Värda sin vikt i guld, eller, hm…

Det tog en väldans tid men nu, mina vänner, har jag plockat in det sista av julen som jag hade lämnat i rosa rummet. Ett rum vi inte använder om vi inte har gäster som sover över, så därför blev det i allt julstäd och stök, bara inlämnat där.

Sen fastnade jag i en kartong, ja, inte bokstavligt talat men. Jag hade lyft ner den på golvet då jag sökte efter nåt annat, och den här kartongen innehåller mest brev, och annat pappersmaterial.

Min mormor, var runt på olika dansbanor och gillade dansbands musik. Och hon hade nog ett gäng med vykort/idolkort av dessa band. Nu har jag fått för mig, att hon sedan gav dom till min morbror Assar, som i sin tur, gav dom vidare till mig.

Fråga mig inte, varför jag ville ha dom, jag var nog ingen större, dansbands lyssnande själ. Men visst, min mamma lyssnade stundvis på sådan musik också, så en del sitter väl fast i huvudet.

Jag tror dock, att mitt intresse, mest låg i att få autografer från blivande storstjärnor. Och om x antal år, skulle dessa autografer vara värda sin vikt i guld. Hahaa…

Tyvärr, dessa kort var ju inte signerade, jo ett, men jag vet inte ens vem, som skrivit på det.

Och Flamingokvintetten som jag skrev till, samt ABBA, besvärade sig inte med att signera korten själva, utan det var färdigtryckta saker.

Nåja, Kungen var inte mycket bättre. Nicco skrev ju till honom för att ställa nån fråga om hur hon skulle göra för att bli statsminister, och till svar blev det inte mycket mer än ett kort på kungafamiljen och ett tack för hennes fråga…ish.

Igår blev det en Lennart på kvällskvisten och soffhäng.

Idag tror jag att det är dags för gardinbyte i teverummet. Nu åker det röda ner och sen får det bli en annan färg där. Hoppas på en bra lördag, för er alla!

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.