Under knivhot 🔪 ser det ut som, men…

Jag förberedde min lilla roadtripp till Renbergsvattnet igår, på samma sätt som sist. Gjorde i ordning min lilla vägbeskrivning med enbart text, om vart jag skulle svänga och åt vilket håll

Det gick finemang tills jag kom till denna skylt (obs bild tagen på hemvägen, därav mörkret).

Nå, bron var avstängd och man hänvisades till en lerig, grusväg, byggd för 1½ bil. Fast det stod ju så lovande att vägen skulle vara markerad… my ass, säger jag. Den enda markeringen var där, bakom skylten, att man skulle svänga höger.

För mig är detta jobbigt, för efter tvåhundra meter svänger vägen, men med 3 options. Ingen pil, men jag tar vänstersvängen för den ser ut att falla sig mest naturlig att följa. NU råkar jag dessutom ha en bil framför mig, så jag gör som jag gjorde på Arlanda. Jag tog rygg på folket, synd att folket gick in på toaletten på Arlanda, men här fanns det i alla fall ingen toa.

Vi kör en bra bit och plötsligt svänger bilen av vägen och nerför en backe. Fortfarande ingen pil som markerar att det ska svängas, men… jag tänker att jag litar på bilen, fast jag är beredd på att den kanske svänger in på nån gård. Men det var rätt…wohoo!!

Kommer ut, typ 20 meter från bron på andra sidan… hur det ens gick till

Hemma hos Annelie blev man välkomnad av hennes 3 fina hundar. Jag kan ju dock inte skilja på dom. Tror dock att detta är Mattis, rövarkungen.

Och här ligger Torven och Milou… i så fall..

Vi började med lunch, en hemlagad potatissallad med tjälknöl och kall sås till, samt hembakat tunnbröd. Allt var jättegott och jag fick ett litet tips om vad man kan göra med rödlöken, minsann. Det ska jag testa att göra själv.

Vi pratade, drack kaffe, lite mer kaffe och sedan tog vi ut Frans, ja, dom har ju 2 hundar till. Bosse, var ute med Ulf i älgskogen, och Frans var hemma för han hade ett bokat veterinärbesök, på eftermiddagen. Vi satt mot solen med ryggen mot deras fina bastu och sjön nedanför.

Kollade in kycklingarna..

Frans, som inte har orange svans normalt, men under älgjakten.

Och bushundar..

Tog den där svängen in till Burträsk, och jag fick en liten rundvisning. Burträsk är ändå rätt gemytligt, på nåt sätt. En del jättefina, gamla hus, men tyvärr ganska eftersatta.

Tillbaka till huset, och är fick jag en annan typ av rundvisning, kan synas som om det var under knivhot, hahaa…

Mera kaffe och slutligen häng i soffan, och här försökte vi oss på ett allvarligt snack, om livet för oss allihop. Visst syns det.

Alltså dessa hundar, vill vara med och ge dom fingret så klättrar dom upp i knäet på dig.

Avrundade med några bilder tagna från altanen, dom bor på ett väldigt vackert ställe. Och deras hus. Ja det finns inga ord.

Jag tackade för mig och begav mig hemåt i mörkret. Den här gången missade jag inte avfarten mot Ånäset, som jag missade sist. Men så kom jag återigen till den avstängda bron, här missade jag att svänga tillbaka till den där lervägen, och körde därför ända fram till bron, 20 meter bort, och kan ni tänka, nu tyckte dom att man skulle följa markeringarna fast på andra sidan. Alltså att man skulle svänga av åt höger här med.

Gissa vad jag gjorde. Jo, jag gjorde en vändapåbilen manöver, körde tillbaka dom där metrarna och tog samma väg som jag kommit på, förut. Vägrar låta mig lockas in på nån väg jag aldrig kört på förut. Med min tur hade jag hamnat i nån okänd, namnlös by som inte ens finns med på nån karta. Hur kul är det i kolmörkret.

Kom hem utan problem, var så sugen på att svänga av mot badstranden på Nydala, för jag noterade därinne i skogen åt det hållet, en superfin måne, hade varit kul att se om man fått till en bra bild på den. Men, nä, jag ville men jag iddes inte. Nöjde mig med dagen som varit.

Nu ska jag inmundiga 3 droppar kaffe till, lite vatten, och sedan ska jag vara helt fastande i 7 timmar, ska ju göra den där kuliga gastron idag. Jag som drömde så sött att jag slapp göra den, snacka om besvikelse, då jag vaknade och insåg att det var en dröm.

Ha en fin dag, allihop!