Terroriserade mĂ€nniskan, mitt i natten đ„¶
Nu brakade det till med Äska. Hoppas den kommer med vÀrmen. Det har ju varit lite kylslaget dom senaste dagarna.
PÄbörjade Sallys lofthÀngs place igÄr. Ska vÀl dock ha osagt om hon ens Àr intresserad av att hÀnga dÀruppe, men jag tÀnker att det kan vara rÀtt sÄ mysigt, en regnig dag, att ligga dÀr med plattan eller lÀsa en bok. Det smattrar pÄ ordentligt under plÄttaket.
HÀr Àr den nya klÀdhÀngaren.
Roligt att krok anordningen köpte Ă
ke pĂ„ en utförsĂ€ljning i Vindeln, tror jag att det var. För sĂ€kert 7-8 Ă„r sedan. Han köpte 2 stycken för 50 kronor styck. Jag hittade dom pĂ„ designbutiken för nĂ„gra mĂ„nader sedan, dom kostar INTE 50 kronor. Utan tusenlappen đł
Fast egentligen spelar det ingen roll, den funkar varken bĂ€ttre eller sĂ€mre, oavsett priset, Dessutom Ă€r vi ju inte rikare för det, eller hur đ Tror inte att vi ens skulle fĂ„ en 500 hundring för dom, tillsammans.
Jag pimpade ocksÄ vÄrt paraply/dammborste stÀll, bakom förarsÀtet. Det Àr en vanlig rörbit som var grÄ och ful. Nu ser den lite eljest ut.
Har Àven börjat fylla upp lite i skafferiet, med sÄnt som fÄr vara kvar under sommaren. Skönt att slippa bÀra allt, fram och tillbaka, mellan hus och buss.
För att handla Äkte jag pÄ Strömpilen igÄr. DÄ jag tagit kundvagnen och gÄr mot ingÄngen, ser jag en Taxibil parkerad utanför och en Àldre man, halvligger nedanför bilen. Chauffören, en yngre, inte sÄ storvuxen kille, stÄr och pratar med mannen och ska hjÀlpa honom upp.
Det Àr jÀttemycket folk i rörelse, men gissa vad, inte en endaste mÀnniska stannar upp och frÄgar om dom ska hjÀlpa till. Vilken bedrövelse! Ja jag kan dÄ inte strunta i detta, utan frÄgar om jag ska hjÀlpa, chauffören tycker att jag kan hÄlla i mannens krycka. Vilket jag gör och han försöker dra upp mannen frÄn backen, nÄt jag ser, att han inte kommer att klara av. Det gör han inte heller, utan mannen Äker ner i backen igen.
Jag slÀpper vagnen, gÄr fram, tar tag i mannen under armen, chauffören pÄ andra sidan, jag sÀger 1, 2, 3 och sedan tjopp, sÄ stod mannen pÄ benen. StÄ still, sa jag, och hÀmtade kryckan, gav den till mannen som storögt tittade pÄ mig, och sedan lÀmnade jag platsen.
Stolt över vad jag gjorde i situationen, men förbannad, pÄ ALLA, som var dÀr och inte ens erbjöd nÄn typ av hjÀlpande hand. SkÀmmes, sÀger jag bara!
Nu ska ni fĂ„ höra nĂ„t roligt…eller oroligt, jag vet inte, det Ă€r en tolkningsfrĂ„ga. I fredags skjutsade jag ner Nicco pĂ„ stan. Jag och Ă ke hĂ€nger hemma i soffan. DĂ„ klockan nĂ€rmar sig tolvslaget, sĂ„ börjar jag stĂ€nga ner för att gĂ„ i sĂ€ng.
Det plingar till i mobilen och jag tĂ€nker att det kanske Ă€r Nicco, som undrar om jag kan hĂ€mta henne. NĂ€, det Ă€r det inte, men Annelies namn Ă€r markerat, det innebĂ€r att hon skrivit nĂ„t…trodde ju jag dĂ„.
Detta Ă€r vad jag ser…
Och jag tror ju att det hĂ€nt nĂ„t förfĂ€rligt, vi ringer inte till varandra den tiden pĂ„ dygnet. SĂ„ givetvis ringer jag upp och hon svarar med en gĂ„ng. Skrattar lite tyst och viskar…Ulf ligger och sover, vad ringer du för…fniss đ
Ehh… du skrev ju att jag skulle ringa, vad hĂ€nder. Nej, jag ha inte skrivit… Sen ser jag ju, det Ă€r jag som skrivit ring nu, men det var i ett annat sammanhang, ingen panik ringning. Och varför det plingade till och hennes namn var markerat, var för att hon gjort en tema förĂ€ndring. Ojoj, tur vi kan skratta Ă„t elĂ€ndet, vi pratade 45 minuter, och hon hann gĂ„ ut och fota den dĂ€r fina bilden, som jag sedan lĂ„nade đ
Senaste kommentarerna