Hur har ni det med minnet?

Energin försvinner snabbt då man klattrar sig och får ont i ländryggen. Inte så jag kan säga vad jag gjort, på exakten, men jag har mina aningar. Högg till 30 minuter innan jag slutade jobba igår och varje steg och rörelse, känns ordentligt.

Ska fundera ett tag, på vad jag ska göra åt detta. Försöka strunta i och negligera problemet, eller försöka ta det lugnt. Jag vill inte vara hemma, men jag gruvar att åka också. Nå, jag ska fundera och känna efter.

Dom pratar om drömmar på Radio Västerbotten, drömmar man vanligtvis har på natten, inte drömmar om framtiden. Jag kommenterade förstås 😀 Jag som är smått fascinerad av mina egna drömmar vart får jag liksom, allt ifrån?

Så kom jag att fundera över en fråga jag fått förut, hur jag tänker eller ser på minnen. Tydligen kan man göra det på olika sätt, jag som alltid trott att vi alla varit likadan, i det fallet. Inte konstigt att jag ibland funderat på hur nån ibland, inte alls kan framkalla ett minne genom att se bilden framför sig.

Fick nämligen veta att alla inte kommer ihåg just i bilder, vilket jag då gör. Jag ser ju vägen framför mig, kullen, cykeln, ja allt vad det nu kan vara i den händelsen jag ska plocka fram. Och detta ska då innebära att man kanske har ett bättre minne än andra. Mja, eller man kanske kommer ihåg fler detaljer.

Det kan jag köpa, för detaljer har alltid varit en stor del av det jag ser, fråga mig inte varför, eller jo, fråga 😀 Här är en detalj, för att ta ett exempel:

Kom just på att en fördel med att vara ansiktsblind, är att man kan vara en hejare på just detaljer, haha. Vad bra, att det många gånger går att få ut nåt positivt, av grejer som är lite åt det negativa hållet.

Ni som inte ser bilder i era minnen, hur kommer ni ihåg saker då?

Minnen kan ju också väckas av dofter, platser eller musik. Lite coolt ändå. Jag och Nicco pratade om just det här, för ett tag sedan. Och jag tyckte väl att det ändå är konstigt att man inte gör sig av med sånt man inte behöver veta…lite som värdelöst vetande.

Och nej, hon sa att har egentligen allt i huvudet, men man lägger det åt sidan, och sen kan det då förhoppningsvis, poppa upp då man behöver det.

Fast jag undrar fortfarande varför jag behöver komma ihåg att jag tyckte det var tragiskt då pappa varit ner och handlat en back med dricka, på sommarlovet och man skulle få välja en flaska men där fanns bara Grape tonic. Fy tusan, haha, och jag och kusin Anna tvingade i oss drickan genom att blunda och låtsas som om det smakade nåt helt annat.

Då jag nu skriver om det så ser jag oss framför mig, vi går uppe vid gungorna i stugan, fnittrar och delar flaskan mellan oss, och säger att jomen, nu, smakar det ju annorlunda. Fast egentligen, gjorde det inte det, utan vi sa så, för att vi ville att det skulle göra det.

Här kommer nu 3 bilder som pappa tog på en av våra båtturer över till andra sidan sjön, och vad håller jag i näven, på riktigt, haha… här en Coca-Cola i alla fall:

Och tadaa… nu nåt helt annat:

Kusin Anna sa då hon såg dessa bilder förut, att det kommer du väl ihåg, det skulle skämtas och skojas hela tiden, så nog är det din pappa som satt ölflaskan i handen, för att det skulle se ut som om det var det du drack. Ja, förmodligen 😀

Theresé skickade just två bilder på Sally och Evert så dom får pryda sin plats här i slutet på inlägget, Det finns ju små detaljer och det finns stora, Evert får representera den större detaljen 😀

Och nu har jag funderat och känt efter, och nej, jag stannar hemma, det här är inte kul, alls, nu ska jag ta mig en värktablett, tror jag har nån på lager, som kan funka, i hope.

Ni får ha en fin onsdag, allihop!