Vi har fått en ny vikarie på jobbet, jag hade ett inskolningspass med honom i förrgår. En riktig stjärna, som bara vet, hur man bemöter människor, tar hand om och ser efter dom man jobbar hos. Nå, han är från Kenya, och har bott här i snart 8 år.

Vi kom att prata om djur, och vilka djur vi är rädda för. Min brukare är en hårding, inte rädd för nåt. Han å andra sidan, är rädd för ormar. Inte så konstigt egentligen, deras ormar är betydligt giftigare än våra. Han hade haft 2 möten med orm, hemma i deras lägenhet i huvudstaden i Kenya.

Sen fortsatte han och berättade att som barn, var det ju andra djur som dom skulle passa sig för… håll i er nu… krokodiler och flodhästar
Jag blev alldeles hänförd, tänk vilka sjuka kontraster det finns i världen. -Nej, idag blir det inte att bada i sjön, flodhästarna hänger där. -Passa dig för krokodilen nu när ni är ute.
Kontra våra upplevelser här hemma. -Klappa inte på hundar utan lov…

Kan ni gissa att han skrattade då jag berättade om mitt lilla djur jag är rädd för. Jodå, han skrattade och mellan skratten kom han med samma konstaterande som alla andra… Men fjärilar, dom är ju jättefina… och dom bits ju inte. Johoda, sa jag, det kan dom, har du aldrig sett dom med huggtänder.

Intressant var det också att höra om språken. Dom pratar Swahili, men har engelska i skolan. Sedan finns det 42 olika språk i stammarna. Ok, sa jag, ungefär som dialekter då? Nej nej, alla stammar har sitt egna språk. Jösses!!

Jag frågade om han, firar jul på något sätt, och jodå, dom firar ju, precis som vi. Men där är det inte jultomten som kommer utan Father Christmas.

Father Christmas är ursprungligen en personifiering av julen som förekommer i engelsktalande länder, dock inte i USA och Kanada. Figuren ledde till utvecklingen av den moderna Jultomten i USA, och är numera ofta synonym med just Jultomten. Där får man presenter på juldagen.

Sen tänkte jag, apropå denna pratstund vi hade. Vilka intressanta historier och upplevelser man får höra om, om man bara frågar. Och tänk hur många vi är, och hur många vi har runt omkring oss, som vi faktiskt kan fråga. Alla har vi historier att berätta.

Tog en bild på mina 2 pelargoner som står i köksfönstret.

Då jag gjorde det, dök detta upp i min skalle… Rustad, rak, och pansarsluten. Mm, den dikten, har jag en gång i tiden, skrivit ner i en bok. Jag var runt 14-15 år, och vet inte riktigt varför den fastnade då.

Karin Boye är i alla fall den som skrivit den, och här kommer den i sin helhet. Tänkvärd ändå och som med målningar är det fri tolkning. Med den önskar jag er alla en fin onsdag!

Jag vill möta…

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram --
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.