Mål, önskemål, to do, eller vilja göra

Underbart väder idag, jag och Winstone gick rundan vid 7 tiden, och solen kändes uppvärmande:

Och vilken tur att jag fick upp ett il igår, då jag kom hem från jobbet. Drack lite kaffe, Åke gick ut för att städa lite i garaget så Audin får plats. Och då råkade jag notera hur skitigt matrumsfönstret var.

Det upptäckte jag givetvis för att vi har kvälls sol på den sidan där vi har vår balkong. Och balkongen är ju inte heller ren och fin. Upp med skurhinken, och golvmoppen, sedan fortsatte jag med fönstret och balkongdörren, så nu kan man faktiskt sitta där ute om vädret tillåter.

Åke har by the way, provcyklat sin tandem, 2 gånger nu, och det enda som saknas är en sadel dit bak.

Pratade om vad han nu ska göra med den. För inte lär han cykla på den, hm. Ja, sa jag, efter en stunds funderande. Måla den svart, och sen hänger vi upp den på husväggens kortsida, bara för att vi kan…haha. You never know, it might happen 😀

Dagens fundering från den härliga dag boken, skrev jag ju igår. Så sitter jag och äter frukost för en stund sedan och kollar ett avsnitt från Solsidan. Där handlar det om bucket list, ni vet, en lista över saker man önskar göra innan man rundar hörnet och lämnar den här platsen, för nya tider (det där blev en lång förklaring för ordet dör).

En bucket list, är ju en typ av mål, även om det handlar mer om ”önske”mål än målsättningar. Så jag anser nog, att det är bättre med en sån lista, för det är mindre krav på den. Och ska man sätta mål som man faktiskt ska genomföra, så vet jag inte ens nyttan av att göra en lista på det…man ska ju göra det eller hur? Och är det jobbiga saker, jamen gör dom så snart du kan, så är det over and done with.

Min mini bucket list för idag är, kaffe utomhus (very importante), överlämna ett par skor jag sålt på FB, träffa kusin Anna för mera kaffe <3, jobba i källaren med Nicco, och kanske en drink på balkongen ikväll. Nice va 🙂

Ha en fin fredag, allihop!

Det stämmer inte med verkligheten

Kom körandes från Ersboda mot stan, och därborta i I20 skogen, såg jag plötsligt ett jättekonstigt djur. Seriöst…mina tankar svävade runt, en…en apa?

Näää, en hund (med kläder på) eller vad tusan? Och vad gööör den?

Så gled jag förbi i 70, stirrandes ut genom fönstret för att kunna få ihop det, och plötsligt såg jag vad det var (och småfnissade åt mina teorier), det var en människa, liten mindre modell, som kröp upp och ner genom några hinder 😀

Sorry, men jag visste inte ens att det fanns en hinderbana där 😀 Ni hör ju vad jag kan roa mig själv!

Det gjorde jag härom dagen med. Nu har FB nåt som heter avatarer. Man kan knyppla ihop sin egna avatar, som ska föreställa en själv, fast i tecknad version. Och den kan man sedan använda i kommentarsfälten, om man vill.

Mjo, tänk er nu in i min situation, en helt ”normal” människa i sina bästa år, utan svårare diagnoser men med en hint av ansiktsblindhet. Och jag ska då kunna tänka ut hur jag själv ser ut. Mjae, jag känner inte igen mig själv, alls.

Ok, jag kan skylla lite på att det inte fanns en uppsjö av olika saker att välja mellan. Men jag fick jobba ett bra tag innan jag ens godkände det där. Jag satte dit en jätte rund haka, från början, ser mig själv i spegeln och kommer fram till att min självskattning, på utseendet, inte riktigt stämmer med verkligheten. Frisyren jag har idag, finns inte ens med, men…jaja, det är ju bara för att det ska vara nåt nytt.

Man ska inte ta allt så seriöst och allvarligt!

Den där fiskmåsen, dock, som jag pratat om tidigare, den som jag såg första gången för 8 dagar sedan, den hänger fortfarande kvar där, på ursprungsplatsen, den tar något, alldeles för allvarligt. Har den inget liv, och varför måste den sätta griller i skallen på mig?

Ska vi hoppas att solen återvänt för att stanna ett tag nu, och ge oss lite värme. Jag saknar färg på gräsmattan, och tycker att det borde vara dags nu. Jobbar idag men hinner ju sitta ute ett tag innan dess, och imorgon, skulle det bli aningens bättre, så det låter som en bra början på veckoslutet.

Theresé skickade en ny bild på Evert igår, och här kan man se hur stor han verkligen är…svansen är inte heller att leka med, eller vad säger ni:

Ha det gott, allihop!

Dödsångest, är okul!

Igår var jag tjugo minuter innan utsatt tid, på NUS och skulle anmäla min ankomst. Det var knökfullt med folk där. Fick 141 på kölappen och dom var på 120. Med tio minuter tillgodo frågade jag i informationsdisken, om jag kunde efteranmäla mig.

Hon undrade varför, och då jag sa att det är fullt av köande och min tid är ju snart, då såg hon tvivlande ut. Hon öppnade dörren för att kolla in till receptionen, så drog hon bak hakan och sa, att det var det värsta, har inte varit så där mycket folk förut. Så med fem minuter kvar, lämnade jag receptionen och åkte upp.

Inför min magoperation. som jag gjorde för snart 5 år sedan, så utfördes en gastroskopi i Lycksele. Dom ville kolla hur min första operation, såg ut och om dom kunde plocka bort det som lång kvar där.

Det var det absolut värsta, ever, som jag varit med om. Dom höll på i evigheter, för mig kändes det som 30 minuter, men jag gissar på 15. Och där hittades då en cellförändring i slemhinnan i magsäcken.

På grund av denna förändring, så får jag då lov att kolla upp den med jämna mellanrum. Ifjol lovade läkaren att om inget syntes då, så skulle jag gå fri, men det fanns en förändring så därför gjordes en ny gastro, igår.

Innan den så sa läkaren att, om det ser likadant ut, så får jag fortsätta kollas upp, om den förändrats igen, så överväger man behandling. Där man bränner bort förändringarna. En relativt ny metod, där man inte vet, hur länge den håller. Så återigen, gastroskopin, kommer jag inte undan.

Men, så hör jag hur han säger, under pågående undersökning, att förändringen har blivit mindre, jag jublade inombords, och då han var klar sa han att han knipsat bort ett prov, och vet du vad, Maria, då jag gjorde det så knipsade jag bort hela förändringen :O

Det innebär ju inte att jag slipper undersökningen, men det vore ju underbart om man inte behövde göra den varje år 😀

Pratade med sköterska och tackade henne för att hon stått bredvid och talat om då man skulle andas. Låter knäppt men man vill hålla andan, för då tror man att man inte finns. Som barn som gömmer sina ögon, för då syns dom inte 🙂

Det är ju jättesvårt med såna här saker. Ta tandläkaren, och säg att du ska laga ett hål. Du känner att det gör ont, men tandläkaren säger med jämna mellanrum, att det är snart klart, bara en liten grej till, det här går bra…etc.

Kontra nån som inte säger ett pip. Du har inget att relatera till, du vet inte om det ska göra ont i 5 minuter eller tio, hur länge ska du härda innan du ger upp. Då blir det extra jobbigt, spelar ingen roll att det inte är nåt som dödar.

Nå denna undersökning tog kanske 5 minuter, så det är stor skillnad mot min första, fasansfulla gastro, som verkligen satte sina spår. Och där sa aldrig den läkaren vad hon höll på med eller hur länge jag skulle ligga där och ha dödsångest. Usch!

Passerade Ullas på Östra, på väg hem, och köpte en frukostfralla, och kaffe hade jag i bilen:

Vilken euforisk lycka att det var över, och att väntan på att få avnjuta kaffet, var slut. Mja, och den här bilden hade Al Pitcher lagt ut på sin FB sida igår, så den knyckte jag lätt, för det stämmer ju 😀


Bankade ihop en hylla igår, en sån där hyllsektion som man ska ha i garderoben. Har satt ihop en tidigare, som Åke har i sin garderob, väldigt enkel att slå ihop, men gör inte fel, för det går inte att få ogjort. Mm, så blev jag lite osäker på vad som var upp och ner.

Finns ju en liten bild på kartongen och enligt den så var pinnarna lite längre på nedsidan. Jag gör klart för att börja hamra, men så tänker jag, nä, jag går upp och kollar den jag satte ihop till Åke. Och vad tror ni?

Ja, enligt bilden så har jag nog satt ihop den, Åkes alltså, upp och ner. Är jag förvånad…näpp. Går ner och ska sätta den tvärsom, men så ångrar jag mig, och tänker att jag gör likadant, det funkade ju ändå, så varför ha 2 olika hyllor istället för två som ser likadan ut? Ingen som inte vet, kommer inte att märka att dom är fel, hahaa…

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Kom igen, lite glad kan du väl vara!

Idag fyller min mamma 74 år, så…

Det där är nästan en nytagen bild på henne och jag…mm…

Åkte till henne igår eftermiddag, och vi satt ute på en bänk, på varsin sida. Faktiskt första gången på över 2 månader :O

Pratar ju mycket via telefon, men att ses in real, är nåt helt annat. Vi som normalt, träffas i snitt, en gång per vecka. Nå, det är inget vi rår över, och vi gör inga onödiga manövrar heller. Jag hade för tusan med mig min egna kopp, bara för att eliminera alla risker.

Vi fick sällskap av en humla:


Det blir återbesök hos tandläkaren, men det hade jag räknat kallt med. Var väl kanske inte så illa som jag föreställt mig, så det är jag glad över.

Hade ett ärende på en smyckesbutik, jag har fått det eminenta uppdraget att leta efter ett par örhängen med specifikt utseende. Nå, vi stod därinne och dividerade, han som jobbar därinne och jag.

Pratade om tidlöst utseende, vad bling bling är eller hur det stilrena ter sig. Ja sa han, man får vara med om mycket då man jobbar här. Har haft en pappa med sin dotter härinne, berättade han, och dottern som var i 7-8 års ålder, skulle få ett par örhängen.

Det fick hon, med diamanter på, och dom gick lös 14 000 kronor. Jamen lite glad kan du väl se ut, hade pappan sagt till dottern, som uppenbarligen inte jublade över dom. Nej, tänkte jag, varför skulle ett barn i den åldern, värdesätta nåt som för dom, bara är en sten som glittrar, finns ju hur mycket som helst av sånt blingande.

 

Dom där kan man nu köpa billigt för 10 398:- på Guldfynd, eller så kan du köpa dom här för 209 kronor, ja dom finns för 89 med, om man vill gå ner i pris.


Ja, sa jag till Åke då jag berättade detta. Inte tror jag att Sally hade sett speciellt glad ut heller. Hon kanske hade sagt… fina…och sedan inget mer. Hade jag då sagt vet du vad, dom kostade FJORTONTUSEN kronor, så hade hon svarat: Jaaaha, coolt, oj. Och sen hade hon hittat på nåt annat att göra.

Nej, uppskattning från barn, får man nog inte, via i våra ögon sett, dyra örhängen. En minigolf runda med föräldrarna och medföljande kompisar, hade säkert haft större genomslagskraft.

Sitter och förbereder mig inför gastroskopin, hur man nu kan förbereda sig inför nåt sånt gruveligt. Ja, jag tänker att det blir fruktansvärt gott med kaffe efteråt, är ju i detta nu, fastande, och är man det så är man ju aldrig så törstig som då, eller sugen på kaffe och frukost.

Och som alltid, då jag ska ta nåt fasteprov, så drömmer jag att jag äter nåt, vaknar och funderar vad tusan jag nu gjort, äventyrat alltihop, men sen kommer jag på att det bara var en dröm

Har drömt åtskilliga gånger att jag röker, och när jag vaknat så har jag dumförklarat mig själv, innan jag kommit på att jag faktiskt aldrig tände den där ciggen…skönt 😀

Önskar er alla en toppen tisdag!

Ibland skrämmer jag mig själv :O

Gjorde en välbehövlig städning igår, ni vet, en svängom med snabeldraken, torka golv och plocka undan lite. Tycker inte att jag upplever nåt nitiskt städande som skulle vara typiskt för hittepå saker i pandemi tiden. Men det kan ju definitivt bero på, att jag inte är i nån karantän på det viset, jag jobbar ju på som vanligt.

Tycker nästan att det drar åt andra hållet, ingen kommer ju hit, så varför hålla efter ! Haha, ja, totalt förfall är det inte, vi bor ju här ändå.

Nå, så sitter vi i teverummet, jag och Åke, då jag gjort klart, och plötsligt hörs ett läskigt krafsande bakom teverumsdörrarna. Jag lovar, det var ett sånt där ljud som gör lite ont i magen, och drar i nackskinnet, för att man inte vet vad det är, och då jag frågar Åke, om han också hör det där, så ler han lite osäkert och svarar, ja, det är en katt som krafsar :O

Bredvid honom, ligger Winstone, så han är helt oskyldig till detta ljud:

Visst vet ni känslan, lättnaden, då polletten trillar ner och man plötsligt bara vet, svaret på det som skapade oron. Håret i nacken, lägger sig och den isande känslan i maggropen, släpper sitt tag.

Bakom dessa två dörrar, finns en inbyggd garderob, och i den garderoben står en skrivare, som jag slog igång, då jag påbörjade städandet:

Det var den som kom på att den skulle skriva ut en testsida, bara så där, för att, den kanske blev övervänt, haha… Jisses, ibland kan man skrämma slag på sig själv.

Åke har haft en dröm om att en dag bygga en tandemcykel. Och nej, jag vet inte vart han får sina drömmar ifrån, jag svär mig fri från många av dom. Och nu är han på god väg, faktiskt:

Saknas nu en kedja, en sadel samt ett extra stag, eller rör, för att hålla ihop cyklarna på den nedre delen. Vem han sen ska ut och cykla med, har jag ingen aning om, jag lär vara svårflörtad då det kommer till cyklar överhuvudtaget. Nå, tiden får utvisa det.

Hoppas solen stannar hos oss hela dagen, idag, var ju inte så trevligt igår, med ösregn, hagel och annat:

Ha en bra dag, allihop!

Ingen rolig önskelista, det där ni!

Blev uppringd i fredags, av ett 090-785 nummer, och vi som bor häruppe, torde nog veta att då är det från NUS eller nån annan hälsoinrättning. Detta var från endoskopienheten.

Usch usch och tvi tvi!

Ja, sa tjejen, vi önskar nu…och där avbröt jag henne och sa, fast jag önskar inte det. Hon skrattade till och sa att hon förstod, men det är ju för mitt bästa, och jodå, jag vet det.

Så fortsatte hon med att han som brukar göra gastroskopin, jobbar bara nån gång per halvår, och nu råkar han på ska vara där på tisdag, och han hade gjort en önskelista på vilka han kunde tänka sig att kolla upp. Och på den listan stod då mitt namn. Argggh!

Jaja, vad kan jag göra, det är bara att hasa sig dit, om än inte, med några glädjesprång. Hon sa att jag kan få lugnande innan, men det tänker jag att det kan vara nog så besvärligt. Då får man inte köra bil, man ska vara där tidigare och man måste stanna kvar ett tag.

Näpp, det är bara att bita ihop, dock inte bokstavligt, och härda den lilla stund det tar. Han är ju duktig på det han gör så jag får vara glad över det, åtminstone. Snacka om att försöka peppa sig själv 😀

Känns som en mindre rolig start på kommande vecka. Ska börja morgondagen med ett besök hos tandläkaren, inget jag längtar efter heller. Men jag vet att det brukar kännas najs, då man är färdig där. Och ja, jag vet att det blir fler besök där, än bara en kontroll, tyvärr.

Gissa vem jag såg igår…fiskmåsen. Den var kvar :O


Den gjorde sig några svängar men återkommer till ruta ett. Och den sätter definitivt griller i min hjärna. Jag vill ju veta vad den gör, och varför den gör det, knäppgöken!

Väntade hela eftermiddagen igår, på både snö, regn och hagel, men det var bara himlen som var mörk, inga nedsläpp där jag vistades, även om jag vet att andra runtom Umeå med omnejd, fick uppleva både det ena och det andra:


Och med dom mörka utsikterna i bakhuvudet, så vet jag ändå att vi går mot allt ljusare tider. Sommaren kommer oavsett läget i övrigt. Och varma, sköna och lata dagar, väntar. Jag och Åke bestämde oss för att inte ha några projekt i stugan detta år, vi tar ledigt, rakt av. Än så länge är det ju inga förbud att åka dit heller, och vi klarar nästan 2 timmars regeln. Beror ju på vad vi kör med 😀

Och med det så önskar jag er en fin söndag med denna låt som avslut på inlägget!

Fiskmås med hökmode, eller?

I onsdags, såg jag en fiskmås, som stod nere i en bäck och stirrade in i ett sten fundament, precis som om den stod i skamvrån. Den skrek lite, som fiskmåsar gör. Mm, inget konstigt, förutom att den stod just så där.

Igår, 2 dygn senare, så står den där, på samma fläck, och bara stirrar. Jag får lätt panik, vad håller den på med?


Första gången jag såg den så trodde jag att den kanske fastnat på nåt sätt, men den rörde sig en halvmeter, vid nåt tillfälle, så jag lämnade tanken därhän.
Men, igår då min hjärna går igång och jag på nåt sätt, planerar hur jag ska kunna ta mig dit, torrskodd, och utan att ramla på skallen, så flyger den plötsligt iväg…för att återkomma 1 timme senare.

Ehh, vad gör den? Har den ett matförråd där, och nu har den gått in i ett hökmode, där den vaktar sitt matrevir? Har den kläckt ungar och pulat in dom i nån liten hålighet, och ungarna ska minsann inte ut därifrån och roa sig, eller är den bara knäpp i skallen?

Jag har några mc handskar som jag tänkte sälja, så jag la ut dom på min status på FB, för några dagar sedan.

Tina kommenterade igår och frågade om ja inte hade nån hjälm också. Och då kunde jag ju inte låta bli att skoja lite:


Detta är min hjälm som jag hade då jag gick i ettan. Maria 1E, har jag kluddat i den, notera att ettan är lätt, spegelvänd, Marias signum:


Och ska jag bli orolig nu, då jag faktiskt kan ha den idag med? Min skalle har inte vuxit på 45 år :O Hahaa… fast en har nog inte krympt, heller 😀
Tina tröstade mig med att mina föräldrar, förmodligen gjorde som så många andra, och köpte en hjälm som var aningens för stor från början, så man hade nåt att växa i. Mm, det låter ju bra, ska vi säga så.. 😀

Apropå huvuden och skallar, här är nån som definitivt har huvudet på skaft:

Vilken kontroll hon har. Blev väldigt sugen på att filma då jag gör likadant, och jag säger bara: -Huka er och håll avstånd, för er egen skull!!!

Hoppas på en fin lördag, för er alla!

Bilar är inte gjorda av…

Åke var ju hemma igår, och snäll som han är så skulle han ta min bil och åka och besikta den. Jag, å andra sidan, hade uppdrag som kontaktperson, och sa då att jag kunde ta Camaron…OM det nu inte blir snö, förstås.

SNÖ, sa han, högst tvivlande, och mja, jag höll med honom, att nä, nu drev jag allt. Men vad hände, 20 minuter innan jag skulle åka. Mm, ni som var vakna vet att det snöade :O

Nåja, bilar är inte gjorda av socker eller marsipan, visserligen inte jag heller men…så jag tog Camaron och åkte ner på stan. Vi hade bestämt oss för att träffas på Fika, nere vid älven:

Kändes luftigt därinne, fin utsikt, och hade det bara varit liiite varmare, så hade man kunnat sitta ute. Som jag och Åke gjorde på förmiddagen, här hemma. Men i regn och snö, så väljer man nog inte det.

Nu får jag leta efter fler tävlingar där man kan vinna presentkort på Opus, (skrev hon och lät, lätt ironisk) det blev nämligen ombesiktning, ovanligt…not.
Inte så allvarliga saker, men allt innebär ju ändå utgifter och arbete. Och det finns roligare saker att lägga tid och pengar på, tänker jag.

Ifjol spenderade vi tydligen en jäkla massa pengar på denna Audi, det här var års minnet på FB idag…JISSES!!!

Men men, det är bara att göra det och se glad ut. Jag kan nog dessvärre inte bidra med att laga bilen, det kunde bli hysteriskt roligt, faktiskt. Hammare och spik, vet jag vad det är, en övriga verktyg är jag inte så insatt i.

Som till exempel dom här:

Haha, en av Åkes lådor nere i han snickeri rum. Alltså inte verktyg till fordon, det här är nog till andra saker, vissa av dom här kan säkert höra hemma på nåt museum, jag vet inte… och jo, det ska röjas lite i det rummet också, så småningom.

Jag vet också hur en turbin ser ut, tändstift och att på en V8:a sitter 8 cylindrar i ett V…

På en rak 6:a sitter 6 cylindrar på rad, und so weiter. Men vad hjälper det att veta hur det ser ut, om jag inte vet så mycket mer, eller jo, jag visste ju att bilar inte smälter av regn och snö 😀

Nåväl, det är ju tur att jag är bra på andra saker, så det jämnar ut sig 😀 En kan ju inte göra allt, men alla kan göra något.

Min hortensia lever än, fantastiskt på min ära:

Jag kör vattning från botten, den får stå och suga upp vattnet under en stund, varannan dag, som Tina skrev, och den verkar gilla det. Nu gruvar jag ner för omplantering. Har vissa erfarenheter av att blommor kan kackå, av för mycket bråkande. Jag ska googla och se vad den vill ha för jord, och sen får jag ta det försiktigt. Wish me luck!

Och nu önskar jag er alla en fin fredag!

I love it <3 Hahaa

Maj 2012, jag skrev och jag citerar:

”Jag började gårdagen med ett besök på röntgen. Lite roligt var det att jag gick in södra entrén, jag tycker det är lättast att hitta därifrån. När jag kommer ut i den låååånga korridoren som säkert, snudd på alla umebor gått i någon gång, så kommer det en kvinna och stannar upp i dörröppning där jag kommer och går, och hon ursäktar sig och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne.

Hon undrar om jag vet vart bild och funktionsenheten ligger. Ehhh…(nu snurrar det för fullt i huvudet på Maria, det lät som om hon letade efter något på ett museum), bild och funktion, upprepar jag och ser fundersam ut. Ja, säger hon… röntgen. Aha säger jag, jamen dit är jag på väg, så hon hakade på. Jag i egenskap av patient och hon som arbetssökande, så vi önskade varandra lycka till då våra vägar skiljdes.” slutcitat

Mm, trots att det nu gått 8 år sedan dess, så har jag inte bättre lokalsinne idag 😀

Det där la jag ut nu bara för att jag ville lägga in den här bilden, i love it 😀


Jaha, när jag läst och kopierat det där, så skrollade jag vidare och samma månad och år, så skrev jag detta:

”Vi har ju en sån där förvaringsplats under arbetsbänken i köket. Där man kan ställa in pallen och annat som man inte vill ska synas på. Jag har inte bara pallen där, utan en stor kartong, brandsläckaren (hade stått där) och några brickor etc.

Nu hade jag använt en av dessa brickor och skulle trycka in den där under igen, men något tog emot, och varje gång jag puttade till den så fräste och väste det under bänken.

Tror ni att man blir fundersam, snudd på rädd över vad som ska komma utrusande därifrån, kanske ett murveldjur eller en ulmerkott med huggtänder. Efter fjärde försöket, så tvärtänkte jag att det måste vara brandsläckaren jag kommit åt, så jag fläkte upp draperiet och gick ner på knä för att kolla förödelsen… ingenting syntes, inte heller brandsläckaren, för den hade jag ju flyttat till ett annat ställe, veckan innan.

Jag puttade till brickan en sista gång, och återigen, samma fräsande, nu plockade jag bort sak för sak och se… där längst in mot väggen står vår gamla sodastream och givetvis, brickan hamnade ju hela tiden uppe på knappen så det var kolsyran som väste och fräste. Allting brukar ju ha en naturlig förklaring till allt som händer… i alla fall nästan alltid, kanske till och med oftast inte, hemma hos oss, men nu så.” Hahaa

Vi har ju läten här i huset,och på sistone är det ytterdörren som låter, till Winstones förtret.

Han tror ju att det är nån som är på väg in, fast det handlar mer om på vilket sätt, man fått igen den. Det krävs ett litet knyck, för att den ska hamna rätt. Eller så är det nån som står där i vägen, bara för att retas, nåt osynligt, som vill skoja till det.

Precis som när nu statsministern sagt att vi i sommar bara får resa 2 timmar. Och nån skrev på FB, att här i Norrland innebär det att vi kanske hinner till grannen, om man gasar på. Hahaa…

Jaja, det är som det är, och jag tänker att då allt är över och förbi, så får vi fira tre dubbelt, och göra saker med dom vi fått försaka. Önskar er alla en fin torsdag!

Min effekt, den kan vara lite…spännande, trots allt :D

Har anmält pappersfria kvitton till Kivra, så numer får jag inga kvitton då jag handlar utan kan logga in på kivra och se dom där. Perfekt, då slipper man en massa papper i väskan, men det känns ovant, då man är van att ta lappen då man betalat.

Det är inte alla affärer som är anslutna till den tjänsten, men jag gissar att dom kommer att bli fler med tiden. Så ett tips om ni vill slippa pappershanteringen, skaffa Kivra eller logga in där och läs mer om det.

Vi ser ju slaviskt på ”the Carbonara effect”, ett dolda kameran program med en magiker som utför diverse trolleritrick. Och nu tycker jag att det namnet kan tillämpas på mina händelser. ”The Maria effekt”, ni vet, -jag gjorde en Maria, får jag höra lite då och då 😀

Här ett meddelande jag fick för nån dag sedan, av vem, låter jag vara oskrivet då jag inte vet om personen i fråga, vill att jag avslöjar det 😀

”Du skulle ha varit här, när jag tryckte igång en pryl med förinställda doftpuffar. En sån där grej, med monterad sprayburk. Den första puffen kom ju direkt!

På mig!

Jag hade ju grejen i nävarna, hann inte ens ställa upp på hyllan.

Jag vinglade till ordentligt och grimaserade illa. Som att jag hade blivit skjuten med skarp ammo.

Tänkte direkt på dig. En typisk Maria-händelse. Men som drabbade mig.”

Mitt svar blev och jag fortsätter citera:

”Haha, jag höll i en sån inne på ÖoB och stack den under näsan på Nicco, utan att veta att den var självutlösande, jisses So been there, done that, men jag led inte av det utan nån annan.”

I det andra fallet, där jag medverkade under själva dådet, så var det en doftspray som utlöstes av ljuset.

Jag stod och vred och vände på burken, och fattade inte hur den fungerade. Så jag stack den under näsan på Nicco och tyckte att hon skulle se eller kanske lukta på den. Plötsligt hörs ett ljud…typ, Bzzzz…och sedan spooosch, så hade hon ett luktmoln rätt i fejjan 😀

Ja, så kan det gå om man utsätts för ”the Maria effekt”, funkar uppenbarligen utan att jag ens är med, och andra gånger har jag bara ett eller två fingrar med i spelet.

Nu, mina vänner, ska jag ta min kaffekopp och gå ut på bron och sätta mig och njuta av lite sol, och uppladdning inför en ny arbetsdag. Avslutar med dom 2 senaste bilderna jag fick från Theresé, på lille Evert. Ja, Sally är också med på en bild, samt mina tankar om citatet idag.

Jag hoppas ni alla, får en bra dag!