Korken är kastad…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 december 2022 kl 08:20, Bli först att kommentera

Dan före dan för dan före dopparedan, eller så kan man säga, dan före dan före uppesittarkvällen innan dopparedan. Jaja, vi är snart där, oavsett. Såg reklam för Farmen igår, ja, vad var det jag sa. Nu blir det Robinson, sen kommer Farmen, efter det blir det takdropp och sen är det midsommar.

Ok då, jag ska klämma in lite saker däremellan, också. Chillardagar, kaffedejter, pyssel och annat. Jag testade att förädla mörkulor igår. Gjorde dubbelsats och delade degen på tre. En del med choklad och punsch den funkar alltid. Den andra delen kryddade jag med pepparkakskryddor, mm, det funkade. Och sist tog jag saffran och konjak, haha. Jajjemen, den gick, det med.

Det enda problemet är att dom blev lite plattare. Tror att det är för att kakaon i chokladkulorna fyller en funktion. Så nästa gång ska jag slänga i lite mandelmjöl med saffranet. Man får väl prova sig fram.

Hittade ett roligt…fat…eller prydnadssak, eller vad kan detta vara? Den är tung, fast inte så stor. Är den modifierad, månntro? Hör verkligen botten till överdelen? Nån verkar då ha roat sig kungligt med att försöka skära sönder den.

Fultomtarna, eller…

Apropå dårtomtarna så har dom nog festat på ordentligt. Flaskan är öppnad, korken är kastad..

Och nån, har tagit sig något över huvudet
Dom har bänglat upp Theresé gamla kombinerade rullskridso och radiobilsbana. Och det verkar gå hårt till, inga hämningar alls.

Ojoj, ja, sorry, men det där får dom reda ut själv. Jag har verkligen inte tid för sånt här.Nu ska jag iväg på jobbrelaterat uppdrag. Ha en fin onsdag, allihop!

Gröt(igt) i skallen 🤯

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 december 2022 kl 09:45, Bli först att kommentera

Jag hade en lätt oroskänsla igår, på jobbet. Kändes som om nån tittade på mig och följde varje steg jag tog. Går fram mot fönstret och min känsla var rätt…

Där satt han, som en stenstod, helt orörlig och stel. Trodde förmodligen att han skulle komma undan. Men ack vad han bedrog sig. Jag slängde skyndsamt ner honom i min påse och drog igen den. Tänk vilken kalabalik han kunnat åstadkomma, om jag inte upptäckt honom

Fultomtarna är ostoppbara, fast lite halvklantiga ändå. Det är ju inte så att dom gör saker, osett. Att ta sig ut ur burken, var tydligen inga problem.

Och guess what… julgrisen har dom satt i arbete. VART hade dom tänkt fara med spritflaskan? Dom är ju värre än värst. Ska inte dom, så här i juletider, vara förebilder, eller…

Plötsligt kommer Winstone rusande, han har varit ute på morgonprommis i yrande snö.

NEJ, Winstone, du får inte smaka på grisen, och Fultomtarna, ska du passa dig för, dom är säkert giftiga.

Har en del att hinna göra innan jag ska iväg och jobba. Längtar till torsdag, för då är jag ledig och har hunnit reda ut i min skalle, vad som skulle ha varit gjort och vad som återstår. Det blev lite mycket, den här veckan. Och det räcker att man måste omplanera vissa saker, för att det ska bli kaos i skallen. För blir det inte som man tänkt, utan det ska göras på nåt annat sätt. Så gäller det att radera ursprungsplanen, annars blir det grötigt.

Så det blir inget längre inlägg idag. Klicka på den här bilden då får ni se Niccos presentation, av sin lilla Sambo, hahaa… Glöm inte ljudet.Ooch med den hoppas jag på en fin tisdag för er alla, snön till trots.

Det blir ingen utgång idag, inte ❌⛔️🤚

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 december 2022 kl 10:42, Bli först att kommentera

Skulle sätta på mig jackan, och där hittar jag fulisarna som lyste med sin frånvaro igår. Sorry fultomtar, det blir inte att gå ut idag. Vi må ju skydda övriga befolkningen från er. Dom hade tänkt hinna ner i min jackficka *suck*

Nä, ner med er i burken, där kan ni ligga till julen är över, för min del, i varje fall. Tycker nånstans, att jag har tillräckligt att göra på dagarna, än att hålla reda på alla fultomtar som tycks husera här.

Ja just ja, jag har ju en däruppe, som sitter bunden vid julstjärnan. Bäst jag går upp och kollar läget…

SKRÄCKEN…vet ni vad Han har rymt

Och tydligen har han haft hjälp.

Den enda jag har koll på är isbjörnen. Tyvärr var jag tvungen att genomföra en flytt av honom då jag skottade balkongen igår. Men han gick med på att ligga i frysen. Kallt och ljudfritt.

Han ville komma sig ut nu på morgonen, så jag släppte ut honom på balkongen igen.

Snart har vi bott i huset i 12 år. Och det låter väl otroligt då jag säger att jag fortfarande hittar saker jag inte sett förut. I köket däruppe, finns en sån här skåp, som är så djup att jag inte når ända in i hörnet.

Fast igår tog jag ficklampan på mobilen, rev ut allt, och använde dammsugarröret för att få tag i allt. Längst in i hörnet som inte syns, stod denna, jättefina kaffepanna.

En Visseljohanna Tyvärr med en liten bit borta på handtaget och ploppen saknas, som ska sitta i pipen.

3 nya burkar fick byta plats med några jag redan hade härnere. Den blå var ju cool, och burken för mjöl, tillräckligt stor att rymma 2 kg, fast påsarna idag, har inte den formen. Den sista burken, hittade jag inte på google bildsök, så jag vet inget om den. Alltså den gula med flickan på. Men fin är den, i vilket fall.

Mitt i städet, åkte jag på återvinningen med en massa skräp, och såg Robinson finalen, inte live, men 30 minuter senare på tv4play. Så rätt vinnare och för mig, så jädrans otippad. Vad kul då det händer. Precis som ifjol, då den finska kocken vann, han var det inte heller många som trodde skulle vinna, men väldigt många som tyckte det var rätt.

Fick lära mig nåt nytt också, igår. Och idag ska jag delge er läsare, min nyfunna vetskap. Och med den avrundar jag och hoppas på en fin måndag, för er alla!

Skräcken jag kände, går inte att beskriva med ord…

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 december 2022 kl 12:18, 2 kommentarer

Fattar ni skräcken då man vaknar av att det prasslar och kryper uppe på täcket. Jag slår upp mina blå och denna Superfulis, stirrar mig rätt i fejjan.

Han måste ju ha blivit surare än surast, då vi stoppade kolastölden igår. Fast jag vet inte vad han ville mig. Han är tämligen lealös, och jag ser inga huggtänder heller. Men en skumtomte har han tagit armen om.

Nu förpassade jag honom upp till övervåningen. Där jag faktiskt, band fast honom i julstjärnan. Där kan han stå och begrunda sina synder. Skumtomten fick jag inte loss, den satt som fastlimmad i armarna på Superfulisen

Men nu ska ni få höra vad jag ser, där jag står. På balkongen, däruppe återfinns isbjörnen. Haha, kolla, han har ju fixat ett litet isbjörns spa. Inte undra på att han varit osynlig.

Där trivs han garanterat som fisken i vattnet. Han ser ut att tycka att det var lite för varmt, eftersom han tagit ut en isbitspåse. Tallris och nånting från nån torkad buske, har han också stajlat med. Jaja, tur att han gör det han gillar.

Fultomtarna har jag faktiskt inte sett till idag. Härligt

Nicco kom förbi igår och hon fortsatte röja däruppe. Jag diskade upp glas saker som stått i linneskåpet. Och dom flyttade jag över till ett skåp i köket. Finns mer av sånt där

Hon ska ju ta det här skåpet till sin lägenhet, jag har aldrig riktigt gillat det.

Ska fixa glödlampor till dom här som vi köpt på en loppis för längesen. Undrar bara vart man ska hitta såna glödlampor. Dom gör sig i alla fall bra på nattduksborden däruppe.

Tror det blir en chill dag, idag. Imorgon börjar min 6 dagars arbetsvecka. Tur ändå att jag börjar mina pass på eftermiddagen. Det känns ändå som om man hinner göra lite innan jobbet, då man ändå har lite energi. Eller så är det bara för att jag vant mig vid dessa arbetstider

Ha en fin fjärde advent

Tjuvar och banditer 🥸🕵️‍♀️

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 december 2022 kl 11:22, 4 kommentarer

Var in en sväng på en liten butik igår, behöver inte skriva vilken, då jag i övrigt gillar den. Men jag gillade inte vad en av expediterna sa. Det handlar mer om HUR hon sa det, och orden hon betonade. Det lät bara fel, i mina öron.

Först och främst, möter jag henne då jag hunnit in 5 meter, vi hejar som brukligt är. Sedan hinner jag knappt fram till första hyllan då hon kommer tillbaka och frågar: Hur går det?
Jag stör mig direkt, vad då, hur går det? Nå jag säger ju inte så tillbaka, utan har nog ett snett leende på läpparna då jag svarar: Jo, nog går det bra… jag tittar bara.

Hon är runt lite överallt, jag går i sakta mak, och gör som jag brukar. Kollar in små saker, tittar på priser, brukar spana ordentligt då det är mycket att se. Så tar jag upp en sak och står och väljer på färger, då kommer hon igen. Och nu säger hon: Går det bra, eller tittar du bara fortfarande?

Jamen jaaa, hade det inte gått bra, hade jag frågat efter hjälp. Här var det på vippen att jag hade lagt tillbaka det jag tänkte köpa. Men jag besinnar mig, och svarar: JAA, det går fortfarande bra.

Man kan ju undra ifall hon vill bli av med kunderna så fort som möjligt. Och visst kan man väl säga saker på ett annat sätt. Vill du ha hjälp med något? Nej jag tittar bara. Ok vi finns hör om du vill fråga nåt. Thats it, behövs inte mer. Jag tror ju nämligen, att detta är hennes sätt att prata på, och hon tänker inte på vad hon säger. För mig lät det helt off. Men men…

Så dök Ina upp och vi spenderade tid vid ett fikabord, pratade om planer inför jul. Livet i allmänhet och andra saker man råkar ut för. En trevlig fredags lunch. Jag gick in på Ohlssons tyger efteråt. Där köpte jag ett kuddfodral samt lite mjukt tyg till fåtöljen däruppe.

Samt en lampskärm, minsann. Dom hade ett gäng med billiga skärmar därinne.

Kostade på och kokade knäck igår kväll. Ingen jul, utan knäck. Första kulprovet och jag testade konsistensen via munnen, och BAAM, där dök min farmor upp. Juletider så togs hennes gamla Aladdin ask fram, fylld med knäck… sweet memories, sweet i dubbel bemärkelse

Här hemma är allt som vanligt. Eller ja, vad är vanligt, med fultomtar vet man ju aldrig vad man har att vänta. Snopen blev jag, då jag hittar en öppnad, vegansk version på Nutella, burk på hyllan i köket.

Jamen då var det en sån, veganchokladkoma, dom hamnade i, igår. Det syns ju tydligt. Klet och kladd, överallt!

Fast vad har dom då gjort med dom stulna chokladbitarna från julkalendern

Hör ett tjohej från matrummet, går in och möts av detta… JISSES

Winstone rusar in och backar upp mig.

Godissugna är dom i alla fall. Dom har stulit mina Licko kolor…tjuvar och banditer, är precis vad dom är

Ha en fin lördag, mina vänner!

Man var med, men man var inte där

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 december 2022 kl 10:14, 5 kommentarer

Städat och gjort klart däruppe. Theresé och Sally kommer ju nästa vecka och Anders dyker väl upp till Nyår. Blev nästan lite hotell feeling. Fast här är det inte all inclusive, haha.

Med nytt batteri i bilen fick jag igång den igår. Fast inte utan att den var aningens utfryst. Upplevelsen var att någon kletat fast tuggummi på alla leder, kopplingar och andra rörliga saker. Men innan jag var uppe på Mariehem så hade jag fått lite mer liv i den.

När jag gick från mamma såg jag dessa cyklar inne på andra gården. Jag fick ju coneheads i mitt head, och fotade, förstås.

Vi såg dokumentären om Ingemar Stenmark. Inte nitiskt, men vi följde med lite här och där. Vilken speciell människa han är. Och obrydd, på många sätt och vis. Han har alltid kört sitt egna race, och han har säkert velat haft det så.

Roligast av allt är att han för mig, är en av dom absolut få, som jag ens reagerat över att se. Nu pratar jag om alla gånger vi fick ta in teven i klassrummet för hela Sverige stannade av då han skulle åka. Här passar en repris på vykortet jag en gång i tiden skickade till min kusin Anna.

Åke har berättat om första gången Beatles, landade i Sverige och där kändes även det, i hela landet. Det var stort. Vi har pratat om det och jag vet att jag sagt att inget hade fått mig att känna så. Fast, med Ingemar i minnet så var det väl samma känsla då han åkte. Man var med, fast man var inte med.

Då det gäller vår julkalender, har jag inte varit med, alls. Dom fulaste av alla fultomtar har inte bara stulit dagens choklad. Nää, dom, har länsat Julkalendern på rubbet, OH MY LORD

Hittar dom utslagna på golvet i matrummet, chokladkoman slog till med full effekt.

Tjilligt åt dom, jag har ingen medkänsla för dom, inte just nu. Isbjörnen ser jag inte skymten av. Han kanske är ute på hal is, vem vet

Ska träffa Ina på lunchdejt idag, så najs. Önskar er alla övriga, en lika fin dag!

En utlåst och en annan, inlåst

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 december 2022 kl 07:45, Bli först att kommentera

Såg en notis på FB igår, att dom skulle prova flyga julgran igår, så jag ställde mobil på larm, för att inte missa dom. Ut på bron 3 minuter innan och fascineras av hur solen speglas i inglasningen på sidan, och gör så att solen lyser från andra hållet.

När flygplanen kommer, så får man inte mycket till varsel, utan man hör ett ljud, försöker lokalisera vart dom kanske kommer att dyka upp. Ingen tid att fippla med inställningar på mobilen, utan det är bara att försöka få in dom i siktet. Gick väl si så där, fast dom syns ju, i alla fall.

När jag ska iväg på jobbet så startar inte bilen. Rusar in och väcker Åke som ligger och slumrar på soffan. Han får skjutsa mig, då han ändå planerat att åka ut på Strömpilen, senare under dagen. Vi kommer fram och då får jag inte upp dörren.

Det larmar och Åke försöker hitta nån knapp som han tror sig ha kommit åt. Men så får jag tag i låsknappen och kommer ut. Har 2 minuter tillgodo då jag kommer innanför dörren. Berättar vad som hänt för assistenten jag byter av. Hon hade minsann en historia att förtälja, hon med.

Hon kunde inte låsa upp sin bil på morgonen. Så hon blev utlåst och jag inlåst Den klickade till men låste igen. Hon har ju en nyckel, men precis som på min JEEP, så fanns inget nyckelhål. Hahaa… ja det kan ju sätta griller i vilkens skalle som helst.

Fast på hennes bil, fanns faktiskt ett nyckelhål men inte synbart för allmänheten. Hon googlade och på youtube hittade hon en filmsekvens som visade hur hon skulle göra för att komma åt nyckelhålet. Ja jösses, det var inte tvärenkelt. Nu fick hon till slut upp dörren även fast den inte verkade godta nyckeln med en gång.

Jag blev nyfiken och googlade ifall jag kunde hitta vart Jeepen, eventuellt kunde ha haft ett nyckelhål. Hittar ingenting, men bland mycket strunt, denna lilla mening, som inte säger mig ett dugg. Fast jag kan utläsa PANIK.

• Testa din nya nyckelbrickan på din 1998 Jeep Grand Cherokee. Använda alla knappar–låsa, låsa upp, panik och stammen–att se till alla kontakterna på din fob väl fungerande, innan du lämnar återförsäljaravtalet eller automotive låssmed.

Ha, tur i oturen, att vi inte har den kvar längre. Men jag älskade den bilen… då den fungerade.

Idag blir det eventuellt besök hos mamma, och sen, kanske jag ska visa lägenheten för en eventuell hyresgäst. Vi får se…

Tro inte att jag glömt fultomtarna. Blev uppväckt strax innan 6 på morgonen av ett skrapande på ytterdörren. Smög upp och öppnade. Där stod minsann, isbjörnen. Han måste ju vara en typisk stadsbo, om han inte tål -23 grader, eller… mja, han hittade förmodligen inget käk härute. Fågelmat är nog inget som lockar.

Så jag bjussade honom på Sambos godisar. Winstone var något avis, kan jag ju säga.

I julkalendern återfanns ingen chokladbit, men en…tadaa…fullproppad fultomte.

Paltkoma har man hört talas om, men chokladkoma…jojo. Jag förpassade honom till kåtan, som var mörklagd och tom på Fulisar.

Dom har väl gett sig iväg på andra uppdrag, kan jag tänka.

Avrundar dagens inlägg med ett skratt…eller flera skratt, och önskar er allihop, en fin torsdag!

Så f-n heller, tänker Emma, det är ju Åke som…

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 december 2022 kl 08:49, Bli först att kommentera

Det här skulle jag egentligen, ha lagt ut igår. Då hade det varit på rätt dag, men men…

Då jag såg bilden, skrattade jag och tyckte att den lilla storyn om Tomten Åke, hade kunnat vara en sån här bild, också.

Åke som var tomte en gång för längesen, och vi firade jul ihop med mina föräldrar på Mariehem. Syrran Emma, var väl i fyraårsåldern, gissar jag. Den ålder där antalet klappar, hade mest betydelse. Och Theresé var då, nästan, 5½ år.

Mamma skrev oftast på alla klappar att dom var från Tomten. Nu visste alla vi andra vem som skrev det, så det var väl inga konstigheter. När sedan klapparna var utdelade och öppnade, och Emma satt i hög med fina saker, bland annat en keyboard, modell större. Så frågade förstås mamma, vem hon hade fått alla fina saker av.

-Åke, svarade Emma tvärsäkert. Inget konstigt alls. Ehh, haha, jag kommer inte ihåg hur mamma tog sig ur den situationen, för jag gissar att hon ändå ville att Emma skulle vet att dom var från hennes mamma och pappa. Här hade det då kunnat vara en bild på Åke som Tomte, i bakgrunden. Och Emma närmast kameran med en julklapp i händerna, och mamma, skymtar man där bakom. Givetvis med texten:

”Nu kommer Tomten med paket och glädje till alla förväntansfulla barn, säger mamma. Så Faaan heller, tänker Emma. Tror mamma att Emma är dum i huvudet. Hon ser ju att det är Åke, hennes svåger, som klätt ut sig.”

Ber om ursäkt för svordomen men den hör liksom till…

Fick även en hälsning från Tina i Torrevieja, med en bild på elefanten jag skrev om, i förrgår. Den finns kvar och bär upp blomman så fint, som om den inte gjort annat.

Greetings from la terazza

Minus 19 grader nu på morgonen, ojoj. Men Fultomtarna har banat väg in igen. Dom är väldigt hemlighetsfulla på ett lustigt sätt. Inte så förutsägbara, även fast man VET, att dom är i faggorna, och man kan hitta dom var som helst.

Med sig in, hade dom en snögubbe, fast den här är fejk, så vem vet vart dom varit och stulit den

Här har dom gjort det ombonat inne i kåtan jag fått av Elisabeth, dom vägrar dock låta mig öppna dörren helt.

Luciatåget har dom faktiskt lämnat tillbaka, oj då.

Men isbjörnen är saknad. Kan ju vara kvar där ute. Den trivs förmodligen bäst där.

Och julkalendern, låg på Åkes dator, tyvärr med öppnade luckor, fram till dagens datum. Så vi går bet på godiset. Jag ångrar ju att jag ens köpte den

Hoppas på en fin dag för er allihop!

Vi har INTE hällt vatten på vättarna, på riktigt

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 december 2022 kl 09:27, Bli först att kommentera

Åkes road tripp till Skellefteå igår, tur och retur, gick bra. Men inte är det tvärkört, om man har stor släpen med sig och vädret, emot sig. Jag skulle vilja påstå att vi fyndade, på riktigt.

För 2 stycken DUX sängar, i snudd på, top noch skick, samt en 60 tals sänggavel, som tillbehör, betalade vi 1500 kronor. Dom matchar det här huset, och nu hade jag velat ha en byrå eller skrivbord, i samma stil.

Må ju visa att det finns kvar utrymme i rummet, även om dessa sängar ser ut att ta upp hela ytan, haha.

Dessa sängar är ju dessutom, så himla sköna att ligga på. Om det nu inte var så att vi redan har 2 jättesköna sängar, så hade vi bytt och ställt våra, ditupp.

Efter en del strul och hinder på vägen, kommer jag att få ha djupintervjun idag. Och tänk, dom har pratat ihop sig och jag ska inte behöva dela skärm, haha… utan vi ska ta frågorna via läsning istället. Jag och mitt störande energifält eller… stämmer min teori, om att det kanske är Fultomtarna som ställer till det

Inte om ni frågar Jan A, då beror det på den här killen istället, samt di sma under jordi.

Di sma undar jordi är förövrigt, en gotländsk variant på vättar. Enligt folktron är de levande väsen som bor i närheten av människorna och deras gårdar. Man bör inte hälla vatten på dem utan förvarning. De ansvarar för att människorna vårdar jorden och marken. Fast Jan A, vi har inte hällt vatten på några vättar

Men dom kanske är irriterade över att vi inte brukar jorden och marken. Måste kanske spetta upp ett potatisland härute, till våren Idag lär det då inte gå att göra förberedelser, kolla in kylan, the real feel. Inte underligt att jag knappt fick av mig skorna efter jag fotat Fulisarna. Mina händer…ouch..

Lucia idag och ja, tänk…Fultomtarna firar och det var därför dom snodde mitt Luciatåg. Knäppgökarna

Tycker det ser ut som om dom är rädda att försvinna i snön, hehe…

Bilen är parkerad och isbjörnen, utfodras.

Så då önskar vi, familjen Hällsten-Lundmark, er alla en fin Lucia!

Ropa aldrig Hej, förrän du gått över bron 🌉

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 december 2022 kl 12:56, 2 kommentarer

På dagen för 10 år sedan, adopterade Tina, min svarta porslinselefant. Den bor numer i Torrevieja, och har det säkert gott där. Ja Tina, vi är inne på det tionde året som vänner, och än…har vi inte bråkat såpass att vi sagt upp bekantskapen och blockat varandra från både mobilsamtal och sociala medier.

Fast man ska ju aldrig ropa Hej, förrän man är över den där omtalade bron. Vi har ju några dagar kvar på året. Men jag ger mig på en vild gissning, vi kommer nog att fortsätta vara vänner, forever

Emma städade ut det sista igår, från lägenheten häruppe, så jag bjöd henne på en adventsfika, som avbräck. Vi fick en fin julgrupp av henne.

Jag hittade en säng på en köp och säljsida. Tyvärr finns sängen i Skellefteå, men… Åke är på väg dit, i detta nu. Som reskamrat har han Winstone, med sig. Inte roligaste dagen att åka på, kanske, med tanke på all snö. Fast han är ju en van chaufför.