Över i en grisblink đŸ·

Imorgon Àr det februari, jojomensan, och vad som brukar kÀnnas vara Ärets lÀngsta mÄnad, försvann i en grisblink.


Skrev om gnĂ€ll igĂ„r, och pĂ„mindes sedan om hur mĂ„nga gĂ„nger per dag, gnĂ€lls det inte om vĂ€dret. Men varför…vem i hela vĂ€rlden besitter kraften att ens Ă€ndra pĂ„ det. Vem gnĂ€ller vi för, och pĂ„ vilket sĂ€tt blir vi hjĂ€lpta av det.

Det Àr lika ologiskt eller logiskt, beror pÄ vem du frÄgar, som detta.


Haha, svarade precis Helena pÄ hennes kommentar i mitt inlÀgg igÄr. Och jag hÄller med, och brukar Àven sÀga att man fÄr gnÀlla. Det roliga blir vÀl dÄ man gnÀller om sÄnt som absolut ingen kan göra nÄt Ät.

Man svĂ€r Ă„t vĂ€dret, men vĂ€dret spottar en rĂ€tt i fejjan, vinden sliter i ditt hĂ„r, Ă„t fel hĂ„ll och snön slutar inte falla, bara för att du skriker…-NU FÅR DET VARA NOG!!!


Egentligen Ă€r det nog inte vĂ€dret man Ă€r förbannad pĂ„, utan konsekvenserna som blir följden av det. Mja, varför ska man liksom ha jobbarpass precis dĂ„, varför hamnar det 1 meter snö pĂ„ vĂ„rt tak, vem mĂ„ste slita ut sig pĂ„ att ta bort trippel plogkanterna och sĂ„ vidare… i evighet.

NÄja, jag sa det i början och jag sÀger det igen. Nu Àr januari over and done with och Àven om det förmodligen, alldeles tvÀrsÀkert, kommer att komma mer snö, sÄ vet vi att det kommer en vÄr, sÄ smÄningom.

Jag dristade mig till att stĂ€da i nĂ„gra kökslĂ„dor igĂ„r, och vips sĂ„ var det fint och luftigt i dom. Hittade en tĂ„rtspade med graveringen Helga, pĂ„. Helga var min svĂ€rfars farmor, eller Åkes gammelfarmor.

Och det finns matskedar med bokstÀverna C O L och ett litet k med tvÄ understreck.


Fick ringa hon som vet de mesta om dom utbredda slÀktbanden och kunde hon möjligen veta vem som Àgt skedarna. Jo, Theresé visste, och hon trodde sig ocksÄ veta varför Àgarens matskedar hamnat i vÄra lÄdor.

Han hette Carl Olof Lundmark, k:et pĂ„ slutet Ă€r sista bokstaven i Lundmark. Han var en bror till Nickes (Åkes pappas) farfar. Och 1862 var han bosatt i Levar och var handelsman. Kan ha haft nĂ„t med gĂ€stgiveriet att göra. Han hade inga arvingar, sĂ„ förmodligen var det av den anledningen matsilvret hamnade hĂ€r.

Matsilver lĂ„ter flĂ„digt, men det Ă€r inga Ă€kta bestick… fast pĂ„ den tiden, var det nog inte alla förunnat att ha sĂ„na fina grejer hemma i kökslĂ„dorna.

Fick ocksĂ„ veta av TheresĂ© att Oskar var ett namn som anvĂ€ndes flitigt. Det var till och med sĂ„ att en av flickorna fick mellannamnet…tadaa…Oskara. Men nej…lika ovanligt tror jag, som min mormors namn, Sadura 😊

HÀr Àr i alla fall en bild pÄ min mormor Sadura och morfar Evert, dÄ dom gifte sig.


Plockade fram det lilla albumet igÄr, och anledningen till det, skriver jag om imorgon.

MÄ solen skina pÄ era huvuden, och vÀrma frusna sjÀlar. Ha en fin söndag allihop!

Maria Lundmark HĂ€llsten