Tur man kan skratta đ
NĂ€r jag kom hem frĂ„n jobbet igĂ„r kvĂ€ll, sĂ„ sitter Ă
ke och kollar pÄ det dÀr klippet jag la ut i förra inlÀgget. Men, funkar nÀtet, har routern kommit, Àr det fixat, frÄgade jag.
Jaa, det fungerar men det Àr ingen som varit hÀr eller att det Àr bytt nÄnting, svarade han.
Ehh, jahapp, det var vÀl jÀttekul. Jag blir smÄtt irriterad, fast ok, vi kanske har en random router, som nu funkar ibland. SÄ jag tÀnker inte chatta med nÄn för att tala om att det fungerar, utan dom fÄr skicka en ny ÀndÄ.
Risken mÄ ju vara överhÀngande att den lÀgger av igen. Om det inte Àr sÄ att dom mörkar deras avbrott, för att slippa betala igen en del av avgiften
Â
Men sÄ hittade jag det hÀr, dÄ jag var in pÄ Ica Maxi, hÀrom kvÀllen:
Visserligen fÄr man nu lÀgga pÄ toppingen sjÀlv, men det kan ju vara rÀtt sÄ nice. DÄ vet man liksom vad det Àr.
Hittade Àven denna kalla sÄs:
Den föll mig i smaken, och roligt med nÄt annat, Àn vad man alltid annars anvÀnder sig av.
IgÄr efterlyste kvÀllspasset i P4, historier om dÄ man varit lite av en virrpanna. JodÄ, det hÀnder vÀl. Jag kunde inte lÄta bli att lÀgga ut följande minne, och vi backar bandet till oktober, 2015, och jag hade den dÀr jÀdrans vÀskan, fast satt i magen. Som jag fick ha, dygnet runt. Och jag citerar nu inlÀgget:
”Böjer mig för överheten och bekĂ€nner att det var mitt fel, att Nicco missade förmiddagens lektioner, igĂ„r. Det började med att hon stod och letade efter en smörgĂ„s, jag gjort i ordning till henne att ta med pĂ„ tĂ„get.
GrÀvde i kylskÄpet den fanns ingenstans, och vi började skylla pÄ att à ke mÄste ha fÄtt den med sig dÄ han Äkte pÄ morgonen. Men sÄ gluttade jag pÄ skafferidörren, och vad tror ni, jo, jag har alltsÄ lagt in den fÀrdiga mackan i brödkorgen. NÄ, mysteriet löst.
Klockan tickar pÄ och det hÄller pÄ vara lite brÄttom, sÄ hittar jag inte Jeep nycklarna. AlltsÄ hallÄ, helt befÀngt, jag VET att jag plockade ner dom frÄn hyllan, dÄ det plötsligt blev koncentration pÄ macksökning, sÄ nycklarna kunde ju inte ha försvunnit sÄ lÄngt, tyckte jag.
Men dom fanns inte, jag lovar, jag fick göra en djupdykning i kylskĂ„pet igenâŠsedan skafferiet, lyfta pĂ„ papper, tidningar, gĂ„ pĂ„ stĂ€llen dit jag aldrig varit, leta i fickorna tjugo gĂ„nger, inga nycklar. Och dĂ€r gick tiden ut, för att hinna ned till tĂ„gstation, och dĂ„, mina vĂ€nner, fann jag nycklarna, hahaaâŠ
Ja, jag hade dom pĂ„ fingret, heeela tiden, alltsĂ„ och betĂ€nk ocksĂ„ att jag inte ens tagit nĂ„got morfin eller annan tablett, smuttat pĂ„ whisky som kan ge lite sidoeffekter, eller slagit i skallen đ
Jaja, det hjÀlps inte, man kan ju vara lite snurrig i kupan ibland, och att jag höll i nycklarna utan min vetskap, kanske inte var sÄ konstigt, jag höll ju samtidigt i vÀskan, och kÀnde dÀrför inte av dom.
Vi fick dĂ„ starta dagen med ett gott skratt, sĂ„ dĂ€r, nĂ€stan sĂ„ tĂ„rarna började rinna đ” slutcitat
Tur att man oftast kan skratta Ät allt elÀnde, eller hur.
Idag blir det utfĂ€rd till MIO pĂ„ förmiddagen och en kaffedejt med Helena pĂ„ eftermiddagen. Och hey, det Ă€r ju fredag ocksĂ„, kan ju inte bli bĂ€ttre đ
Ha det gott, allihop!
Senaste kommentarerna