Ska man kolla upp dom, kanske đŸ€­

BerÀttade för min brukare igÄr, om mitt samtal pÄ radion. Sedan spelade jag upp sekvensen, och vi satt och skrattade Ät sjÀlva grejen, vad man kan tro om saker. Ja sa jag, min egna teori Àr vÀl att dÄ, för 44 Är sedan, sÄ fanns inte sÄ mycket saker med kÀnda namn pÄ.

Och inte hÀngde man med mamma i köket, fast hÀr tror jag faktiskt inte att min mamma köpte Abbas konserver, möjligtvis nÄn sillburk till jul. Men det var dÄ inget jag lagt mina ögon pÄ.

Kontra idag, dÄ nÀstan allt kan sÀljas med kÀnda personers namn. TÀnk bara, sa jag , Leif GW:s vinpava. Jisses, nog finns det nÄt nummer pÄ den flaskan man kan ringa. DÄ kunde man frÄga om Leif var dÀr och hade tid för ett samtal, eller om han kanske trampar vindruvor för fullt.

Motörhead kanske man skulle kolla upp


Hm…inget nummer, men…


Idag har vĂ€l dom flesta tillgĂ„ng till internet och dĂ„ kan man ju gĂ„ in via hemsidan i tron om att man kommer till dom, fast…njae, det Ă€r nog tillverkarna man fĂ„r tag pĂ„. Men Ă€ndĂ„… man kunde ju ha trott..

Det ena gav det andra och min brukare berÀttade om ett vin hon hade provat göra, en gÄng för lÀngesedan. Huvudingrediensen var rönnbÀr. HÀr googlade jag lite lÀtt för att se hur man gör ett sÄnt, och hamnar hÀr, mitt i ett blogginlÀgg om rönnbÀrsvin. Klicka pÄ bilden för att komma till bloggen.


I ett inlÀgg skrev hon om just rönnbÀrsvin och med hennes tillÄtelse, citerar jag en del av det inlÀgget. Gissa om vi skrattade dÄ jag lÀste upp det för min brukare.

”Det sĂ€gs att rönnbĂ€ren utsĂ€tts för en jĂ€sningsprocess i fĂ„glarnas magar och att de blir onyktra, ja, kanske rent av stupfulla innan kvĂ€llen. Jag tror pĂ„ det. Tycker att de uppvisar ett drogbeteende. Nervösa, hĂ€nger upp och ner, smĂ„brĂ„kar och tjafsar, drar ivĂ€g utan förvarning och hĂ€nger bara med likasinnade.
Men – de fortsĂ€tter att vara vansinnigt vackra, ingen dekadens dĂ€r inte.

SjÀlv har jag ingen bra erfarenhet av rönnbÀr som rusningsmedel. Jag fick nÀmligen ett recept pÄ rönnbÀrsvin av en kompis till mannen som sjÀlv hade gjort vinet och tyckte att det blev jÀttegott. Okej, jag skyndade mig ut för att hinna före sidensvansarna och plockade erforderlig mÀngd med bÀr. Sen följde jag receptet till punkt och pricka. Det blivande vinet skulle stÄ och gotta till sig i en mÀngd veckor men strax före jul skulle det vara klart och drickbart.

HallÄ! Det var det Äret nÀr jag stÀdade köket in i minsta vrÄ! TvÄ gÄnger!

Efter att ha vridit korken ett kvarts varv, exploderade hela flaskan i mina hÀnder. Visst Àr det vackert med rött just till jul men brunrödprickigt, flÀckigt och blaffigt Àr inte direkt dekorativt. Det var vin överallt. PÄ mig, pÄ tapeterna, pÄ blommorna, pÄ spisen, pÄ golvlisterna, pÄ, ja, köket helt enkelt. Och som det luktade.

Jag grÀt, förbannade och skurade. I timmar.

Mannen fick ta de övriga flaskorna med sig till stugan och lÀgga dem med öppningen nerÄt i trettiometersnedförsbacken. Förmodligen firade hela arten sidensvansar nyÄr dÀr. Vi hade ju liksom gjort grovjobbet Ät dem.

”Surt” sa rĂ€ven som gick förbi. Ja,definitivt.” Slutcitat


LĂ€t faktiskt som nĂ„t jag hade kunnat varit med om, haha…

Ha en fin lördag, allihop!

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

LĂ€mna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.