Det tog emot men det gick… đŸš¶â€â™€ïž

Det tog emot lite, att trampa ihop 5 km igÄr. Det kÀnns lite bÀttre att gÄ, om jag fÄr hÄlla upp armbÄgen mot högersida dÄ jag rör mig. Fast det blir jobbigt i lÀngden, sÄ jag höll handen i fickan, men det kÀndes mest konstigt, bara.

Gick och funderade pÄ om en mitella, hade varit lösningen Fast, hm, njae, jag vet inte det heller. Tror inte att det Àr sÄ skönt att ha som avlastning. NÄ, jag delade upp promenaderna i 3 omgÄngar.

Det noterades inga topprekord i hastighet, men det var vÀl inte det som var grejen. Första svÀngen tog jag bort mot Skolgatan, upp till Hartan, förbi Grisbacka kyrkan och sedan genom ko-porten. Ut pÄ RödÀng, över TvÀrÄn till VÀsterslÀtt, tillbaka över den andra bron, lite sick sack, och hem.

Jo, jag kom nĂ€mligen pĂ„ det, flera gĂ„nger dĂ„ jag tĂ€nkte kapa min vĂ€g och gena. SĂ„ typiskt vi mĂ€nniskor, att vi ska ta den kortaste vĂ€gen. Det sitter in nött i generna. Även om jag nu gick för att skrapa ihop lĂ€ngd, sĂ„ ville hjĂ€rnan att jag skulle gĂ„ tvĂ€rsöver, inte runda alla hörn.

Andra svÀngen for jag först upp och förbi Circle K, sedan runt NoliafÀltet, förbi Preem VÀsterslÀtt och hem. Det blÄste ju tamme den, hela dagen, fy för den lede. Men jag gick stabilt och blÄste inte ivÀg.

Och sista svÀngen, efter middagen, dÄ fick Winstone följa med. Eftersom jag bara hade 1 km kvar att gÄ sÄ la jag gÄngstrÀckan efter industrivÀgen, dÀr jag kunde ha honom lös. Det gör fortfarande sÄ jÀkla ont i ryggen att min tanke varit, om jag ramlar, sÄ kommer jag att gÄ sönder pÄ riktigt. Eller om han rycker, sÄ sliter han upp halva sidan.

Nu vet jag att det Ă€r lĂ€tt överdrivet, fast det Ă€r sjĂ€lva kĂ€nslan… och det Ă€r nog Ă€ndĂ„ bra att man kĂ€nner lite pĂ„ det viset. DĂ„ kanske man Ă€r mer försiktig.

Nicco och David stod utanför det som ska bli, VÀsterslÀtts nya innestÀlle. Rökstugan BBQ.

Jag fick en rundvisning dĂ€rinne, röken stĂ„r inne i den del som tidigare varit pizzeria. Jag tyckte det sĂ„g ut att ligga nĂ„t gott dĂ€rinne…

SjÀlva röken Àr inte att leka med, tog ingen bild pÄ hela saken, men den har varit med i VK sÄ jag lÄnar bild dÀrifrÄn.

Det kommer att bli sÄ bra dÀrinne. Ser större och ljusare ut. Tanken Àr vÀl att det till en början, blir ett lunchstÀlle, och sen fÄr vi se. Jag hoppas ju pÄ att det blir vÄrat nya hÀngstÀlle. För alla pÄ VÀsterslÀtt/RödÀng med omnejd.

Dit man kan gĂ„ för bĂ„de lunch, god middag och fĂ„ ta nĂ„t gott att dricka till maten. Jaja, det fĂ„r vĂ€l framtiden utvisa. Önska fĂ„r man ju alltid.


24 september Àr det öppning, jag lÀr ju pÄminna er om det.

Och nÀr jag dÄ sedan kom hem, sÄ hade jag nÄt mÄlet pÄ 5 kilometer.Och hade det nu inte varit för min arbetsgivare, God Assistans Norr, sÄ hade jag aldrig hört talas om GlÀdjeruset och Hugos Stiftelse. Allt handlar om mÀnniskor och att vi alla Àr lika vÀrda, oavsett vilken sits vi sitter i eller hur vÄr vardag ser ut.

Det vĂ€rsta var att det kĂ€ndes i benen. Åke har som tagit över prommisarna med Winstone eftersom han varit sjukskriven ett tag nu. Men jag sa i förrgĂ„r kvĂ€ll att jag mĂ„ ju fĂ„ Ă„terta mina stunder, med Winstone, man fĂ„r ju inte göra sig för bekvĂ€m.

Sen kan ju en viss del av det onda, bero pÄ att man rör sig annorlunda Àn det man Àr van vid. Precis som nÀr man gÄr dÀr det Àr halkigt, man spÀnner sig av rÀdsla att ramla.

Ser inte ut som om vi slipper blÄsten idag heller, men jag hoppas den Àr lite mildare Àn igÄr. Hade ju lÀtt kunnat vÀlja vinterjackan och vantarna, pÄ den sista svÀngen jag gjorde. Och det kÀnns inte helt ok, inte nu, i september, heller.

Hoppas pÄ en fin tisdag, för er allihop!