjer som sökt hjälp.

Fram till den 18/12 samlar vi in paket. Sedan sorterar hotellets personal alla paket vilka vidarebefordras ut till olika hjälpanda föreningar och organisationer i Umeå som Kvinnojouren, Bakfickan, Öppen Gemenskap, kyrkan m.fl samt i vissa fall direkt till behövande familjer. Har du ingen möjlighet att komma förbi av någon anledning, ring så ordnar vi detta.

Gunnar bjuder på varm glögg och pepparkaka i foajén då ni kommer. 600 paket förra året. Visst slår vi det! Tillsammans gör vi skillnad.

Clarion Collection Hotel Uman/ Gunnar 070-6332050 eller
Motorbloggen BigPapa.se / Micke 070-2139393 (dagtid)” Slutcitat

Såna här grejer gillar jag, det är enkelt, lättsamt och kräver inte så mycket men bidraget du ger, kan ändå glädja andra. Så tack för tipset och jag för det vidare!

Nu ska jag se om jag kan hitta på att göra nån middag till Åke, kanske till och med att jag kan göra nåt för morgondagen, så slipper jag göra det imorgon…smart där, Maria!

Önskar er alla en fin måndag! ps, bilderna är klickbara, förutom den sista 😀 ds

Det är inte bara ett, på ett järnspett!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 december 2018 kl 11:13, Bli först att kommentera

Jo jag ska bara…sa Alfons Åberg, och precis så blev det igår. Jag som bara skulle, det ena ger det andra med det tredje. Vi jobbade på nästan hela dagen.

Åke hade snackat om en trälåda, och en sockerlåda, jag hade bestämt att vi skulle ha den som vant och möss låda häruppe i hallen, och det gjorde jag, osett.

Så frågade jag efter den igår, han ropar nedifrån och undrar vart jag skulle ha den. Jamen häruppe, har jag ju sagt. Jag går ner och där står han och håller i denna lilla sockerlåda:

Oh no, tänkte jag, hur kunde jag missuppfatta storleken så grovt, fast det hade jag inte, det fanns en ägglåda där också, gömd bland alla saker, för om ni nu ser storleken på denna, och sedan säger jag att jag inte hittade den då jag letade, så förstår ni vidden av alla saker som fanns och finns.

Jag ställde upp lite finbilar som man kan skåda på vägen ner:

Och Åke skruvade fast den där hyllan jag köpte (och monterade helt själv :D)

Sen gjorde jag bröd/kex till kvällens gäster:

Rullade saffransbollar:

Och dukade fram:

Inte bara det, jag hann också med en sväng på affären, kommer hem och letar mobilen, sekunden därefter kommer jag på att jag la fram den vid kassan, så jag får bråttom tillbaka. Tur att vi har nära, jag småsprang dit och nån vänlig själ hade gett den till kassörskan, TACK!

Trevlig kväll, jag fick en fin julstjärna av Ingegerd och Janne:

Samt fina rosor av Kerstin och Janne…Janne B, kanske jag ska skriva så det inte uppstår missförstånd 😀

Och kvällen löpte på, här pågår djupa diskussioner om vad som låg vart och när:

Och vi invigde även rummet därnere, poppade lite Eddie Meduza på den rosa bandspelaren och surrade bort en stund:

Nu ska jag börja förbereda dagens julbord med jobbet, så jag önskar er alla en mycket trevlig, andra advent!

Skruvarna var inte borta men för korta!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 december 2018 kl 10:25, 2 kommentarer

Min grundtanke, tidigare i veckan, att fredagen, skulle få vara min absoluta, not do do anything day, sprack rejält. Kan bero på brister i planeringen (vojvoj).

Efter frukost, lunch och lite plock, så åkte jag iväg och lämnade bort julsaker till en som annonserat på FB, efter just julsaker till sitt hem. Är glad att våra gamla saker kan komma till nytta och glädje för nån annan.

Ner på Strömpilen, hälsade på Bo-Lage inför kvällens gäster som kommer hit på lite glögg:

Handlade på Maxi, då vi ska ha hemmagjort julbord på jobbet imorgon. Blir lite allt möjligt, jag ska bland annat fixa min vegetariska lasagne. Kul då man glömmer lappen hemma, men ändå lyckas pricka in och handla allt man skrivit upp, förutom en endaste sak, och det vet jag att dom har på HP:s, så det får bli ett besök där sedan.

Vidare till Ikea, där jag hittat ett soffbord som jag tyckte skulle passa därnere. Fanns 2 exemplar kvar och här utnyttjade jag 300 kronor i presentkort som jag fått då jag är med o svara på enkät frågor, lite då och då…belöning, med andra ord 😀

Sen var det, det där med Ikeas möbler och beskrivningar. Jag blir galen, kan vara så här en dyslektiker känner sig inför bokstäver, min hjärna kan inte ta in vad jag ser på bilden, seriöst. Lite som den här bilden, titta och läs:

Jag snodde allt upp och ner, 2 gånger, svor över att Ikea har för korta skruvar…

Men sedan fick jag till det, förutom att jag tyckte det var konstigt att dom skickat med 8 gummisaker att sätta under bordsbenen, så jag stod och hade 4 över då jag klistrat fast dom, så fick jag för mig att kika på den där beskrivningen, dom skulle inte alls sitta därunder, under på ramen under bordsskivan.

Nå, detta är slutresultatet, ett soffbord med vändbar skiva så vitt eller grått, vad man nu känner för:

Sen skruvade jag ihop den där hyllan med 8 hyllplan, ska bara upp på väggen nu:

Och målade dörrarna klar, korridoren är klar, och nu är det bara små målning kvar, vart jag ska avrunda och så där:

Oj vilken skillnad, här var det alltså panel på väggarna, och mörkbruna dörrar. Jag känner mig nöjd 😀

Tömde en stor kista fylld med motortidningar, enbart för att kunna flytta kistan in i källarrummet, och fylla upp den igen. Sorterade in lite tidningar under bordet också, Anders, svärämnet, brukar gilla att bläddra i bil tidningar, så där har han nåt att bita i 😀

Nu ska jag sätta upp lite maskeringstejp och måla det absolut sista, sen ska det upp gardinstänger i källarfönstren…och efter det, tar jag lördagsledigt…tror jag.

Ha en fin dag!

Inte en gång till, ALDRIG i livet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 december 2018 kl 11:08, Bli först att kommentera

Hörde på radion igår där dom hade en fråga man skulle besvara, om besticken skulle ställas med spetsen/ätdelen uppåt eller nedåt, i en diskmaskin.

Vi har diskmaskin på jobbet och jag ställer alltid ätdelen nedåt, och hemma är det knivarna, jag ställer med spetsen nedåt i diskstället, så man inte ska sticka sig själv på dom, om eller när man är oaktsam (vilket jag är, lite till och från).

Nu blev resultatet att 3 av 5, ställer ätdelen uppåt, och anledningen var, att det finns matrester kvar nere i diskkorgen och det blir ju äckligt om det hamnar på den delen som ska in i munnen.

Hahaa…det här var så bra, tycker jag, som tillhör den skaran som faktiskt sköljer av tallrikar och allt, innan jag ställer in det i diskmaskinen, för jag tror nämligen INTE, på diskmaskinsmedels tillverkarnas reklam, om deras ypperligt braiga maskindiskmedel, som tar bort rubbet.

Det stämmer alltså inte…enligt 3 av 5, som säger att matresterna stannar kvar i korgen 😀

I förrgår skrev jag till Nicco och frågade om vi kunde ta ner hennes bäddsoffa till källarrummet, och här kommer händelseförloppet:

Tung som fasen, och otymplig, inget att hålla fast i, och på allt detta trånga snäva kurvor och hinder.

Jo vi fick ner den med nöd och näppe!

Igår tog vi den andra delen, var tvungen att bära ut den och ta den via andra dörren ner till källaren, sedan uppför trappen, och ner igen. Sista svängen fastnade den, och jag sa att jag ville ringa en flyttfirma som kunde komma hit och fixa in soffan, vi ryckte till och TJOPP, så slank soffan in den sista biten..PUH!!!

Aldrig mer att vi bär ner nåt större i källaren, och ska huset en dag säljas, så blir det med medföljande soffa 😀

Önskar er alla en fin fredag!

En kedja är inte starkare än…

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 december 2018 kl 08:39, 2 kommentarer

På Facebook, florerar det ofta, dagligen dags, varje minut, varje sekund, en massa ovidkommande saker, men…

Jag bryr mig inte, seriöst, så länge det inte är ett direkt påhopp på mig, eller om det handlar om annat som ligger mig varmt om hjärtat. Klart man kan strida, om det skulle vara så. Men nu pratar jag mer om, ”dela vidare”, inlägg.

Såsom, kramar, läs detta inlägg och dela eller skicka vidare för att visa att du bryr dig om dom som har cancer, eller att du vill att pensionärerna ska slippa betala skatt, eller att du visar engagemang i andra behjärtansvärda saker.

Julkrama mig hit eller julkrama mig dit, visst, jag tar ju emot dom, men jag skickar aldrig vidare. Nopp, jag är inte sån!

Och NEJ, jag uppmanar ingen att skicka denna tomte heller, utan bilden finns med till er alla som inte har FB och därför inte vet vad jag talar om.

Tänker på kedjebreven man höll på med som barn, och detta kom jag nu på i samband med utrensning i källaren där jag hittade en massa kedjebrev jag fått, av okända människor som en del i kedjan, det var ju det som var grejen. Man fick ett kort tillbaka, fast…jag var redan då, en usel, svag länk.

Det glömdes bort, eller så ville jag inte skrapa ihop 10 vänner där jag visste att 5 av dom inte skulle vilja ha brevet till att börja med.

Tycker ändå att många av dessa inlägg, har ett budskap, vi ska inte heller glömma, eller förtränga, minimera andra eller tro att livet är en raksträcka.

Många lider av olika diagnoser, och man vill att andra ska veta hur det kan vara att leva ett sånt liv. Jo, jag läser många av dessa inlägg, men, som sagt var, jag delar oftast inte.

Samtidigt som jag tänker att för dom som vill förmedla, en god jul, en glad påsk, eller bara visa värme, fast dom egentligen inte mår bra själv, så är detta ett väldigt lätt sätt att ändå visa att man har nåt att ge, men man orkar inte mer än bara klicka och skicka vidare. Så visst, skicka om ni vill, men skicka vidare, gör jag inte <3

En kedja är inte starkare än dess svagaste länk:

I detta fall…moi! 😀

Ha en fin torsdag!

Men ärligt talat!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 december 2018 kl 07:47, Bli först att kommentera

19 dagar kvar till julafton, ojoj, vart tog november vägen?

Nu är korridoren därnere färdig målad, och jag är så less på allt vad panel heter. Man ska in överallt med penseln och inte kladda på lister och inte droppa färg på golvet eller stänka i håret. Kvar är nu egentligen den delen som är då man öppnar dörren dit ner. Trapphuset eller vad man ska kalla det.

Och här skulle det bli våldsamma problem om vi skulle ge oss till att försöka måla ända upp under taket, det är ju högt, och inte finns den en plan yta att ställa nån stege på. Jag tror att jag bara målar en bit och struntar i överdelen, det får bli en annan gång.

Hade en kaffedejt på Vaniljdrömmen och vi pratade om ditt och datt. Hur man kan tolka vad andra säger och hur man säger saker, utan att kanske tänka på hur det kan låta i andras öron.

För att nu ta ett exempel, om eller när någon säger: -Jamen, ska jag vara riktigt ärlig… eller när man säger, ärligt talat!

Tittar man på första meningen, ska jag vara riktigt ärlig, så kan man vända på ärlig och tro att personen i fråga, i vanliga fall, inte är så ärlig…oärlig, jojo.
Och i det andra fallet, ärligt talat, så är det för att understryka att det man säger, är precis sanningen, jag har rätt…ish.

Printade denna artikel från Vk.se för x antal sedan, enbart för att jag tyckte att det lät konstigt då man läste rubriken:

Visst, man fattar sedan att det gällde alla som blåste, men när man börjar med att skriva alla, så tänker man alla invånare, och hur tusan kunde dom ha koll på nykterheten där 😀

Efter middagen hade jag tandläkartid, en gratis sådan, jo man tackar, det var bara en efterkontroll av kronan jag satt in, och efter den så avrundade vi med ett café besök på Nailheads:

Har inte bestämt vad jag ska peta på med idag, jobb i eftermiddag, det vet jag, men just nu skulle jag egentligen vilja gå och lägga mig igen, hm…

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Dubbeltur…vilken tur…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 december 2018 kl 10:37, Bli först att kommentera

Ja då har man hunnit käka frukost, varit ner i källaren och målat några kvadrat i korridoren, jag skådar ljuset i slutet av tunneln.

Hunden är promenerad och jag har sopat av bilen och försökt styra undan en del snö, men där gick jag faktiskt bet, fy fasen vad tungstyrt det är. Åke får ta lilltrakatorn då han kommer hem.

Och det är heller inget som säger att detta ligger kvar ikväll, fort slår det om, jag tyckte nästan det kändes mer som regn än snö, innan vi var tillbaka hemma igen.

Jag fyndade på Mio igår. Ville egentligen ha en sån här hylla, fast vit och större:

Hade sett att dom hade en med fyra hyllpan, men jag tyckte ändå att den blev för liten så jag skulle alltså införskaffa tavellister istället.

Väl där, hittade jag exakt den hyllan jag ville ha, åtta hyllplan och den är vit. Wohoo!!! Och tur hade jag, för det fanns bara 1 kvar. Greppade den och var på väg ut då jag plötsligt såg en liten pall, som skulle göra sig bra därnere.

Läste på en skylt att om man handlar för 300:- får man 100:- i rabatt, så ja…jag slog till. Hade alltså en hylla för 500 och en pall för 300. Kommer hem och kollar på kvittot, gissa vad jag betalat…

448:- totalt, det var tydligen en sommar rabatt på hyllan, som jag missat, ibland ska man ha dubbeltur 😀

Fick jul i köksfönstret också, så nu, tror jag att jag är klar…

Har till och med ställt upp små tomtar, vissa gamla som gatan och andra i nyare upplaga, nere i ett av källarfönstren, hade inte hjärta att slänga bort dom:

Idag blir det en brejk i arbetet här hemma, med en fika på Vaniljdrömmen, trevligt! Man måste ju få ha lite roligt också 😀

Önskar er alla en fin tisdag!

Hundar kan, dom med :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 december 2018 kl 09:06, Bli först att kommentera

Fick mig ett skratt nu på morgonen då jag ramlade över detta klipp på hundar/vs katter och jag må ju säga att hundar kan, dom med 😀

Kom hem strax efter 8 igår kväll, hann stryka och byta gardiner i 3 fönster, tvätta kläder, dricka kaffe, göra i ordning för Åkes jobbardag idag, plocka fram julstjärna:

Och granen ja, den gjorde jag innan jag åkte och jobbade:

Idag tänker jag fixa köksregionen, ska även åka på ett möte, och se om jag kan hitta tavellister på Mio. Ska ju pyssla lite i korridoren också, tänk om man kanske kunde måla den klar, hm…

Ja Åke ja, idag är det hans första arbetsdag sedan olyckan med nacken i augusti. Kändes konstigt att Winstone gick upp med mig på morgonen, och i huset finns bara vi två, eller javisst ja, med Jack the hamster är vi tre. Nicco är tillfälligt bortrest, har firat helgen i annan stadsdel, men kommer hem idag.

Nu sitter jag mest och gruvar för att gå ut med hunden i detta regnväder, försöker se om det blåser, för i så fall är det inte ens lönt att ta med ett paraply. Jag hatar att ha huva på skallen, tvitvitvi.

Nå, hunden är ju fortfarande en utehund, så det är väl bara att rappla iväg och se glad ut. Hoppas på en fin måndag för er alla!

Han satt fast, som in ett skruvstäd!

Är lagom, bäst?

Sånt här gillar jag!

Det är inte bara ett, på ett järnspett!

Skruvarna var inte borta men för korta!

Inte en gång till, ALDRIG i livet!

En kedja är inte starkare än…

Men ärligt talat!

Dubbeltur…vilken tur…

Hundar kan, dom med :D

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten